NU HAR JAG inte träffat Peter på två hela dagar och det känns lite konstigt efter den intensiva vecka som varit. Men i fredags kom hans mamma och syster till Åland och de behöver absolut få som mycket tid som möjligt att vara tillsammans, bara inom familjen. Tyvärr måste hans syster resa hem redan på söndag morgon, men hans mamma är kvar.
Igår kväll var jag av och an upp till sjukhuset för att lämna fotkudden åt honom, för jag trodde att han då skulle ha kommit tillbaka från sin dagpermission. Men det hade han inte, så jag la kudden och en lapp om att jag varit där på hans säng. Hoppas han får någon glädje av den nu eller framöver.
Idag hade jag också tänkt titta upp på kvällen, och ringde för säkerhets skull och kontrollerade innan jag gav mig iväg. Men även idag är han på dagpermis ända till kl. 20, och efter det är han garanterat för trött för några "onödiga" besökare efter en lång dag hemma. Vi får väl se hur det artar sig under morgondagen, för det sista jag vill är i alla fall att det ska kännas som jag tränger mig på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!