Gårdagen som hade börjat med åska och ösregn övergick lika fort i vackert väder och slutade med en nattemperatur på 19°! Den ursprungliga planen att duka under terrassen reviderades därför och vi bänkade oss istället på densamma.
Är det kräftskiva ska det vara larviga hattar och haklappar, det är faktiskt ett måste! Allt klär en skönhet och ingenting missklär en ful, sägs det ju dessutom ;o)
Hattarna är av nyare årsmodell, men haklapparna hänger med sedan 1950-talet och har tillhört mina föräldrar. Och så en snabb demonstration av smilbandens förväntade placering under kvällen:
Kräftorna var många och av varierade storlekar och kulörer; turkarna orangeröda och rätt mjuka i skalet och kineserna klassiskt signalröda, men lika svåra att forcera som riksbankens allra heligaste. Jag blev till sist tvungen att hämta en autogrip från verktygshyllan för att knäcka klorna!
En av herrarna bidrog till bordets läckerheter med en superb fisksallad på kokt gös, som passade rysligt bra ihop med min åländska Västerbottenpaj, medan en annan medförde summa fyra olika sorters egenkryddad snaps, av vilka framför allt den med munkrenfana vann mitt gillande.
De övriga flaskornas innehåll var smaksatt med spansk körvel, valnöt och johannesört, och samtliga prydligt etiketterade med
Är man lite illistig som värdinna håller man sig till mikroskopiska snapsglas! Mina små Knäppare rymmer inte mer än 1 cl, vilket gör att man håller sig flytande även när kvällen som sådan drabbas av vatten i knäna och övriga deltagare börjar få en lätt slagsida. Till var och en efter förmåga, inte sant? ;o)
Lika traditionsenliga som hattar och haklappar är snapsvisorna förstås, och det sjöngs så det stod härliga till – även jag, fast jag härstammar från flera led kråkfåglar utan fallenhet för skönsång. Min personliga favorit för kvällen är den här:
Vi avslutade den kulinariska delen av kvällen med min vanilj- & yoghurtpannacotta med hallon, amerikanska blåbär och krusbär från trädgården. Helt i samma klass som den lilla A tog till efterrätt på Umbra häromsistens, men till ett heeelt annat pris ;o)
I skymningen rullade plötsligt en fuktig dimma in över Mariehamn, men med brinnande oljelampor och ljus under ett parasoll kände vi ingenting av vätan. Mörket och daggen föll, myggen lyste med sin frånvaro och över augustinatten vilade ett milt skimmer från levande ljus – vädret och sällskapet hade inte kunnat vara mer lyckat!
Och av kräftorna fanns inte kvar ens en ynklig liten klo. Men lite trött är jag idag, det erkänner jag, så det är då en salig tur att jag slipper lida av baksmälla också :o)
Ni verkar då ha njutit av kvällen ja hela natten,vi har inte ätit kräftor på flera år.Blir faktiskt sugen när jag ser dom.
SvaraRaderaVi hade faktiskt jättetrevligt och det var så varmt och skönt hela natten. Måste vara första gången i världshistorien som jag inte byltat på mig med dunjacka framåt nattkröken! Ni får väl ta och göra slag i saken och byta ut en surströmmingskväll till kräftskiva istället :o)
SvaraRaderaDet finns ju långa partytält,i storlek var det som tre fyrkantiga
SvaraRaderaÅh, så mysigt ni verkar ha haft det! Grattis till en hel-lyckad fest!
SvaraRaderaOch tur med vädret hade ni också!
Men du lär nog få nytta av uteplatsen under altanen senare...
Ha det så bra, kram, Monica
Det där såg mysigt ut, jag håller med dig att alla attribut måste vara med.
SvaraRaderaDu kan inte ana vilket skyfall vi hade igår, det ville aldrig sluta.
Vi var på en lyckad fest, så jag är ganska trött jag med.
Ha det bra, sov gott
Monica:
SvaraRaderaJovars, nog lär den komma till användning, platsen under terrassen. Det är ju egentligen en carport för Röda Faran, så om inte annat blir det parkering därunder när det kommer snö igen. Uschja ...
Monkan:
Vi fick bara ett kortkort skyfall på förmiddagen. Lika fort som det kom, lika fort var det över. Jag hade tänkt läsa din del 2 ikväll, men faktum är att ögonen går i kors och sängen hägrar. Det blev bara fyra timmar sömn inatt, så nu är jag rätt matt. Det är tungt att vara en partypingla ;o) Sov gott du också!
TÄNK om man kunde mejla efterrätter!?!?
SvaraRaderaDÅ skulle jag tigga och be Dej om en sån däringa "Pannacotta-moj"!!
*dreggel, dreggel*
Så härligt att läsa om Er lyckade kräftskiva!
Och vilka nattugglor sen då!
Då sussade jag gott i sänghalmen.
Tog mej friheten att skriva av Din snapsvisa här, för den var ju riktigt bra!
Kram på Dej!
Jenny
Wow, vilken fantastisk efterrätt!!!
SvaraRaderaJenny:
SvaraRaderaVisst skulle det vara fint om man kunde mejla både det ena och det andra? Lite så där som i Star Trek: "Beam me up, Mr. Spock!"
Om du klickar på bilden med snapsvisan öppnas den i ett nytt fönster och i större format. Då är det bara att skriva ut, så slipper man anstränga skrivhanden ;o)
Man får väl bara konstatera att det måste vara en lyckad tillställning om gästerna inte börjar skruva på sig redan vid midnatt. Fast så här sent brukar det inte bli i vanliga fall! Vi skyller på vädret, tycker jag ;o)
Suzan:
Det blir rätt snyggt med vit pannacotta och färgglada bär :oD Sen är det ju så enkelt att göra också! Skulle jag kanske behöva lägga ut receptet här i bloggen?
Och du, välkommen hit som följare! Det är alltid roligt med nya ansikten här i mitt lilla hörn av bloggiversum :o)
Att sluta dricka kräftor så sent som kl fem lär vem som helst bli trött av!
SvaraRadera;-)
Men huvudsaken är ju att man haft roligt! :-)
Steffe
Hahahaaa! Du är för rolig, du! :oD
SvaraRaderaÅh vad fina foto! Sugen jag blir på kräftor :)
SvaraRaderaDet verkade som en mycket trevlig kräftskiva. Det väntar en för oss också om ett tag. Det ser jag fram emot.
SvaraRaderaLåt mig då rekommendera att ni avstår från kineser eller att ni dukar med någon form av lämplig tång vid varje kuvert. Maken till svårknäckta kryp har jag aldrig varit med om!
SvaraRaderaTack för tipset. Men har man som jag, varit gift i 28 år, är man van att handskas med hårdhudade honor;-0
SvaraRadera