Jag skulle inte vara sanningsenlig om jag sa att jag den här gången ser fram mot en lång, mörk vinter. I år blir det jobbigare än någonsin, det råder det ingen tvekan om.
Men en stor glädje mitt i det övriga eländet skänkte mig bästa P, som mycket oväntat överräckte en bukett med de ljuvligaste av ljuva, gula rosor. Tänk ändå, vad en så liten gest av vänlighet och omtanke kan betyda mycket i de stunder då Livet verkligen inte är en dans på sådana. Ja, rosor alltså. Tack, vännen min!
Sen vill jag också passa på att berätta hur oerhört besviken jag är på alla er* som dagligen kommer hit för att läsa om mig och mitt liv, men alltid utan att lämna ens en kommentar efter er. Ni som är mer än väl införstådda med vilket oerhört maktmissbruk som brer ut sig mer och mer inom socialskyddet, försäkringsbranschen och vården, men som inte ens kan ta så mycket del i kampen att ni kan sätta era namn på en petition.
Fattar ni inte att det här inte handlar om mig?? Det handlar om oss alla, och framför allt om våra barn! Om inte vi, som är vuxna just nu, gör vårt yttersta för att åstadkomma en förändring i ett system som alla är rörande eniga om att är fel, hur tror ni då att situationen kommer att vara den dag våra barn och tonåringar är i medelåldern?! Bättre än idag? Bah, dream on!
Ni borde skämmas, allihopa. Det borde ni verkligen. I mina ögon är ni inte mer värda än maktmissbrukarna själva, för att sitta med armarna i kors och tiga still är detsamma som att sanktionera.
Sanningar är inte alltid roliga, och jag förlorar säkert följare på kuppen. Det har redan hänt och blir säkert fler. Men nu råkar det vara så att jag inte bloggar för följarantalets skull. Jag bloggar för att jag har saker att säga. Tål det eller dra, valet är ert.
* härmed avses ålänningar och övriga finländare
Här har det också plockats in växter idag! Vi hade vår första frostnatt mellan torsdagen och fredagen.
SvaraRaderaMen än sitter mycket löv kvar på träden, så mycket utomhusarbete återstår. Men det gillar jag...
Ha det bra, kram, Monica
Helt okej med utomhusarbete den här årstiden tycker jag också, bara det inte skulle ösregna precis hela tiden :o/
RaderaJa, inte tar jag åt mig av den salvan inte. Jag bor ju inte i Finland och kan därför inte rösta av förståeliga skäl! Så mig slipper du inte!!
SvaraRaderaJag fick förskräckligt dåligt samvete, fast jag ju inte trodde att jag kunde "rösta", men sedan kom asterisken och då trodde jag att du kanske fortfarande räknade in mig i vänkretsen... A
SvaraRaderaIngen av mina svenska läsare behöver känna det minsta dåligt samvete även om man kan och får skriva på petitionen utan att vara finländare. För visst kan man ju sympatisera med invånarna i ett grannland och tycka att systemet i detsamma är ruttet. Jämför gärna med t.ex. Amnestys listor för samvetsfångar ute i världen.
RaderaDet som gör mig urförbaskad är, att vore det här ett upprop mot t.ex. ett störande farthinder i grannskapet, då skulle det minsann inte saknas villiga undertecknare. Men runt en så här nationellt sett viktig fråga vågar (?) normalfinländaren tydligen inte visa solidaritet. Undra på sen, att vi har det genomruttna system vi har här i landet!
Påminner om den lilla stad jag tidigare bodde i, på den tiden när det fanns taxeringsnämnder, som granskade allas inkomster och deklarationer. De valda ombud som satt i nämnden tycket inte att det var någon idé att granska den store godsägarns, tillika adjutant hos kungen, deklaration: "Han har ju hjälp av revisorer så det är säkert riktigt". Däremot den fattige gubben som hade setts hjälpa några grannar med något bygge, han skulle granskas för han hade säkert jobbat svart.Kontentan av det hela: Det är lättare att ge sig in i sådant som man kan greppa.
SvaraRaderaKram /Kerstin
Precis så är det och det är detta faktum som är den solida grund som pensions- och socialskyddsförsäkringsdiktaturen vilar på. Tron på att överheten gör rätt är stor och i de fall där man möjligen ställer sig tvivlande till det, är det i systemet inbyggt sådana mängder med hinder som måste övervinnas, att de allra flesta ger upp efter att de snavat på det första.
RaderaI sådana fall där den skadelidande orkat dra sitt ärende hela vägen, dvs till högsta förvaltningsdomstol, har han eller hon i allmänhet fått rätt. Men vägen dit är varken spikrak eller kort och det är ett av förhållandena som måste förändras. Det ska inte få behövas en många år lång process för att man ska få sin sak omprövad, lika lite som läkarutlåtanden utfärdade av en eller flera behandlande läkare ska kunna förkastas av en "sakkunnig" som inte ens innehar rätt specialistkompetens.
Förutom att jag förvånas över finländarnas synbara ovilja att utnyttja det enkla sätt att protestera mot rådande förhållanden som petitionen erbjuder, förvånas jag lika mycket över att man tar på näsan över att jag uttrycker min åsikt om den saken. Faktum kvarstår nämligen: tiger man, samtycker man.