För några dagar sedan fick jag med posten en kallelse till EEG-undersökning. Gott och väl och sannerligen inte ett år för tidigt, men ... Det jag omedelbart reagerade på är varför jag ska ringa för att bekräfta att tiden passar? Skulle det inte vara mer logiskt – och mindre resurskrävande – att be mig göra det om den inte gör det?
Lite samma sak är det med barnbidragssituationen än idag här i Finland. Trots att det blir allt vanligare att ett barns föräldrar har gemensam vårdnad om sin avkomma utan att för den skull bo under samma tak är det fortfarande en totalt omöjlighet att per automatik betala ut hälften av barnbidraget till ett bankkonto och den andra hälften till ett annat. Pengarna måste gå till den vårdnadshavare hos vilken barnet är mantalsskrivet.
Ur min synvinkel vore det väl bättre att en 50/50-fördelning skulle vara normen, och att en betalning av hela beloppet till ett och samma konto skulle vara undantaget, något som man särskilt behöver bestyra med? Lika korkat är det förresten i bostadsbidragssammanhang. Även om barnet bor lika mycket hos båda föräldrarna räknas han som en familjemedlem endast i det hushåll där han är mantalsskriven. Logiskt? Inte mycket. Rättvist? Inte ett dugg!
Ett annat ologiskt system är detta att årsavräkningar och -avgifter dimper ner i brevlådan bara någon vecka efter vår hävdvunna överkonsumtionshelg, julen. Är det verkligen nödvändigt att låta samtliga följa kalenderåret? Mycket mänskligt elände skulle förmodligen kunna avstyras om man spred ut dessa betalningskrav över alla årets tolv månader.
Börjar man skrapa på ytan finns det mångt och mycket som är extremt ologiskt i vårt samhälle. Dit hör inte jag. Men det är bara att svälja irritationen, ta skeden i vacker hand och ringa till laboratoriet för att meddela att, jadå, tiden passar. Och så får jag väl tacka makterna för att jag, med mina verifierade minnessvårigheter, lyckats komma ihåg att det måste göras ;o)
För en del år sedan när man fortfarande gick till posten och betalade räkningar, skulle alla betalas runt månadsskiftet utom teleräkningen som hade förfallodag den 19!Det hann alltid komma en påminnelse precis när jag betalade. Jag ringde Televerket och bad dem ändar datum. Nä, se det gick inte! Alla var instoppade i sina fållor och jag tillhörde den 19:e. Ja då får ni fortsätta att skicka en påminnelse varje gång för jag går inte till posten ett varv extra sa jag.Så småningom ändrade de datum. Det kanske var fler än jag som klagade. Men det finns mycket små retligheter i vardagen som faktiskt enkelt skulle gå att ändra. Ditt exempel skapar ju merarbete för alla. Förvånansvärt att ingen konsult har ändrat på det.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Det känns betryggande att höra att det finns fler "bändiga" fruntimmer än jag!
SvaraRaderaStelbent byråkrati - det är vad det är! Ingen smidighet, inget bondförnuft!
SvaraRaderaVi får fortsätta att kämpa...
Kram, Monica
Fast det där med kallelsen till labbet är nog uttänkt. De får en bekräftelse på att brevet har kommit fram och slipper därmed en "tom" tid. Annacarin
SvaraRaderaMonica:
SvaraRaderaMja, i just det här fallet vet jag inte om jag vill kalla det byråkrati. Snarare en ogenomtänkt rutin, eller hur?
Annacarin:
Jag förstår din tankegång, men eftersom samma organisations övriga enheter - t.ex. inremedicinska polikliniken - har som rutin att i sina skriftliga kallelser skriva precis det jag efterfrågar: "Om tiden inte passar, vänligen ring: [nummer]", ja, då tycker jag det tyder på en något bristfällig samordning.