torsdag 28 juni 2012

Sånt som händer

SENT PÅ SÖNDAG kväll, kanske under natten till måndag, fann någon det för gott att snyggt och prydligt parkera en olåst, fin damcykel med tillhörande cykelkorg inne på ruckelgården. Noggrant inkörd mellan Rö­da Faran och syrenbuskaget stod den där, när jag i arla morgonstund gick ut för att hämta in tidningen.

Så konstigt, tänkte jag, inte är det någon bekant som förvarnat om att det är en cykel på kommande.

Sen tänkte jag att det nog var bäst att jag rullade ut den ytterom häck­en, så att en eventuell rättmätig ägare skulle ha en chans att få syn på den. Där stod den sedan hela måndagen och ända till tisdag kväll, olåst. Vid det laget började jag tycka att det ju vore synd och skam om någon odåga for iväg med den, kraschade den och dumpade den i något dike.

Jag rullade in den på gården igen.

Men inte ville jag ju ta risken att själv bli anklagad för cykelstöld! Där­för slog jag en signal till en välutrustad väninna, en sån där med både dragkrok och cykelhållare. Jodå, visst hade hon tid att komma och hjäl­pa mig med att förpassa velocipeden till stadens polisinrättning, och in­te långt därefter hakade vi av ”hittegodset” vid polishuset.


Men klockan var efter 20 och hos ordningsmakten är dörrarna låsta efter kontorstid. Inte gitte jag ringa på nån porttelefon för den här sa­kens skull, så med Crescenten tryggt installerad precis vid entrén kör­de kompisen och jag glatt vidare för en skön promenad i Tullarns äng.

Följande morgon, så fort kontorstiden börjat, ringde jag, denna rätt­skaffens kvinna, genast upp ordningsmakten för att anmäla cykel­le­ve­ransen. Allt gott och väl!

Trodde jag, ja, för bara en kort stund senare ringde en annan polis upp för att upplysa mig om att det minsann inte stod någon damhoj av märket Crescent utanför deras entré.

Vafalls?! Efter två olåsta dygn å ”Rucklet” hade den stående två meter från ingången till polisstationen blivit snodd, igen! Jamen, suck ... Men jag hade ju gjort vad jag kunnat (förutom att ringa på porttelefonen då, vilket jag nu ångrade att jag inte gjort) och hos polisen skulle man se vad en titt på filmen från övervakningskameran kunde ge.

Det gick en stund och jag stretade på med att förbereda ”60+ och sing­el” för leverans till tryckeriet tills koncentrationen ännu en gång bröts av ett telefonsamtal.

”Hej, det här är NN. Jag jobbar på polisen och ville bara ringa och tacka dig för att du lämnat in min cykel.”

Jomenvisst, ser ni! NN kom på jobb tisdag kväll, kanske tio minuter ef­ter att jag lämpat av hojen, och hittade till sin förvåning sin ägandes cykel utanför sin arbetsplats. Har jag faktiskt cyklat på jobb nån dag och sen glömt bort det? tänkte NN, och tyckte förmodligen det var mäk­ta konstigt. Men NN tog förstås glad i hågen sin cykel och förde undan den från entrén, till en säkrare parkeringsplats.

Låt mig säga så här: jag kan tänka mig att stämningen i polishuset blev rätt munter igår morse, när det via övervakningsbandet upp­da­ga­des att ”cykeltjuven” var en kollega :o)

Så slutet gott, allting gott. Men före det hann jag faktiskt tänka en hel del fula tankar om mina medmänniskor. Framför allt om hur lågt mo­ra­len kan sjunka, om man helt frejdigt tar sig för att sno en cy­kel utanför polishuset, av alla ställen. För där, om någonstans, fastnar man ju garanterat på film, dygnet runt.

***

Så enkelt löste det sig alltså med den cykelstölden. Fullt lika snabbt går det inte med mina andra polisanmälningar, där det i dagsläget gått c. 4½ månad utan att det egentligen rört på sig alls.

Fast det är klart, där handlar det förstås om aaningen grövre för­bry­telser, som tarvar en nåågot tyngre arbetsinsats än att titta igenom vad en övervakningskamera snappat upp under en given tidsrymd.

9 kommentarer:

  1. Vilken solskenshistoria!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, ma'm! Ibland går det bättre än väntat :o)

      Radera
  2. Vad härligt! Synd att inte Tant har övervakningskamera utanför sin ankbur. Hennes en ankunge rymde på midsommarafton och försvann spårlöst! Två dygn senare finns den en arla morgon inne i buren igen med sin mamma. Och den kan INTE ta sej in själv. Men HUR den kom hem igen är fortfarande ett mysterium!
    H. Pipi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl ändå bra mycket märkligare än min cykelhistoria? Vem "lånar" en ankunge för att sedan föra tillbaka den efter ett par dagar..? Eller var det så att den inte var i buren när den försvann, utan vandrade iväg på egen hand och sen dröjde ett par dagar tills upphittaren kom på att den måste vara Tants?

      Radera
    2. Den rymde. A var den sista som såg när den slank iväg genom grannens häck mot skogen till (om jag förstod saken rätt) så den var absolut inte inne. Morsan tror att någon hittat den och vetat om att Tant har ankor och helt sonika på morgonnatten traskat in i trädgården och satt den i buren.

      Radera
  3. En egendomlig historia! Varför hade cykeln hamnat inne på din gård? Är det någon som försöker sätta dit dig för cykelstöld? I så fall misslyckades det rejält. Cen rättmätiga ägaren borde komma med en tårta eller annat gott som tcka för hjälpen. Eller kanske sätta fart med ditt polisärende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag måste nog tillstå att jag tycker att det hela är lite kufiskt. Om man stjäl - eller låt oss säga "lånar" - en cykel, varför då omsorgsfullt ställa in den på en annan gård än den man "lånade" den ifrån? Men det finns så mycket oförklarliga händelser här i världen, så det är nog inte mycket lönt att öda tankeverksamhet på att försöka hitta en förklaring ;o) Mintmysteriet är ju fortfarande ouppklarat det med.

      Tårtan kan jag hoppa, men lite blåslampa på polisärendena skulle inte sitta helt fel. Med åren har mitt tålamod blivit bättre, men BRA är det fortfarande inte, och jag börjar bli rätt urväntad på att något ska hända.

      Radera
  4. HaHa du skule också haft en kamera vid din port för att se vem som satt cykeln där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så dumt tänkt. Med en ständigt ökande kriminalitet även här ute på denna "öde ö" är det ju inte utan att man borde börja överväga installation av övervakningskameror på gården.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!