onsdag 21 december 2011

En sagolikt sann hyresbostadshistoria

Det här ett av flera led i ett längre resonemang, vars syfte var att försöka förstå på vilket vis det allmänna bostadsbidraget i Finland under åratal felberäknats.

Den första teorin, om att det någonstans i ett beräkningsprogram måste finnas ett systemfel, verkade lovande, men i slutändan upp­dagade jag någonting som slog mig med häpnad: beräkningen görs inte i enlighet med gällande förordning. Så småningom kom jag ock­så fram till på vilka grunder felet uppstår och hur det borde rättas till för att göras korrekt.

Förfarandet är anmält till riksdagens justitieombudsman den 10-01-2012.





Nog minns ni väl min lilla saga om Anna, Britta, Cecilia och Dagmar..? Den fortsätter här:

Efter sitt omskakande besök hos en viss statlig myndighet, och det chockartade beskedet att hon och Dagmar inte kunde räkna med mer än 37,96 euro i bostadsbidrag, hade Cecilia fått svårt att sova om nät­terna. Var det inte illa nog att hon blivit änka redan vid 47?! Skulle hon nu också måsta sälja huset som hon och Erik byggt och mitt i sor­gen rycka upp Dagmar från hennes hem, kanske från skolan hon triv­des så bra i och alla kompisar i närområdet? Till sist, när traven med obetalade räkningar började anta förskräckande proportioner, insåg hon att detta var den enda lösningen. Den slutgiltiga.

Följande förmiddag cyklade hon sammanbiten iväg för att träffa vär­den i ett hyreshus på andra sidan staden. Av en försynens skickelse hade hon fått napp vid första försöket, och skulle nu få titta på inte bara en utan två 70 kvm stora trerumslägenheter.

”Jaha”, sa värden, och pumpade frenetiskt Cecilias hand upp och ner, ”vilken ska vi börja med? De är ju exakt likadana i övrigt, men den ena är nyrenoverad och kostar därför lite mera.”

”Det gör mig detsamma”, svarade Cecilia modstulet, eftersom blotta tanken på den förestående tvångsflyttningen gjorde henne deprime­rad.

De steg in i den orenoverade lägenheten. På de urblekta tapeterna syntes tydliga avtryck från tidigare hyresgästers väggkonst, i bad­rum­met var emaljen i både handfat och badkar bortnött och köket var … ja, rent ut sagt en bedrövelse att skåda. Golvens slitna, grå linoleum bar tydliga spår av årtionden av hårdhänt tvätt.

”Ja, så här ser det ut”, sa värden lite ursäktande. ”Det är ju rätt slitet, men å andra sidan är hyran bara 560 euro i månaden.”

Cecilia nickade dystert och kände hur vanmakten krafsade henne på ryggen. Vilket råtthål!

”Men kom med här!” fortsatte värden, och vinkade åt Cecilia att följa med. ”Den andra lägenheten ligger precis tvärsöver trapphuset.”

Genast när ytterdörren slogs upp kunde man på lukten känna att här hade det renoverats. Det doftade nytt och fräscht och badrummet hade skinande vitt kakel ända upp till tak, allt sanitetsporslin var nytt och blankt och badkaret hade fått ge plats för en modern duschkabin. Cecilias blick svepte över de nylagda parkettgolven när de fortsatte till köket. Hennes humör steg ytterligare när hon konstaterade att alla skåp var helt nya, vitvarorna likaså och att det i den här lägenheten till och med fanns en diskmaskin.

”Nå, vad säger du?” undrade värden, och lutade sig mot dörr­pos­ten. ”Den är ledig från den första om du vill ta den.”

”Jo, visst är den fin”, svarade Cecilia. ”Men hyran? Den är väl långt mycket högre än för den första vi tittade på?”

”Åja”, sa värden, ”smakar det så kostar det förstås, så är det ju. 758 är månadshyran för den här.”

Cecilias hjärta sjönk som en sten. Nästan 200 euro mer! Det skulle hon aldrig ha råd med. Men hon sa: ”Det var ju lite mer än jag tänkt mig, men kan jag få tänka på saken tills imorgon?”

”Självklart!” sa värden. ”Ring mig under förmiddagen och låt mig veta vad du väljer.”

Cecilia hann knappt innanför dörren därhemma förrän hon slog på da­torn och sökte upp den statliga myndighetens beräkningsprogram för det allmänna bostadsbidraget. Även om de flyttade från huset var hon trots allt i behov av hjälp, eftersom hennes invalidpension var så för­svinnande liten. Intäkterna från husförsäljningen skulle räcka precis till att betala tillbaka bostadslånet och bekosta själva flyttningen, mer skulle det inte bli.

Omsorgsfullt knappade hon in de begärda uppgifterna och lät pro­gram­met räkna ut hur mycket hon och Beata kunde få i stöd för de två lika – men ändå så olika – lägenheterna. En kvart senare, när den första förvåningen lagt sig, slog hon numret till värden.

”Vi tar den renoverade!” sa hon.

***

Nu är det nämligen så här, att med rådande beräkningsmodell skulle Cecilia och Dagmar i den risiga lägenheten beviljas 272,80 euro i stöd, vilket skulle betyda en nettohyra på 287,20. För den nyrenoverade, fräscha bostaden skulle stödet bli 401,85 euro och nettot 356,15 eu­ro – bara 68,95 euro mer i månaden än för ”råttboet”. Det trodde Ce­cilia sig om att klara av, och det var det definitivt värt för den avsevärt högre standarden. Dessutom skulle nettohyran ändå bli låångt mycket lägre än vad hon idag betalade i huset, där enbart räntan och amor­te­ringen på bostadslånet kostade henne ungefär 650 euro i månaden.

Hon förstod däremot inte hur hon i den kommande hyresbostaden kun­de vara berättigad till ett så här stort stöd, när beskedet hon fått för egnahemshuset var 37,96 euro i månaden. Vad hon inte heller för­stod var hur hon skulle få mer stöd för den dyrare bostaden än för den billigare, eftersom hon läst sig till att det fanns ett kostnadstak* på 463 euro och en maximalt godkänd bostadsyta på 57 kvm för ett hushåll på två personer. Men detta var egentligen ingenting att grubb­la över! Räknade man så här så räknade man så här, och det var bara att tacka och ta emot.

Hur det kan förhålla sig på det här märkliga viset ska jag reda ut i ett kom­mande inlägg. Men så här märkligt förhåller det sig således med det allmänna bostadsbidraget i Finland, och det förklarar också varför dia­gram­met för den inbördes relationen mellan de olika typerna av bostadsbidrag ser så konstigt ut.

*) Edit 03.01.2012: Enligt 3 kap 8 § Lag om bostadsbidrag 4.6.1975/408 är det enbart i de fall där hushållet inte förfogar över hela bostadsytan som det månatliga maxbeloppet – kostnadstaket – i förordningens 7 § skall beaktas. Dividerar man maxhyran i 7 § med maximalt skälig bo­stads­yta ger detta för övrigt som resultat ett mycket lägre kvm-pris än det högsta tillåtna enligt tabellerna i 5 § i förordningen.

Fotnot: Personerna och händelseförloppet i sagan är liksom tidigare upp­dik­tade. Siffrorna är dock helt sanna, hämtade från den statliga myn­dig­he­tens eget beräkningsprogram.

asumistuki, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, suuruus, arviointi, laskelma, laskenta, laskennusvirhe

4 kommentarer:

  1. Jag läser och begrundar.

    SvaraRadera
  2. Var är logiken?
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Hej

    Här kommer ett litet rim:

    Mycket läsning har man haft,
    utav bloggerskan Stjärnkraft.
    Intressanta saker om den svenska vården,
    men även om annat som hänt i Skärgården.
    Mycket händer denna Mön,
    ute på den stora bebodda ön.
    Kul va också när C och Monkan,
    lättade på stora plånkan,
    och gjorde ett besök på Åland,
    då de kört ända från Skåneland.
    Trots allt lite tråkigt som dig under året hänt,
    har jag nu detta rim sänt.
    Hoppas nästa år blir mer kul,
    så får jag nu säga en GOD JUL.

    Skånegrabben med rim i flabben.... haha

    SvaraRadera
  4. Cici:
    Mycket att läsa. Mycket att begrunda. Man kan bli småknasig för mindre ;o)

    Monica:
    Logiken..? Den finns inte. Den har drunknat i något lastgammalt programmeringsfel de vägrar erkänna. Men var lugn, jag ger mig inte i första taget! Och om det kniper kan man ju alltid kalla in den tredje statsmakten. Det brukar ta skruv.

    Skånegrabben:
    Ser man på, en ny Fröding i vardande! Tack för rimmet, det placerade ett leende på läpparna som annars mestadels hänger i lodrätt läge för tillfället :o) God jul på dig själv, och dito till A och Emma!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!