Vi bygger väl på då..?

IBLAND HÄNDER DET att jag känner mig lite som Bror Duktig när jag skriver mina inlägg. Ja, ni vet, får en känsla av att menigheten börjar få nog av att få alla mina pågående och avslutade projekt skrivna på näsan. Och ändå kan jag inte låta bli, för jag tycker ju det är så himla roligt att göra saker; att använda mina händer och min uppfinnings­för­må­ga till något vettigt – och dela med mig av mina framsteg, miss­lyck­an­den och funderingar i hopp om att kunna inspirera andra till att vå­ga och vilja!

Här, go’vänner, en liten blomma till alla er som fortfarande hänger med. Det är min ljuvligt söta anemon, 'Mr. Fokker', som enligt be­skriv­ningen inte alls ska vara härdig här på Åland. Men han ger sig inte! Det här är tredje eller fjärde året han återkommer i rabatten (fast just här befinner han sig i vatten).


Gårdagen började med regn och rusk men bjöd på eftermiddagen på ett perfekt väder för utomhusarbete. Helt planenligt blandade jag där­för tjära, linolja och terpentin (i förhållandet 40/40/20 %) och gav mi­na nybyggda planteringslådor en omgång. Se, så fina de blev! Själv doftar jag ännu idag som en nytjärad eka, men det är smällar man får ta. Tummen upp för miljövänligt träskydd!



Med denna syssla avklarad kastade jag mig med lika stor fröjd över snickrandet av ett par benbockar till Glaspalatset. Jag hade dragit mig till minnes att jag 2006 tog till vara en bänkskiva från min mammas kök och den ville jag ta i bruk som planteringsbord.

Materialet till bockarna rotade jag fram i min jättehög med spillvirke, men naturligtvis fanns de brädor jag ville ha underst i högen. Vad an­nars? :o/


Ovanpå bockarnas undre tvärslåar la jag ett ”hyllplan” av två gamla plankor, sammanfogade med tre korta bitar av lamellträet som jag sparade när jag bröt upp pallen med växthusglas. Från samma pall kommer de vita plastband som hindrar benstyckena att glida isär. Här snackar vi återvinning på hög nivå, gott folk! Allt är ”skräp” som jag hade hemma :o)

Men det om det. Nu är det dags för morgonens kaffemissbruk och att fundera på vad som ska göras denna sista dag i maj. På min tid slu­tade skolan idag, men som vi alla vet har tiderna förändrats. Om det är till det bättre eller raka motsatsen låter jag vara osagt.