Minnesstund för Peter

DETTA ÄR EN fredag som jag helst skulle hoppa över. Idag är det näm­ligen dags för minnesstund för käre Peter och ned­sätt­ning av urnan med hans stoft. Det är inte det att jag inte vill närvara, för det vill jag gärna. Nej, det är helt andra orsaker som gör att jag är osäker på hur jag kommer att reagera; om jag verkligen är stark nog att kontrollera den ilska som bubblar och jäser i mitt inre.

Men jag ska klara av det, för barnens och den övriga familjens skull. I grund och botten ankommer det ju inte ens på mig att uppröras över sakernas tillstånd. Och ändå kan jag inte låta bli ... Med åren får jag allt svårare att otuggat svälja orätt­visa, omänsklighet och allt möjligt annat med förledet o-. Så är det bara.


Nog med elände! Istället vill jag berätta om – och visa – delarna från en Gustavsbergsservis som oväntat fått sin plats i ”Rucklet”. De kom­mer från väninnan C, som är i full gång med att flytta. Hon river, röjer och sorterar bort för brinnkära livet, och det här hade hamnat i grov­soporna om jag inte råkat titta in. ”Festong” heter mönstret och är skapat av Stig Lindberg.


Jag är jätteglad över porslinet! Det är en design som passar pre­ciiis i mitt lilla femtiotalshus, och dekoren har dessutom exakt samma gröna färg som mina gamla köksluckor. Dessvärre saknas det en djup tallrik och två flata för en full uppsättning för sex personer – eller de facto fyra flata, eftersom två har var sitt kantnagg. Det vill med andra ord till att jaga på loppisar och nätauktioner nu, för den här servisen ska definitivt få överta rollen som ”Ruck­lets” var­dags­pors­lin. I simply adore it!