Huslighetshysteri

IDAG HAR JAG varit ett under av effektivitet. Efter en något trög start slängde jag framåt sen förmiddag in en högre växel och har lyckats få både det ena och det andra uträttat. Bland annat har jag fått bort det sista av julen, det vill säga kransen väck från ytterdörren och bocken från fönstret. Och under kvällen har A med nattgäst totaldemolerat pepparkakshuset, med en sådan effektivitet att jag förutspår dottern en strålande framtid inom rivningsbranschen om hon – gud förbjude – skulle få för sig att revidera sina planer på att studera till veterinär.

Till dagens prestationer hör även att jag äntligen – ähum ... bara några månader försenat – har lyckats släpa upp en BILLY-sektion från bottenvåningen till mitt sovrum på övre plan. Varför det inte blivit gjort förrän idag vete tusan, men det är bara att acceptera att vissa projekt har onödigt lång startsträcka. Vad jag däremot inte tagit med i beräkningen var att jag skulle bli tvungen att såga ett hål i bakstycket, eftersom det naturligtvis satt ett vägguttag på fel ställe. Det gör det alltid. Av samma anledning som det aldrig finns tillräckligt av dem. Måste vara en hittills okänd naturlag ...

Gul lök, morot, rotselleri och vitlök; basen för en god köttsås!

Lika självklart snubblade jag på detta lilla hinder halvtimmen efter att jag redan dammsugit hela våningen. Så det var bara att pressa fram ett sammanbitet leende och släpa fram Ergo­spacern igen. Men nu är i alla fall hylljäv-ln på plats, redo att ta emot allt möjligt som hittills varit instuvat lite här och där, där det funnits en lämplig lucka. Det var hög tid, för lämpliga luckor är snudd på utrotningshotade här i ”Rucklet”.

När man väl fått upp tempot gäller det att rida på vågen, det vet ju alla. Så idag blev det matlagning extraordinaire. Eller i klartext: en italiensk köttsås på 600 g malet, morötter, rotselleri, gul lök, krossade tomater, vitlök och ett ospecificerat antal kryddor. Idag serverad med fullkornsfusilli och en juste vitkålssallad (billigt och sprängfyllt med vitaminer). En del av återstoden blir en låda imorgon och en halvliter landade i frysen.

Åsså har jag kört två maskiner tvätt, varit på en promenad (kort, men dock), diskat, diskat en gång till och organiserat om i kontoret/ateljén. Nu skulle jag helst av allt vilja sätta mig soffan, hälla upp en god whisky och se på en bra film, men dessvärre är det bara soffan som står till buds. En snabb inventering av ”barskåpet” ger vid handen att valet står mellan Galliano, ren vodka eller O.P. Andersson (plus en flaska rött, som är no-no, eftersom jag lovat herr K att spara den till en framtida middag). Med tv-programmen är det lika illa ställt, så lördagkvällen har fått allvarlig slagsida åt både torr och tidig.

Auf Wienerschnitzel und wiederhören.