måndag 25 mars 2013

1.461

IDAG, PÅ DAGEN fyra år, eller exakt ettusenfyrahundrasextioen da­gar, efter att jag enfaldigt förtröstansfull lämnade in min ursprungliga ansökan om yrkesinriktad rehabilitering till Pensions-Alandia, har jag via Ams fått träffa en arbetspsykolog. Finally!

Ursäkta mig nu, men inte är det väl särskilt konstigt om jag undrar om man inom arbetspensionsförsäkringen verkligen vill att folk ska lyckas ta sig tillbaka ut i arbetslivet? För ur min synvinkel sett har man under de senaste fyra åren ägnat all tid och möda åt att hitta nya, fräscha käp­par att stoppa in i hjulen.

Och dagens möte hos Ams var ... förvirrande, to say the least.

I det digra läkarintyget jag nyss fått från Petrea står det: ”Klarar för närvarande inte av sitt eget tidigare arbete och inte heller ett därmed jämförbart arbete förrän neuro­bor­re­liosbehandlingen är avslutad. Det är sannolikt att klienten inte heller efter behandlingen kan reha­bi­li­te­ras till sitt eget tidigare eller ett motsvarande arbete på grund av neu­ropsykologiska symtom, artros i händerna och nedsatt stresstålighet.”

Därav förvirringen, när det idag talades om en framtida ar­bets­prövning med arbetsuppgifter som motsvarar det jag tidigare jobbat med.

Eh..? Men vänta lite nu, jag trodde vi var överens om att det är just det jag inte längre klarar av?

Jag fattar ingenting.
Eller åtminstone inte poängen.
Finns det en poäng??
Jag menar, varför öda krut på en ved som är så sur att inte ens na­palm kan få fyr på den? Torrt virke torde enligt alla fysikaliska lagar vara ett bättre val.

Eller så är idén att jag ska ut och arbetspröva mig till ännu en in-i-väggen-vända.
Märkligt i så fall.
Jag trodde tanken var att jag skulle tillbaka till arbetslivet, inte in i en ny sjukskrivning.

Fel tänkt av mig.
Som vanligt.
Huvudsaken är alltså att jag brinner. Skit samma om det är av ar­bets­gläd­je och -lust eller av pur utmattning.
Bränt som bränt, liksom.

Jaja, det ska fan orka med det här. Tack gode ... någon, att jag har hant­ver­kan­det, min pålitliga livlina!


En helt ny modell av Jïengearmband, med inspiration från mor­mors­gryt­lapparna jag gjorde häromsistens. Ska fodras ännu innan det är klart. Blir rätt najs :o)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!