Om att förråda sig

INTE FÖRSTÅR JAG riktigt varför det är i september som alla skör­de­fes­ter hålls, för aldrig är det så bråda tider i ”Rucklet” som i juli/au­gus­ti. Allt mognar slag i slag och det känns som jag inte gör annat än går mellan växthus/odlingslådor och köket.

Plocksallaten har börjat sätta knopp och sjunger med andra ord på sis­ta versen. Men vaxbönor och sockerärtor producerar en del varje dag och idag tog jag upp det mesta av rödbetorna, som blivit ma­ka­löst fina med pallkragsodling. Vilken tur att jag hann beskära åtminstone ett av fyra äppelträd igår, för idag har det varit regnigt och annat att göra!

Ärtor och bönor är snoppade, förvällda och infrysta. Rödbetorna är ko­kade, skurna i mindre bitar och inlagda, för att bli tillbehör till de sta­di­ga­re middagar som hör hösten och vintern till. Det största bekymret jag för närvarande har, är att jag inte vet hur jag ska förvara allt jag vill ha i förråden inför vintern. Man borde ha ett gammaldags skafferi helt en­kelt, för ett kylskåp räcker ingenvart :o/

Imorgon är det dags att klämma och smaka på krusbären för att av­gö­ra om de är färdiga att skördas till den andra sortens likör jag har för avsikt att laga den här säsongen. Den första omgången gjorde jag av röda vinbär och några fjuttiga jordgubbar. Och om vädrets makter är med mig blir det steg- och trädklättring igen, eventuellt med risk för livet eller åtminstone lårbenshalsarna, eftersom det går sjögång mellan öro­nen på mig idag.

Haha! Nog är det sen spännande ändå, Livet jag har ...