Vad är meningen med städning?

IMORGON ÄR DET tjugondag Knut allaredan, och i vanlig, god oordning har jag inte en karamell i kåken att erbjuda eventuella julutsopare. En bottenskyla mer eller mindre destruerade pepparkakor är allt som står till buds, är jag rädd. Fast å andra sidan finns här i ”Rucklet” ingen desto mera jul att sopa bort heller, även om det förvisso är hög tid för helt reguljär städning. Men idag har jag en ny, snudd på godtagbar, ursäkt: vädret.

Plötsligt har det slagit om och blivit milt igen. Jämna noll grader visar min terrasstermometer, placerad cirka 3,5 meter ovan marknivå; en högst olämplig temperatur för att släpa ut persiska mattor i snön. Det har jag lärt mig av städexperterna i tv-programmet Rent hus. Härligt! Då slipper jag åtminstone den insatsen idag :D

På tal om städning, så ska jag tala om att det i det fallet inte är hellyckat att vara ateist men alltnog bekänna sig till tron på rela­tivi­tets­teorin. Ja, ni vet, farbror Alberts E=mc²-fundering om att mängden energi här på klotet är konstant. Applicerar vi hans tankegång på hygienteknik (nutida, gulligt ord för ”skitgöra”) måste det ju betyda att även mängden damm alltid är konstant!

Slutsats: Det spelar med andra ord ingen som helst jä-la roll hur mycket man suger, torkar och vädrar – lik förbannat har man, inom en väldigt överskådlig framtid, samma flock vildsint nafsande dammråttor runt fötterna igen. Eller möjligen deras kusiner, för nära släkt med varandra är de i varje fall.

Därmed slutsnackat om den saken, det får bli bakning istället. Den här gången tänkte jag prova bloggbekantingen Monkans kalljästa bröd med frukt och nötter.

Och vet ni vad? Igår lagade jag – hör och häpna – faktiskt riktig mat till middagen: köttfärslimpa med gammaldags potatismos (upphottat med en bit rotselleri), serverat med hemkokt lingon­sylt. A var salig och själv var jag så mätt att jag resten av kvällen vaggade runt som en tanks med trasig styrvajer ...