söndag 13 maj 2012

En näpen nattgäst
och ett par långliggare

NEJ DÅ, VI har inte öppnat hundpensionat/-dagis i ”Rucklet” även om det kan verka så. Men i alla fall, här är en för er ny bekantskap: Lilla A:s storebrors fyrfoting ”Tin­ka” a.k.a. ”Duracellkaninen”, en medel­ål­ders dam av rasen dansksvensk gårdshund. Hon kinesar hos oss me­dan exet, som är den egentliga stand in-hussen, är bortrest ett par dagar.

Visst är hon för söt? Dansksvensken är en pigg och nyter ras med massor med hästkrafter under huven parat med gott om celler under pannbenet. Kul och oerhört char­mig jycke! Mindre charmigt är att hon, i motsats till mina eg­na forna hun­dar, har lärt sig att sängar och andra möbler är tillåtna om­rå­den :o/

Och vad djurliv beträffar, så är det nu full rulle i lärkens holkar, åtmins­tone i två av tre. På bottenvåningen inreder ett par talgoxar för brinn­kära livet och på plan 2 är herr och fru gråsparv flitigt sysselsatta med att släpa hem bomaterial. I en tredje holk, i ett annat träd, tror jag att det flyttat in blåmesar. I en fjärde hade jag hoppats på svartvit flug­snappare, men än så länge har jag inte fått syn på någon.

I kvarteret lyser det gult både här och där av stora, blommande forsy­thior. Det skulle det ha gjort på ruckelgården också, men jag skar ifjol ner min buske nästan till marken. Fast blommar, det gör den lik för­ban­nat!


De senaste dagarnas kyla, orkanvindar och regn har idag förvandlats till klarblå himmel, närapå stiltje och gassande sol. Idag blir det träd­går­den, det kan ni slå er i backen på! Och snälla, håll tummarna för att jag lyckas rycka liv i Stig, min giktbrutna, gamla gräsklippare ...

4 kommentarer:

  1. Jag är också på väg ut i trädgården för att göra lite nytta, i första hand för att rensa rabatterna och kanske börja kratta lite i det som blir gräsmatta så småningom och röra om lite i de snöhögar som finns kvar. Tänk vilken skillnad mot för en vecka sen då det rådde full vinter här. Så mycket till värme har vi inte just för tillfället, men det kommer nog det också.

    Visst är hon söt Dansksvenskan och jag kan tänka mig att temperamentet påminner lite om densläthåriga foxterrierns. Men den tunna pälsen är det säkert mysigt att borra ner sig bland täcken och filtar.

    Även vi börjar ha hyresgäster i våra holkar, och som vanligt rör det sig om blåmes, talgoxar och flugsnappare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, himmel du, att ni har snö kvar fortfarande ... DET har vi åtminstone blivit av med, även om den åländska våren är kylig den här gången.

      Emedan "Tinka" är den ena dansksvensk jag har en personlig relation till vågar jag inte uttala mig om vilket som är det rastypiska temperamentet. Men jag tror att de är mindre hårda än terrier i gemen. Min första hund var en skotte - gud i himlen - vars like när det gäller envishet och dåligt humör är svår att hitta. Efter honom gav jag mig själv löftet att ALDRIG mer bli matte åt en terrier; ett löfte jag garanterat kommer att hålla.

      Och jag spanar och spanar efter flugsnappare, men de lyser med sin frånvaro. Kanhända blir den holken helt obebodd i år, för ingångshålet är så litet att det bara är snappare och annat småfolk som slipper igenom.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!