lördag 5 juni 2010

En haiku om ett kärkommet besök

Åh, så härligt! Sent, sent igår kväll hörde jag plötsligt från terrassen prassel och högljutt smaskande nere i skumrasket på gården. En igel­kott! Den första jag sett här vid ”Ruck­let” på två år. Jag blev så glad, och av pur glädje föddes en liten haiku:

”Jag finns! Jag lever!”
I natten tultar urtiden runt,
grå och brun mot svart.
***

Flera haikuer jag skrivit hittar du i samlingen ”Haiku”, som du kan läsa som en pdf-fil om du klickar HÄR. De som är nyast och inte finns med i samlingen hittar du via etiketten ”Haiku” i spalten till höger.

5 kommentarer:

  1. Grattis!
    Eller vad säjer man???

    Flera år sedan nu, som vi hade besök av en sån där taggig söt-propp!

    Vet inte om det stämmer (men jag vill tro det) att dom tar även huggormar i viss mån.
    Dessa är ju fridlysta egentligen, men som tur är så vet inte igelkottarna om det!!
    *Glufs, glufs*

    (Ja, jag har ormskräck....)

    Trevlig lördag!
    Nu ska jag lösa melodikrysset!
    (förhoppningsvis)

    Kram, Jenny

    SvaraRadera
  2. Stigbert (ha-ha!)/Jenny:
    Jodå, jag tycker nog att ett grattis är på sin plats :o) Jag har varit så orolig över att min stadsträdgård har blivit för välstädad för att andra kottar än de från barrträden ska trivas. Men si bara, så är med andra ord inte fallet! Och visst tar de ormar, såvitt jag vet :oD Bra-å-ha-djur när de är som bäst! Igelkottarna alltså, inte huggormarna.

    SvaraRadera
  3. Mysigt med en igelkott! Hoppas att den trivs och kommer tillbaka!
    För dom äter ju sniglar också och såna kan man ju vara utan...
    Ha en bra dag!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Åh, så fin haiku! Precis nyss fick vi också besök av en sån där taggig liten farbror.

    SvaraRadera
  5. Visst har jag rätt? Visst blir man GLAD?

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!