För ovanlighetens skull tänkte jag därför visa ett par saker som förmår lyfta mitt humör även en ruggig aprildag som denna! Först ut blir min härliga damastduk från tidigt 1970-tal, fyndad på nätauktion för några år sedan. Den är tillverkad av insomnade Tampella i Finland, designad av Leena Korpinen och heter Pihlajanmarja, rönnbär (mod. nr. 498):
Damasttekniken innebär att väven är dubbelsidig. Om man vänder på duken är den ena sidan alltså ett ”negativ” av den andra.
Den andra saken är min härligt koboltblå skål på fot, som jag ropade in på en auktion för ungefär ett och ett halvt år sedan:
Jag visade den då, men den tål att visas igen. Skålen har nummer 5324 i serien Grapponia, som formgavs av glaskonstnärinnan Nanny Still för Riihimäki glasbruk. Serien var i produktion 1971-1975. Faktum är att jag har en likadan i klart glas också, men den här blå ligger mig helt klart varmare om hjärtat.
Det om det. Färger gör mig glad, om det nu råkar vara någon som missat den saken.
Annat som gör mig glad är att fröna jag plockade ur en köpepaprika och petade ner i jord den 11 mars har grott:
Men vädret är verkligen inget att glädja sig åt. Jag stannar nog inomhus och virkar en lavendelpåse enligt beskrivningen som Tant Grön nyss lade upp. Fast allra först får jag nog lov att ge mig i kast med lite kökssanering för att slippa åt kaffebryggaren och få mig en morgonfika:
En fin lördag till dej med! Idag ska jag, äntligen, peta ner några paprika- och tomatfrön. Hoppas det inte är för sent. Jättevacker duk!
SvaraRaderaJa, att du är glad åt färger är det nog ingen, som läser din blogg, som har missat!
SvaraRaderaMen dom färgerna du visar idag, på duken och skålen, skulle nog dom flesta bli glada åt! Jättefina, båda två!
Och litet disk blir det ju efter ett kalas...
Ha en fortsatt fin helg!
Kram, Monica
Linnedukar är så vackra, det gäller bara att upptäcka de vackra mönstren och inte bara se en, oftast vit, enfärgad duk. Jag har några vita i olika storlekar, och ett par naturfärgade, som jag oftar kombinerar med en löpare i färg för att inte det ska bli alltför högtidligt.
SvaraRaderaSom hundägare måste man ju ut i alla väder, det är det som är en av anledningarna att man har hund. Det är konstigt är att för det mesta är vädret mycket sämre då man sitter inne och tittar ut än då man verkligen går ut och vistas i det. Blåser det är skogen ett skönt ställe att vara i, regnar det tar man på sig regnstället, en kepa och drar över kapuschongen. Man mår så gott sen när man kommer in efter en sån promenad.
Gunilla:
SvaraRaderaNärå, inte tror jag det är för sent. Så på!
Monica:
I grund och botten har jag ingenting emot att diska, det är egentligen bara efter ett sånt här "kalas" som jag önskar att jag hade den där lilla diskmaskinen. Att handdiska är faktiskt ganska meditativt. I alla fall när man slipper göra det under stress.
Cici:
Det är rätt konstigt det här med förhållningssättet till väder. Under alla år jag själv var hundägare hade jag ingenting emot väder i någon form, utom möjligen snöstorm och slagregn. Men nu, när jag varit hundlös i fem år, har jag blivit bekväm av mig. Dessutom gör mina sköldkörtelbekymmer att jag fryser någonting infernaliskt hela tiden och särskilt mycket då vädret är som det är nu: duggregnigt, lågtempererat och blåsigt. Brr!
Hejsan
SvaraRaderaDen där kobolt blå skålen var verkligen tuff.Det är kul att fynda.