Hallå, hela pressen!

OCH SÅ VAR det då dags igen ... Är det inte indignerade in­sändare författade av undertecknad själv, så är det reportage om hantverk, husrenovering eller författarskap – och inom en kort vecka kommer jag att kunna addera även ”personporträtt” till listan. Snart börjar väl folk tro att jag inte har något annat för mig än att figurera i lokal­pressen?

Ja, jösses ... och alltid retar det någon. Så det är väl bara att i nästa vecka sätta sig och vänta på nya, begåvade vykort i brev­lådan, kan jag tänka ;) Men come on bara! Pennsvärdet är nyvässt och jag är mer än redo att bita ifrån.

Det var annars rätt märklig känsla att utsättas för den här typen av intervju. När man är nästan femtio har hela Mississippi i över­sväm­nings­läge hunnit rinna under bron, även om man, likt mig, inte är av globe­trot­ter­typen. Och herreminje, så svårt det är att få ordning på krono­login ... Luddig luva och teflonminne gör inte saken enklare. Jag vill utan överdrift påstå att mitt minne är ett minne blott.

Nåväl, det ska i alla fall bli intressant att få korrekturet och se vad ifrågavarande journalist har fått ut av mitt svammel. Ni andra får tåla er tills tidningen kommer. Den här gången är det Nya Åland, för man måste ju fördela sina gracer ;)


PS. Måste även passa på att hälsa följare nummer 3 välkommen till bloggskeppet: Varmt välkommen ombord, ”Tjock men Chic”! Hoppas jag lyckas töja lite på dina smilband emellanåt :)