onsdag 30 mars 2011

Jag fick ett mejl ...

MINNS NI SOLVEIGMANUSET till Bonniers, som jag postade den 10 mars, det vill säga för tjugo dagar sedan? Räknar vi bort ett par da­gar för postgången har det således bara gått arton dagar.

Nu drar jag slutsatsen att det nog inte blivit läst överhuvudtaget. På webben hos dem står det nämligen så här:
”Vi strävar efter att inom tre månader ge besked om bo­ken an­ta­gits för utgivning eller inte, men ibland tar det längre tid.”
Är det då någon – med Bonniers’ egna ord i minnet! – som ens i sin vildaste fantasi kan tro på att just mitt lilla manus lästs och bedömts och ett svar avsänts efter mindre än tre veckor..? Jag gör det i alla fall inte.

Lik förbannat kom det ett mejl idag:


Effing bullshit, säger jag bara! Säg mig, någon som vet, vad vitsen är med att lägga ut 10 euro på att få iväg en manusbunt om inte ens de första 30-40 sidorna blir lästa? Efter det här tror jag ärligt talat att jag högaktningsfullt skiter i några vidare försök att få kärringen ut­given :o[

Eller ... vänta nu! Var det inte Bonniers, de pappskallarna, som i ti­dernas morgon refuserade kära Astrid?

*grunnar på saken en stund*

Jomenvisst, det var det ju! Hm, kanske jag inte ska kasta yxan i sjön riktigt ännu, utan nöja mig med att doppa den i en smält­vat­ten­pöl? En riktigt grund sådan. Och dessutom är jag tydligen i gott säll­skap ;o)

9 kommentarer:

  1. Ge inte upp!
    Har du tänkt på piratförlaget?
    Du måste försöka med fler förlag.
    Önskar dig lycka till.
    Kram Annika

    SvaraRadera
  2. Visst hade du skickat manuset till flera förlag? Och som du skrev, Bonniers har nog missat mer än en bra författare. Störst är inte alltid bäst.

    SvaraRadera
  3. Annika:
    Jodå, jag har redan skickat både till Norstedts och Piratförlaget. Men efter att jag nyss läste SvD-artikeln om vilka som blivit refuserade och av vem så tror jag inte mycket på piraterna. Gitte de inte ens läsa Stieg Larsson så inte lär de bränna något krut på min tant, det kan du ge dig den på. Tack för ditt lycka till, det behövs garanterat!

    Cici:
    Som jag skrev här ovan är det fler som tilldelats ynnesten att få fördjupa sig i Solveigs eskapader ;o) Antagligen var det korkat att i första hand distribuera till mammutarna, men någonstans måste man ju börja.

    SvaraRadera
  4. Det verkar ju inte klokt, att inte ens läsa manuset! Dom kan ju inte veta vad dom missar om dom alltid bara ger ut redan etablerade författare!
    Men du är ju, som sagt, i gott sällskap!
    Jag fortsätter att hålla tummarna!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  5. Tja, vad ska jag säga? Jag vet ju inte med säkerhet att de inte läst, men med det vid handen varande korta tidsperspektivet luktar det nog rätt starkt av gravad hund. Åtminstone i min näsa, och den är rätt känslig ;o)

    SvaraRadera
  6. Tre månader då är det tid kvar,håller tummarna för dig ännu.

    SvaraRadera
  7. Jag tror nog du missförstod någonting nu, vet du vad. Boken ÄR refuserad, redan efter tre VECKOR.

    SvaraRadera
  8. Släng inte bort Yxan! Låna inte ens ut den!!
    Bonniers lever väl mycket på sin "storhet" men nog missar de en hel del gobitar på det. Skit i dom och hoppas på ett annat förlag.

    SvaraRadera
  9. Hahahaa! Närå, här ska inte slängas några dyra verktyg ;o) Inte för att jag tror att Solveig kan etiketteras såsom varande en godbit, men några chanser till ska hon allt få efter all möda jag avsatt på att berätta hennes historia!

    Jag säger som i tv-reklamen för Trisslotter: "Plötsligt händer det." Slutar man tro på det kan man lika gärna bli jordgubbe direkt.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!