lördag 24 augusti 2013

Smått, gott och larvigt

IGÅR HADE VÄNINNAN S födelsedag och bjöd på fika på kvällen. Ef­tersom jag tidigare på dagen förgäves försökt få henne över på besök på fika hos mig, för att få gratulera och bjuda på muffins, så fick jag lov att revidera min plan. Sagda muffins fick i uppochnerläge bli en jord­gubbstårta av minimodellen istället, som i sin tur blev en fö­del­se­dags­present i all enkelhet.


Tanken var att den skulle dekoreras med rött och grönt tårtpynt. Men när jag inventerade lagret visade det sig att det förutom rött var blått, inte grönt, jag hade i skåpet. Så då bidde det bara rött, eftersom det jag har här på tummen inte är producerat av Dr. Oetker:


Det är vad de &#¤$@%, lurviga larverna här nedan klämmer ur sig om man plockar dem från slingerkrassen på terrassen, som de i för­skräck­an­de antal och med häpnadsväckande effektivitet håller på att glufsa i sig. Ja, krassen alltså, inte terrassen. Det blev lite syftningsfel där.


På försommaren var samma krasseplanta full med illgröna små larv­uslingar. Dem blev jag av med efter idogt sprutande med såpsprit, men nu är jag alltså hemsökt av den här varianten istället :o/ Fast snygga är de faktiskt! Kunde nästan ha fungerat som tårtpynt ;o)

PS. Pusha gärna för mina tävlingsbilder, om du inte redan gjort det. Tid finns ännu till den 4.9. Tack på förhand!

2 kommentarer:

  1. Usch och fy för larverna! Jag har lite aversion mot allt som slingrar; maskar, ormar, sniglar etc!
    Vi hade krasse en gång för länge sedan och jag minns fortfarande myllret av gröna larver...brrr!
    Ha det så gott, kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Uschjamej! Det här är sista gången jag ger mig på att odla krasse, för det blir samma visa varje år, med något som ändå äter upp det [synbarligen] välsmakande bladverket :o(

    Som tur är, så får pelargonerna, som är planterade i samma stora kruka, vara i fred. Man får alltså vara glad för det lilla, som vanligt.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!