Särskilt knepigt var det att komma på var någonstans på kroppen jag skulle tänka mig till en släng hudcancer. Till slut valde jag vänster öra. Och himlars, så kuul det var att lägga sig på operationsbordet på ÅUCS dagkirurgiska klinik! Så oliidligt skoj har jag sällan haft som då, omgiven av ett helt finskspråkigt operationsteam, endast lokalbedövad och på knackig svenska ombedd att ligga blickstilla medan plastikkirurgen karvade och broderade under en timme.
Så oerhöört underhållande var det, att jag sedan 2007 slitit som ett djuur för att få till stånd en reprisering, och – ta-ta-raa! – ser det tamigsjutton inte ut som jag lyckats?
Om en timme ska jag vara hos hudläkaren. Om ytterligare en lär jag kunna ta upp konkurrensen med en välmärkt vaja om vem som har fransigaste öronbladet.
Som sagt: det är tungt att vara hypokondriker. Inget jag rekommenderar glada amatörer att ge sig på ;o)
För den som inte redan fattat: detta var ett extremironiserande inlägg,
föranlett av The Little Shrink of Horror.
föranlett av The Little Shrink of Horror.
Edit kl. 09:00
Nähä, än så länge kan jag inte putta ner någon ren från prispallen. Biopsin det flaggats för blev en remiss till öronläkare istället. Tydligen är denne stadigare på skalpellhanden eller bättre på franska knutar.
Men ett par mikrogram lättare blev jag ändå! Huddoktorn hittade nämligen två andra misstänkta, och skruvade därmed upp farten på nöjeskarusellen med ytterligare ett hack.
Och jo, eksemet som jag dragits med en tid, men som nu är borta, var han rätt säker på att borreliosen orsakat. Erythema annulare blev diagnosen och det försvann sannolikt tack vare antibiotikakurerna.
Ju mer de plockar bort desto mindre har man att bli sjuk i. För övrigt är det bara att dra en djup suck. Jag skulle inte påstå att jag hade migrän, sa en läkare till mig en gång, det kunde vara så mycket annat. Jag böjde mig ödmjukt för hans visdomsord, men till nästa besök lärde jag mig hela sidan om migrän i läkarboken utantill så jag kunde rabbla alla typiska symtom som ett rinnande vatten och dessutom ärftligheten. Då fick jag mina piller.
SvaraRaderaKram, kram /Kerstin
"En välklädd kvinna går aldrig till doktorn utan ett läkarleg. i handväskan" - eller hur det nu var, hehe ;o) Sicken tur för den samlade medicinarkåren att inte alla är av samma skrot och korn som du och jag! Såna där besväääärliga fruntimmer, menar jag.
RaderaAkta dej bara så de inte lobotomerar dej på kuppen. ;)
SvaraRaderaRisken är nog större för en skvätt cyankalium i lidocainsprutan. Hur går det med dina egna bekymmer? Fått svar på borreliaprovet ännu??
Radera"Välmärkt vaja"? Var får du allt ifrån? Det var precis det gapflabb som jag behövde EFTER gårdagens spruta. Gårdagens inopererade tallkotte har nu minskat till en oskalad lichiefrukt.
SvaraRaderaAnnacarin med ett och ett halvt öga.
Du, det är inte utan att jag alltsomoftast själv undrar var jag får alla dumheter ifrån, så du är i gott sällskap, hehe! ;o)
RaderaDen där ögongrejen du varit och gjort vill jag inte vara med om själv. Mycket får de göra med min fysik utan att totaldäcka mig före. Men om de närmar sig mina ögon, då ligger en rak höger och vibrerar i luften. Lugnast för alla parter med 2 mg Dormicum i.v. eller full narkos, om jag så säger :o)