onsdag 1 juni 2011

Lite växthuseffekt
... och några trädgårdsobjekt

FATTA VAD DET är upphetsande att äntligen ha ett eget växthus! Nya odlingsmöjligheter yppar sig och goda vänner och grannar är inte sena att förse mig med ”försökskaniner”.

Min generöse granne ett par hus bort förärade mig häromdagen inte mindre än fem olika sorters eukalyptusplantor som han själv drivit upp från frön från Impecta:
  1. feberträd (Eucalyptus globulus),
  2. vitt gum­miträd (Eucalyptus leucoxylon macrocarpa),
  3. citroneukalyptus (Eucalyptus citriodora),
  4. fuchsiaeukalyptus (Eucalyptus forrestiana)
... och i den terrakottafärgade krukan i bakgrunden nummer 5; en sort jag inte fick namnet på.



Av samme odlarentusiast fick jag också en välvuxen tomatplanta, så pass högrest att den redan behöver bindas upp och med tomater på kommande! Som om inte det vore tillräckligt gav han mig dessutom rotade skott från både rosengeranium (doktor Westerlunds hälso­blom­ma, Pelargonium graveolens) och en djupröd pelargon.

Men där var det inte slut på givmildheten, för igår travade goda vän­nen M in på gården medförande en egendriven ricinplanta. Det är för mig en helt ny bekantskap, men ska enligt givaren bli en välvuxen sak på uppåt 1,5 meter om det vill sig.

Stort tack, såväl R som M!


Från utomhusodlingarna har jag också en del att rapportera. Vi börjar med ”storheterna”, mina rhododendron från rean ifjol. Stackars, lilla vresrhododendronen 'Pohjolan tytär' tog rejält med stryk av snö­tyng­den i vintras, men har i alla fall lyckats behålla några knoppar:


För herr Wiseman, med förnamnet Percy, gick det bättre. Här är det gott om fläskiga knoppar som är på vippen att brista ut i full blom:


Bland de mer anspråkslösa invånarna på gården är den näpna strand­triften, min enda planta, ett klart lysande inslag:


Och bland de allra minsta hittar vi förstås Saxifragan, som sin små­vux­en­het till trots har de allra sötaste av blommor:


Samtidigt som mångt och mycket står i knopp gör andra sorti. Här ned­an är det backsippan som tackat för sig, men visst är den ganska snajdig till och med som utblommad..?


Som slutkläm på det här inlägget får ni se resultatet av gårdagens arbete. Plattgången är lagd och nu håller jag på att plana ut den minst sagt guppiga gräsmattan på ömse sidor om den. Det sista jag gjorde före jag tog kväll var att ställa dit planteringslådorna, för att se hur det skulle ta sig ut. Hm, nog är det där de hamnar och inte på terrassen, som jag tänkte från början. Eller..?

3 kommentarer:

  1. Snart dags att ta fram macheten eller vad den heter, djungelkniven alltså.Visst är det spännande att testa lite nya plantor. Går det så går det.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Haha! Jadu, vem vet? Så pass många tomat- och gurkplantor är det på uppväxt att det kanske blir tal om "slyröjning" så småningom ;o) Plus att jag förärades inte bara en utan två nya vinrankor igår! Om de tar sig som planerat lär de väl ta över hela utrymmet om jag ger dem en chans ...

    Både eukalyptus och ricin lär för övrigt enligt utsago kunna vistas utomhus när risken för frost är över. Bra, för det blir nog ont om svängrum i Glaspalatset senare i sommar!

    SvaraRadera
  3. Oj, så mycket plantor! Tur att en del kan flytta ut senare, som sagt!!!
    Så fint det blev med gången till växthuset! Känns liksom mera etablerat när man kan gå på en gång dit...
    Vet du, strandtrift växer vilt i prydliga rader längs vägarna här, dom lär älska vägsaltet!
    Ha det så gott i försommaren!
    Kramar, Monica

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!