Regn! Äntligen.

UNDER NATTEN VAKNADE jag till av att jag hörde regnet smattra mot ”Rucklets” tak. Härligt! tänkte jag, vände på mig och somnade om; ljudet av regn mot plåttak är hypnotiskt. Inte förrän halv tio vak­nade jag igen.


Regnet är välkommet. Den senaste veckans intensiva värme har tor­kat upp trädgården alldeles för mycket. Punktvis har jag på grund av min sandblandade, väldränerade jord varit tvungen att vattna. I maj!

Lilla A – som de senaste veckorna haft en rent h-vete med sin pol­len­allergi – är också tacksam. Regnet binder pollen och slår det till mar­ken, och mängden fritt björkpollen har avtagit från hög till måttlig. Skönt. Är man själv inte drabbad eller har barn som är det, glömmer man lätt bort att våren är en fruktansvärd pärs för den som är aller­gisk.