söndag 15 augusti 2010

En kväll bland kineser, turkar och annat löst folk

SÅ VAR DÅ årets kräftätning avklarad. Med den äran, måste jag sä­ga, eftersom vi drog igång klockan sex igår kväll och gästerna ma­sa­de sig hemåt först vid pass halv fem i morse.

Gårdagen som hade börjat med åska och ös­regn övergick lika fort i vack­ert väder och slutade med en nattemperatur på 19°! Den ur­sprung­li­ga planen att duka under terrassen reviderades därför och vi bän­ka­de oss istället densamma.

Är det kräftskiva ska det vara larviga hattar och haklappar, det är fak­tiskt ett måste! ”Allt klär en skönhet och ingenting missklär en ful”, sägs det ju dessutom ;o)

Hattarna är av nyare årsmodell, men haklapparna hänger med sedan 1950-talet och har tillhört mina föräldrar. Och så en snabb de­mon­stra­tion av smilbandens förväntade placering under kvällen:


Kräftorna var många och av varierade storlekar och kulörer; turkarna orangeröda och rätt mjuka i skalet och kineserna klassiskt sig­nal­rö­da, men lika svåra att forcera som riksbankens allra heligaste. Jag blev till sist tvungen att hämta en autogrip från verktygshyllan för att knäcka klorna!


En av herrarna bidrog till bordets läckerheter med en superb fisk­sal­lad på kokt gös, som passade rysligt bra ihop med min åländska Väs­terbottenpaj, medan en annan medförde summa fyra olika sorters egenkryddad snaps, av vilka framför allt den med munkrenfana vann mitt gillande.

De övriga flaskornas innehåll var smaksatt med spansk körvel, valnöt och johannesört, och samtliga prydligt etiketterade med ”krydd­mäs­ta­rens” vackra handstil.



Är man lite illistig som värdinna håller man sig till mik­ro­skopiska snaps­glas! Mina små Knäppare rymmer inte mer än 1 cl, vilket gör att man håller sig flytande även när kvällen som sådan drabbas av vatten i knäna och övriga deltagare börjar få en lätt slagsida. Till var och en efter förmåga, inte sant? ;o)


Ovan mitt pluttiga snapsglas och nedan ett av reguljära mått.



Lika traditionsenliga som hattar och haklappar är snapsvisorna för­stås, och det sjöngs så det stod härliga till – även jag, fast jag här­stam­mar från flera led kråkfåglar utan fallenhet för skönsång. Min personliga favorit för kvällen är den här:


Vi avslutade den kulinariska delen av kvällen med min vanilj- & yog­hurtpannacotta med hallon, amerikanska blåbär och krusbär från trädgården. Helt i samma klass som den lilla A tog till efterrätt på Umbra häromsistens, men till ett heeelt annat pris ;o)


I skymningen rullade plötsligt en fuktig dimma in över Mariehamn, men med brinnande oljelampor och ljus under ett parasoll kände vi ingenting av vätan. Mörket och daggen föll, myggen lyste med sin frånvaro och över augustinatten vilade ett milt skimmer från levande ljus – vädret och sällskapet hade inte kunnat vara mer lyckat!


Och av kräftorna fanns inte kvar ens en ynklig liten klo. Men lite trött är jag idag, det erkänner jag, så det är då en salig tur att jag slipper lida av baksmälla också :o)


***



Hej på dej Ingabritt, och jättevälkommen bland följarna!

15 kommentarer:

  1. Ni verkar då ha njutit av kvällen ja hela natten,vi har inte ätit kräftor på flera år.Blir faktiskt sugen när jag ser dom.

    SvaraRadera
  2. Vi hade faktiskt jättetrevligt och det var så varmt och skönt hela natten. Måste vara första gången i världshistorien som jag inte byltat på mig med dunjacka framåt nattkröken! Ni får väl ta och göra slag i saken och byta ut en surströmmingskväll till kräftskiva istället :o)

    SvaraRadera
  3. Det finns ju långa partytält,i storlek var det som tre fyrkantiga

    SvaraRadera
  4. Åh, så mysigt ni verkar ha haft det! Grattis till en hel-lyckad fest!
    Och tur med vädret hade ni också!
    Men du lär nog få nytta av uteplatsen under altanen senare...
    Ha det så bra, kram, Monica

    SvaraRadera
  5. Det där såg mysigt ut, jag håller med dig att alla attribut måste vara med.
    Du kan inte ana vilket skyfall vi hade igår, det ville aldrig sluta.
    Vi var på en lyckad fest, så jag är ganska trött jag med.
    Ha det bra, sov gott

    SvaraRadera
  6. Monica:
    Jovars, nog lär den komma till användning, platsen under terrassen. Det är ju egentligen en carport för Röda Faran, så om inte annat blir det parkering därunder när det kommer snö igen. Uschja ...

    Monkan:
    Vi fick bara ett kortkort skyfall på förmiddagen. Lika fort som det kom, lika fort var det över. Jag hade tänkt läsa din del 2 ikväll, men faktum är att ögonen går i kors och sängen hägrar. Det blev bara fyra timmar sömn inatt, så nu är jag rätt matt. Det är tungt att vara en partypingla ;o) Sov gott du också!

    SvaraRadera
  7. TÄNK om man kunde mejla efterrätter!?!?

    DÅ skulle jag tigga och be Dej om en sån däringa "Pannacotta-moj"!!
    *dreggel, dreggel*

    Så härligt att läsa om Er lyckade kräftskiva!
    Och vilka nattugglor sen då!

    Då sussade jag gott i sänghalmen.
    Tog mej friheten att skriva av Din snapsvisa här, för den var ju riktigt bra!

    Kram på Dej!
    Jenny

    SvaraRadera
  8. Wow, vilken fantastisk efterrätt!!!

    SvaraRadera
  9. Jenny:
    Visst skulle det vara fint om man kunde mejla både det ena och det andra? Lite så där som i Star Trek: "Beam me up, Mr. Spock!"

    Om du klickar på bilden med snapsvisan öppnas den i ett nytt fönster och i större format. Då är det bara att skriva ut, så slipper man anstränga skrivhanden ;o)

    Man får väl bara konstatera att det måste vara en lyckad tillställning om gästerna inte börjar skruva på sig redan vid midnatt. Fast så här sent brukar det inte bli i vanliga fall! Vi skyller på vädret, tycker jag ;o)

    Suzan:
    Det blir rätt snyggt med vit pannacotta och färgglada bär :oD Sen är det ju så enkelt att göra också! Skulle jag kanske behöva lägga ut receptet här i bloggen?

    Och du, välkommen hit som följare! Det är alltid roligt med nya ansikten här i mitt lilla hörn av bloggiversum :o)

    SvaraRadera
  10. Att sluta dricka kräftor så sent som kl fem lär vem som helst bli trött av!
    ;-)
    Men huvudsaken är ju att man haft roligt! :-)

    Steffe

    SvaraRadera
  11. Hahahaaa! Du är för rolig, du! :oD

    SvaraRadera
  12. Åh vad fina foto! Sugen jag blir på kräftor :)

    SvaraRadera
  13. Det verkade som en mycket trevlig kräftskiva. Det väntar en för oss också om ett tag. Det ser jag fram emot.

    SvaraRadera
  14. Låt mig då rekommendera att ni avstår från kineser eller att ni dukar med någon form av lämplig tång vid varje kuvert. Maken till svårknäckta kryp har jag aldrig varit med om!

    SvaraRadera
  15. Tack för tipset. Men har man som jag, varit gift i 28 år, är man van att handskas med hårdhudade honor;-0

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!