fredag 23 mars 2012

Om att vänta lite

JAG HAR ALDRIG varit en tålmodig jävel. Som tur är blir jag så sakte­liga bättre med åren, för det är liksom den naturliga följden av ett träd­gårds- och odlingsintresse. Det som växer tar sig den tid det be­höver och själv får man vackert lov att finna sig i att vänta.

Ifjol, någon gång på senvåren eller om det nu var försommaren, ut­ökades ”Rucklets” perennbestånd med några vid det laget utblomma­de julrosor av sorten Helleborus niger. Väntan har varit lång, men nu får jag äntligen se dem bekänna färg. Här en blyg men maffig knopp:


Och en till hälften utslagen blomma:


Det är något visst med julrosor, precis som med ranunkler och anemo­ner. Kanske är det deras relativa anspråkslöshet som tilltalar mig?

En annan anspråkslös individ i min trädgård är den ryska vitlöken, som nu har börjat spira. Sent, sent i höstas petade jag ner klyftor i tomrummet mellan två rader jordgubbar.

Mina jordgubbar vill ha mycket vatten om de inte ska bli små, torra tråkmånsar. Det vill vitlöken också, så på så vis tänker jag mig ”göra två flugor på smällen”. Men det kan vara ett vågspel, för det ska gu­darna veta, att några vitlökssmakande jordgubbar vill jag inte ha! ;o)

4 kommentarer:

  1. Jag är inte heller så tålmodig och full av beundran för de gamla(naturligtvis) par i trädgårdstidningar som stolta visar upp sin trädgård med frösådda träd och buskar. "Inte en planta har vi köpt" Men å andra sidan så hinner de inte njuta så länge av prakten eftersom det väl tar minst tjugo år från frö till träd.Det är något speciellt med julrosor och jag skulle gärna ha fler av dem.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Ack ja, man (dvs jag) borde ha fått tillgång till en alldeles egen trädgård för 30 år sen, inte först när mer än hälften av ens levnad var förbi :o/

    Även om det runt "Rucklet" redan fanns en gammal och frodig trädgård var det söndra och härska som var mottot för de första åren. Mycket var för mycket, mycket var fel-fel-fel och mycket stod på alldeles fel plats.

    Jag har ett halvt löfte om frösådda julrosplantor från en kompis, så jag håller tummarna för ett växande bestånd!

    SvaraRadera
  3. Julrosor, ranunkler, anemoner och pioner, mina favoriter också!
    Tyvärr har min fina röda julros frusit ner! På senvintern, när knopparna kommit upp, slog det till och blev riktigt kallt några dagar, och ingen skyddande snö fanns, och sen återstod några bruna, kletiga klumpar...
    Men jag ser att det kommer något grönt i jorden, så den lever nog där nere nånstans!
    Ja, nu är det en härlig tid!
    Ha en fin helg, kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Jag ser att det inte bara är ute i klädbutikerna som det är färggrant och vårlikt, utan så också på din blogg. Det blev riktigt läckert och skvallrar om ljusare tider!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!