måndag 18 juli 2011

Skenet bedrar

JAG ERKÄNNER DET villigt: jag är en av nordeuropas största badkru­kor. Från att i barndomen ha varit snudd på en säl, mera i vattnet än uppe på land, har jag med tiden blivit allt sämre på att ta mig ett dopp. Jag gillar helt enkelt inte att frysa.

Men igår begick jag i alla fall årets badpremiär. Fast bara med fötter­na. Det räckte. Fyy, så kallt det är i vattnet! Och fyy så jag avskyr sand under tånaglarna.


Förrädiskt lockande ligger det där och glittrar i julisolen. ”Ha”, säger jag bara, ”skenet bedrar!” Precis som i så många andra situationer här i livet.


På tal om det har jag annat att göra än att sitta här vid mitt tangent­bord och snattra. Ett besök hos ordningsmakten står först på dagens åtgärdslista. ”Den som tiger samtycker”, säger ordspråket, och av det följer att den som inte reagerar på så vis ger sitt tysta godkännande.

I vår familj godkänner vi inte. Vi reagerar.

6 kommentarer:

  1. Det ser i alla fall härligt ut vid havet! Men jag badar heller inte så ofta som jag gjorde förr...
    Nu undrar man förstås: Vad hade du för ärende hos ordningsmakten?
    ha en bra dag, kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Ännu en likhet oss emellan ... inget onödigt strandande här inte ;D
    Lycka till hos ordningsmakten. Jag hoppas verkligen att de tar er på allvar!

    SvaraRadera
  3. Det är säkert mycket kallare i havet än i vår lilla badsjö där jag faktiskt badat en gång i år. Likt dig var jag något av ett sjöodjur som barn och ungdom, man låg i tills tänderna skallrade, läpparna var blå och fingertopparna skrynkliga.

    Det ska bli intressant att höra hur ordningsmakten reagerar på er anmälan.

    SvaraRadera
  4. Lilla A hävdar att det uppmätts 23 grader i vätskan jag avbildat i inlägget. "Tro det", säger jag, som tyckte det var kyligt om fossingarna.

    Hur det avlöpte hos ordningsmakten har ni ju redan kunnat läsa om i påföljande inlägg.

    SvaraRadera
  5. Hej Nina, sand mellan tårna och överallt får man när man badar här nere i Skåne, det värsta jag vet.
    Under min uppväxt var jag mycket i det härliga Bohuslän hos min mormor och morfar, där var härligt på de varma klipporna, ja jag står till och med ut med maneterna.
    Monkan

    SvaraRadera
  6. Usch ja, det är något så obehagligt det där med sanden som letar sig in i varje skrymsle och vrå! Tack och lov finns det gott om klippstränder här i vår skärgård, så man är inte tvungen att bli sandblästrad om man inte vill. Att vi besökte just den här stranden denna gång beror på att den ligger på lämpliga 1,5 km avstånd från "Rucklet". Och vi skulle inte bada. Det var fika på stranden som gällde.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!