söndag 1 januari 2012

Åh, en så trevlig nyårsafton!

VILKEN ALLTIGENOM LYCKAD kväll det blev igår! ”Rucklets” kök ut­strålar i vanliga fall ingen guldkrogsatmosfär, men i skenet av stearin­ljus och med blänket från gnistrande glas och nyputsat silver (jajamen­san, äkta vara!) kan även ett råttbo te sig riktigt mysigt :o)


Och minsann, blev inte maten lyckad också! Vi började med en röra gjord på Annacarins oefterlikneliga rökta fårfiol, finhackad och blandad med lika delar ädelost och turkisk yoghurt. Serverad med mitt ny­baka­de knaperknäcke och nedsköljd med ett glas av en utmärkt English Strong Bitter från Ängö kvartersbryggeri, som även den landat hos mig med hjälp av Annacarin. Mums!


Varmrätten gick inte heller den av för hackor: ugnsstekt rådjur med hasselbackspotatis, en helt un-der-bar rödvinssås (fast jag själv var kocken tillåter jag mig att säga det) och morotsjulienne. Och till detta en av herr K medförd flaska Amarone della Valpolicella Classico årgång 2007. Herreduminskapare, vilket vin ... *suckar lyckligt* Magnifico!

Efter det här var vi nästan för mätta, så min ”viliga” kladdkaka med vaniljglass fick anstå ända fram till tiotiden. Men då slank den ner utan besvär, med lite hjälp på traven av ett glas guatemalarom. Äckligt god även den ;o)

Sammanfattningsvis blev det en kväll utan egna raketer, innertaks­för­störande champagnekorkar eller övriga traditionella åthävor, men verk­ligt, verkligt avkopplande och trevlig på alla sätt och vis – och klart gemytligare än ifjol, när jag var helt solo i ”Rucklet”. Så, tja, vem vet vad 2012 bär med sig ...

***

En årssummering av bloggandet hör också till innan vi lägger 2011 till handlingarna, och så här ser resultatet ut den här gången:

71.022 sidor har blivit lästa av
... 10.878 helt unika läsare (varav c. 30 % är helt nya) och
... varje läsare stannar i medeltal 4 minuter och 6 sekunder hos mig.

Jag är minst lika glatt överraskad som ifjol :o) Fast min då uttalade önskning om att något fler åländska bloggläsare skulle tycka till om vad de får sig till livs har inte gått i uppfyllelse. Det är ju lite trist, men det blir kanske bättre i år?

Nu är det dags att ta itu med disken. Och sen behöver jag nog en pro­menad för att skaka ner all mat från igår. För tillfället känner jag mig som en anaconda som tryckt i sig en hel hjort. Uäk!

God fortsättning, allesammans!

12 kommentarer:

  1. Hej Nina, så roligt att läsa att du fick en fin Nyårsafton, det gläder mig verkligen.
    Även vår blev en lugn och skön kväll.
    Jag kan inte heller klaga på maten, mmmm mums, och gästerna var nöjda
    Idag har vi typiskt Skånskt vinterväder, grått och trist med enstaka skurar, 6+.
    Nu äntligen ska jag ta fram mina böcker som jag fick i julklapp, parkera mig i älsklingsstolen ett par timmar innan det är dags med mat.
    God fortsättning
    Kram Monkan

    SvaraRadera
  2. Den menyn låter som kommen från en stjärnkrog... =) Gott nytt år Nina!

    SvaraRadera
  3. Monkan:
    Du kan tro att jag är nöjd med att gårdagen blev över förväntan njutbar! Men det är ju så det är. När man minst anar det blir det oftast som bäst.

    Jag hade hoppats på lite snö idag, som skulle få den grådaskiga skärgårdsvärlden att bli lite muntrare, men nix, pix. Och nu har det hunnit bli nattmörker redan, utan att jag kommit iväg på den planerade promenaden. Det blir m.a.o. nattvandring om jag vill motionera bort nyårsfläsket. Fasen vet, om jag inte hoppar över motionen idag och vräker mig i soffan framför tv:n istället?

    Middagsbestyren var lätt avklarade. Det blev rester över igår, så jag det är bara micron och mina käkar som fått jobba ;o)

    Marianne:
    Jovars, det var faktiskt ganska så gott alltihop, och det är ju tur att man vissa gånger lyckas bättre vid grytorna än vid andra tillfällen :o) Rökta fårröran rekommenderar jag verkligen att man ska prova! Den var helt enkelt ursmaskig.

    SvaraRadera
  4. Din nyårsafton låter både god och trevlig och kanske litet romantisk...
    Nu önskar jag dig en god fortsättning på år 2012!
    Stor nyårskram, Monica

    SvaraRadera
  5. Fy va äckligt gott det där lät! Man skulle kunna tro att det är hämtmat från Operakällaren eller liknande. Nå det var ni säkert värda.

    Nu vet jag att vi är väldigt finkänsliga av oss i den bloggkretsen jag rör mig i, men vem i hela friden är den där mystiske Herr K?!

    Jag har ett exemplar här i stugan, men han verkar inte vara av samma sort som den du då och då umgås med.
    Nyfiken i en strut, öppnar man struten så kanske han tittar ut.

    SvaraRadera
  6. Det var ju det jag sa! Man kan använda den till vad som helst. Annacarin

    SvaraRadera
  7. Du vältrar dig då i lyx!!Här blev det stenhård avocado som bara dög att lägga stenbitsrommen och creme fraischen på. Men det räckte åt mig som fortfarande tar det försiktigt med min ömma mage. Maken fick en uppsättning av olika ölsorter i julklapp av dottern så han var också nöjd.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  8. Monica:
    Mm ... ;o) God fortsättning på sig själv, lilla frun!

    Cici:
    Vet du, jag var mäkta förvånad själv över hur lyckad rådjurssteken blev! Det hör liksom inte till vardagsmaten i "Rucklet" att det finns vilt på bordet, så min vana vid tillredning av sånt är inte stor. Men kör man med stektermometer tycks det funka hver gang, som danskarna säger :o)

    Herr K är en gammal god vän som figurerar lite då och då här i bloggen. Särskilt mystisk är han inte heller, snarare mysig. Något av en skogs-Mulle, men med smak för goda viner och någon udda kubansk, cigarill.

    Annacarin:
    Och så rätt du har! Det värsta är att man tycks kunna utveckla en form av beroende också ...

    Kerstin:
    Stenhård avocado låter ju inte riktigt muntert, men rom och creme fraiche är ju gott ihop ändå :o) Vad öl anbelangar, så måste jag säga att de sorter från Ängö kvartersbryggeri som kom från Annacarin samtliga var riktigt goda! Men allra, allra godast var den mörka, engelska bittern. Och den satt som en smäck ihop med det rökta fåret, det kan du skriva upp!

    SvaraRadera
  9. Mörk engelsk bitter är härligt.Jag var på tjänsteresa i England med ett gäng kollegor och vi besökte en pub. Jag rekommenderade alla att beställa Guiness som är min favorit. Ingen gillade det!!!
    Kerstin

    SvaraRadera
  10. Guinness har alltid varit en av mina favoriter också, men tro't eller ej, jag tyckte faktiskt att Ängö-ölet var snäppet godare! Guinness har i min mun en ganska sträv och lite besk eftersmak, som saknades helt i Ängös tappning. Testa vid tillfälle!

    SvaraRadera
  11. Jag erkänner, jag har inte varit på stjarnkraft.blogspot.com på länge men det var en annan glädje att se det är en så viktig fråga och ignoreras av så många, även professionella. Jag tackar dig för att göra människor mer medvetna om möjliga problem.

    SvaraRadera
  12. Gissar jag rätt om jag tror att den här kommentaren borde ha hamnat under något av inläggen som rör det allmänna bostadsbidraget i Finland..? :o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!