lördag 4 maj 2013
På rätt väg
EFTER EN LÅNG dag igår och detsamma idag är jag igång med trädgårdssäsongen! I pallkragslådorna har jag sått spenat, två sorters rädisor, plocksallat, rucola, två sorters sommarmorötter, fänkål, två sorters rödbetor, majrova, bondbönor och gula vaxbönor. På friland försöker jag nu för definitivt sista gången med dill, på jag vet inte vilket ställe i ordningen. Dill gillar helt klart inte min gård.
Vinglande på en stege har jag lyckats ta bort de trasiga takglasen från Glaspalatset och efter ett visst trixande fått dit skivor av kanalplast istället. På insidan är det sopat och uppstädat och odlingslådorna är fyllda med kanonjord. Stig, min skraltiga gräsklippare, har fått flytta ut och mitt lilla olivträd in i hans ställe. Det har makalöst nog överlevt ännu en vinter i mitt mörka källarförråd :o)
Vad som också har klarat vintern, alltför bra, är myrjävlarna. En stor koloni tycks finnas under rabatten till vänster i bild. En annan under gruset längre bort på gården.
Fan.
Inne i Rucklet drar squash- och gurkplantorna iväg så det knakar om det, men det vill till att utomhustemperaturen börjar stiga nu, så att de kan planteras ut där de ska växa innan de ranglar iväg och blir till ingenting. Men kallt är det fortfarande. Inte mer än 9-10° på dagen :o/
Knäna värker.
Ryggen värker.
Fötterna gråter ikapp med tummarna.
Jag är aptrött.
Men jag är igång!
Gu’, va’ skönt!!
Vinglande på en stege har jag lyckats ta bort de trasiga takglasen från Glaspalatset och efter ett visst trixande fått dit skivor av kanalplast istället. På insidan är det sopat och uppstädat och odlingslådorna är fyllda med kanonjord. Stig, min skraltiga gräsklippare, har fått flytta ut och mitt lilla olivträd in i hans ställe. Det har makalöst nog överlevt ännu en vinter i mitt mörka källarförråd :o)
Vad som också har klarat vintern, alltför bra, är myrjävlarna. En stor koloni tycks finnas under rabatten till vänster i bild. En annan under gruset längre bort på gården.
Fan.
Inne i Rucklet drar squash- och gurkplantorna iväg så det knakar om det, men det vill till att utomhustemperaturen börjar stiga nu, så att de kan planteras ut där de ska växa innan de ranglar iväg och blir till ingenting. Men kallt är det fortfarande. Inte mer än 9-10° på dagen :o/
Knäna värker.
Ryggen värker.
Fötterna gråter ikapp med tummarna.
Jag är aptrött.
Men jag är igång!
Gu’, va’ skönt!!
Sparat i följande arkivlådor:
Trädgård 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst är det härligt att äntligen få lite jord under naglarna! Och man känner sig så äckligt nöjd med sig själv efter slitet...
SvaraRaderaMyror har vi här också. I massor. Grrr.
Ha det gott i vårsolen!
Kram, Monica
Mäkta nöjd!
SvaraRaderaOm det blir lika mycket myror i år som det var ifjol ... grrr! ... då blir jag tokig!!! De saboterade med stor framgång både grönsaks- som blomsterodlingar för mig :o(
Någon vårsol att tala om har det inte varit idag. Jo, på förmiddagen några timmar, men framåt eftermiddagen mulnade det på igen och blåste upp. Ni har det säkert bättre där söderut :o)
Oj vad du har fått mycket gjort de här dagarna.
SvaraRaderaSkall bli roligt att se hur de fina såbanden beter sig.
Idag har vi haft fint väder, men jag har inte gjort något i trädgården, Julia har varit hos oss en stund.
Min cykel blev tvättad och uppsmord, det ska bli skönt att börja cykla nu.
Tråkigt med myrorna. Myrornas krig är inte lätt att vinna över :( jag vet då inte något bra stridsmedel, tyvärr. Hoppas de inte invaderar ditt växthus.
Ha det bra, och sov gott
Monkan
Njäe, inte känns det som jag har uträttat några storverk direkt. Men att ha fått i ordning odlingslådorna och växthuset städat var liksom det viktigaste, så med det gjort kan jag pula på i sakta mak med resten.
RaderaJag tog faktiskt min första cykeltur i fredags! Ingen långrunda, bara över till goda vänner en bit bort, men dock. Tyvärr känner jag mig numer, pga gunget i huvudet, väldigt osäker på hojen, nästan som en nybörjare :o/
Myror är ett otyg, det måste jag säga. Ifjol försökte jag ju med ALLT, inklusive Myrr och alla möjliga husmorsknep. Alla lika resultatlösa. Vad jag tar mig till om de slår sig ner i Glaspalatset, ja, det vet jag inte. Då får jag nog rådfråga någon riktig expert på skadedjursbekämpning.
Det ser verkligen prydligt ut runt ditt växthus. Snyggt jobbat! Myror ja! Det enda roliga med dem är att de lockar hit gröngölingsfamiljen och göktytorna som går och plockar i gräsmattan.
SvaraRaderaKram /Kerstin
Här finns varken gröngöling eller göktyta och det verkar inte som de sparvar, vinkar och mesar som håller till på ägorna har myror som sin älsklingsmat. I alla fall inte i såna mängder att det skulle decimera populationen på något märkbart vis.
Radera*FNISS* Visst är det härligt att känna i kroppen att man lever.....och sover gott det gör man också när man är helt uttröttad!
SvaraRaderaMen idag ska jag försöka ta det lite lugnare och passa på att njuta också!!
Jotack, nog känner jag att jag lever! Men med nattsömnen är det ändå inte mycket bevänt. Istället är jag tvungen att "vila ryggen" efter middagen, vilket är en snygg omskrivning för att ta en tupplur på maten ;o)
RaderaAvundsjuk, vill också ha ett glaspalats! Så fint det ser ut och så mycket du hunnit med. har ni inte drabbats av de vederstyggliga mördarsniglarna? Om inte så är jag ännu mer avundsjuk. Har satt sallad pch persilja i plastkorgar och kommer att placera dessa på träterassen. Kansle hjälper mot invasionen som kommer förr eller senare. Lena S
SvaraRaderaJag kan lugnt säga, att när jag kom hem från mina nästan två veckor i Åbo under värsta snöfallet i december och konstaterade att nästan hälften av glastaket hade gått i kras, då ville jag inte ha något Glaspalats. Men visst, nu har jag med viss möda fått bort alla trasiga glas och ersatt dem med kanalplast istället, så nu känns det väl ganska okej igen. Fast det är vackrare med riktigt glas, det är det inget att snacka om.
RaderaÅjo, nog finns det mördarsniglar här i stan! Till och med i mitt kvarter. Men - peppar, peppar - så har jag makalöst nog klarat mig hittills. Fast mitt byte till odling i pallkragar fr.o.m. i år är ett led i att vara förberedd på att de kommer att komma även till mig. Men då kan jag strö ut snigelgift längs med lådkanterna och förhoppningsvis få ha åtminstone grönsaksodlingen i fred. Och så fortsätter jag envetet att gräva bort varenda maskros jag ser, för jag har en helt ovetenskaplig teori om att de får svårt att hitta skydd för det värsta solgasset om det är ont om täta maskrosrosetter.