Ser man sig omkring upptäcker man att även i det grå finns det skönhet.
Bilderna är tagna i Mariehamn på Åland med min Fuji FinePix F30.
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
Det sköna i det grå
IGÅR SNÖADE DET igen. Än en gång blev världen svartvit och jag kände hur jag suckade djupt av längtan efter vår, värme och frodig grönska. Sen tog jag mig i kragen och tittade igenom bilderna från en av mina promenader, då jag roade mig med att som omväxling fotografera i svartvitt.
Ser man sig omkring upptäcker man att även i det grå finns det skönhet.
Bilderna är tagna i Mariehamn på Åland med min Fuji FinePix F30.
Sten för sten, bit för bit. Vilket otroligt hantverk!
21 mars 2011
Vårfloden forsar fram. Det smälter!
21 mars 2011
Världens lungor, som våra egna bronker och bronkioler.
21 mars 2011
Asfalt! Det finns hopp om livet.
21 mars 2011
Ser man sig omkring upptäcker man att även i det grå finns det skönhet.
Bilderna är tagna i Mariehamn på Åland med min Fuji FinePix F30.
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
21 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Svartvita bilder är så vackert. Håller i längden....
SvaraRaderaTveklöst! På den gamla, goda, analoga tiden fotograferade jag de facto mestadels i svartvitt. Kanske är det dags att återuppta den vanan..?
SvaraRaderaRoligt att du hittat till min madeirablogg, anar ett samband med Ölandsvindar!
SvaraRaderaFör två dagar sedan upptäckte jag Stjärnkraft och sträckläste de tolv kapitel av din bok som var tillgängliga. Väntar med spänning på fortsättningen dvs i bokform. Här i förskingringen är det ett väldigt sug efter böcker, tänkvärda såväl som lättlästa, med god känsla för språket.
Själv gör jag mestadels det lätt för mig i mina bloggar genom att endast kommentera införda bilder.
Bloggar ja, Atlantspaning kom till som en nödlösning till min oförmåga att kommentera andras inlägg. Det är en långrandig historia att förklara, jag avstår sålunda.
Min andra blogg har fått namnet
ampanp.blog.se och visar lite mer av livet på pricken i Atlanten.
Visst är det något speciellt med ö-människor!
Varma hälsningar, Anne-Marie
Tänk, att man kan bli glad åt en bit asfalt...
SvaraRaderaOch jag håller med, det ÄR vackert med svartvita bilder!
Fast jag vill inte vara utan färgbilder heller!
Ha det så bra, kram, Monica
Atlantspaning/Anne-Marie:
SvaraRaderaNämen hej, vad roligt med celebert besök från världens vackraste ö! Jovisst är det alltom Kerstin jag hittat till din Atlantblogg och jag ska genast spana in din andra, även om det är förenat med en viss risk för avundsjuka ... Jag föll handlöst för "din" ö. Som en sten, en äkta gråsten från vår kalla nord.
Vad roligt att du tagit dig för att läsa början av min roman om tant Solveig! Det gläder mig oerhört varje gång någon gör det. Synd att du inte hittade hit lite tidigare, för ända till för en kort tid sedan fanns hela boken tillgänglig. Det blir den säkerligen igen, men först vill jag utesluta möjligheten att något förlag kan tänka sig en utgivning. Medan det experimentet pågår väljer jag att hemlighålla merparten, som du säkert förstår.
Monica:
Nej, inte skulle jag vilja vara utan färg jag heller, men ibland är det vilsamt för ögat att se på världen i milda, grå toner. Nog är det bra konstigt att man kan tycka att till och med asfalt är vackert efter en vinter som den vi haft. Det sköna ligger väl framför allt i föränderligheten; våra fyra årstider är verkligen något man bör vara tacksam för!