onsdag 26 maj 2010

Maskrosor och mördare

I FYRA LÅNGA år har jag bedrivit systematisk utrensning. Timme ef­ter timme har jag krupit omkring och med målmedveten frenesi gjort processen kort med inkräktare efter inkräktare. Tre maskrosjärn har jag gjort slut på under tiden.

Nu, den femte sommaren med ”Rucklet”, ser man resultatet av min en­vishet; det är inte många bladrosetter som tittar upp när tillväxten tar fart. Inte på min tomt, men väl utanför. I vägrenarna lyser det knallgult.


I grund och botten tycker jag att maskrosen är en riktigt vacker ört med sin frodigt gröna bladrosett, sin långa, smäckra stjälk och som pricken över i:et den perfekt cirkelformade, lysande kronbladssolen. Men sedan jag la grunden för min egen, högst obekräftade teori om mängden maskrosor kontra mängden mör­dar­snig­lar får den med för­del hålla sig på lite avstånd.


Nu förhåller det nämligen sig så, att i ”Rucklets” omgivningar är det mer än gott om de så avskydda spanska skogssniglarna, mör­dar­snig­lar­na. Riktigt gott om, borde jag väl egentligen säga. Men inte hos mig! Jag har – peppar, peppar – tills vidare inte hittat en endaste slemmig en inne på mina ägor.

Teorin bygger på att a) mördarsniglar tycker att maskrosor är goda och b) maskrosen med sin breda, marktäckande bladrosett erbjuder en perfekt barnkammare. Under bladen är det alltid fuktigt och mörkt, rena Shangri-La för en äggsjuk snigel. Så tills jag blir överbevisad om motsatsen gnetar jag vidare under parollen ”Inga maskrosor, inga mördare!”

Vit variant
Visste ni förresten att det finns en vit maskros? Taraxacum albidum heter den, vår vanliga heter Taraxacum vulgare.

11 kommentarer:

  1. Jag tror på din teori. Mördarsniglarna måste ju gilla den lilla läckerbiten. Maskrosen är nog lite undervärderad här i norden tror jag.När jag förr åkte buss till arbetet i Stockholm passerade vi ett invandrartätt område och där var gummorna ofta ute och plockade maskrosblad utmed motorvägen. Inte så bra bland avgaserna kanske, men det tänkte de nog inte på. Här hos mig har jag inga mördarsniglar. Jag tror inte att de gillar den fina sanden som fastnar på deras slemmiga kropp.
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Ytterligare ett skäl att ta bort maskrosorna! Jag har en helt suverän maskrosupptagare från "Fiskars". Man behöver inte böja sig ett dugg.
    Ha en bra dag, kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Sååå, Fiskarsgrunkan funkar? Jag har stått och hållit i den där mackapären flera gånger, men tyckt att jag inte vågat chansa. Bra att få referenser (särskilt som ryggen och knäna börjar bli lika gamla som min ålder)!

    SvaraRadera
  4. Tant har massor av maskrosor i år beklagade hon sej. Just inga mördarsniglar däremot. Hon fick riktigt leta efter senaste regn och hittade väl två ynkligt små. ;)

    SvaraRadera
  5. Maskrosor är vackra men jag vill inte ha dem hos mig i alla fall. Skönt att höra att ihärdighet med "järnet" ändå kan ge resultat, ska tänka på det nästa gång jag ger mig i kast med dem!
    Verkar ju som din teori om mördarsnigeln stämmer där!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  6. Spara knäna....
    Köp ett par ankor!

    Så får du gödslat också....(:

    Kram, Jenny

    SvaraRadera
  7. Pipi:
    Men Tant har väl myskankor? Eller har hon inte det numera..? Och mördare är det gott om! Guldlock och jag var ut till Sviby en kväll för ett par veckor sedan. Där gick det knappt att sätta ner fötterna utan att kliva på de små äcklen.

    Cina:
    Jodå, ihärdighet ger resultat, men räkna med att det tar några år :o) När jag köpte "Rucklet" var det mer maskros- än gräsmatta, så visst går det att få bukt med dem, de små gula skönheterna.

    Jenny:
    Näpp, här ska inte bli några ankor, det räcker alldeles utmärkt med mina hönsplaner. Man bör inte utmana sina grannar alltför mycket har jag på känn. Situationen vore en helt annan om jag bodde ute på landet.

    SvaraRadera
  8. Å de ÄLSKAR komposten! Varmt, fuktigt o massor med mat, mumma!

    SvaraRadera
  9. Och i brist på annat så kan man alltid käka upp varandra :o) Ena riktiga ärkeäckel är dom, slempropparna!

    SvaraRadera
  10. Visst har Tant sina ankor ännu men hon kan inte alls ha dem lösa på samma vis som förr. Man får hela tiden vakta på lösa hundar som kommer rusande in på gården med en skrikande husse eller matte bakefter. *arg*

    Nu ligger en anka på ägg också så det är väl tre som är ute, ibland.

    SvaraRadera
  11. Usch! Även om jag själv har varit hundägare kan jag inte fatta hur i helskotta folk går med sina rackor lösa i stan. Det finns ju dessutom en lag som förbjuder detta! *arg jag också*

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!