Jag tänker så bra när jag sover

INTE VET JAG vad jag drömde inatt, men när jag vaknade hade jag fått en idé. En riktigt excellent sådan, om jag tillåts lyfta på min egen svans.

Upprinnelsen är det fönsterkuvert som jag hittade i postlådan igår: debetsedeln för den årliga fordonsskatten, den som tillfälligt infördes 1995 (tror jag det var) här i Fin­land, men som va­rit per­ma­nent se­dan dess.


Varje år har jag morrat lika mycket över denna utgift, eftersom Röda Faran står stilla så pass långa tider att däcken i princip hinner bli plat­ta på undersidan. Jag kör med andra ord extremt lite, någonstans mellan 250 och 300 mil per år. Ändå ska jag betala lika mycket for­dons­skatt som någon som hjular till sig det tiodubbla på mä­tar­ställ­ning­en.

Den som kör lite har oftast inte råd att byta till sig en ny, fin bil vart­annat eller vart tredje år och har inte heller, med dagens skenande drivmedelspriser, råd att tanka särskilt ofta. Det innebär också att denna någon gissningsvis har en sämre betalningsförmåga än så­da­na med nya bilar, som tankar fullt varje gång och kör vartän de ska, även de gånger när det vore motiverat att gå, cykla eller ta bussen.

Fordonsskatten, som slår lika för alla oavsett inkomst, är alltså i mitt tycke en jäkligt orättvis skatt. Och det för oss till tillbaka till min idé, den strålande.

Så här tänker jag:
Allt är numera datoriserat, eller hur? Så även fordonsregistret, och varje gång jag årsbesiktar min bil knackas min mätarställning in i en dator. Det torde därför icke vara att jämställa med raketforskning att samtidigt låta dataprogrammet göra en enkel matematisk operation: årets mätarställning subtraherat med fjolårets – och tadaaa, så får vi veta hur mycket fordonet har använts under det gångna året.

Utgående från kilometerantalet är det ju sen hur enkelt som helst att beskatta enligt användning, inte sant? Kör du mycket – och belastar miljön mer – beskattas du hårdare, kör du lite – och belastar miljön mindre – blir din ”bestraffning” lindrigare. Vill man dra miljötänket ett steg längre bör det också finnas skilda tariffer för hur pass mil­jö­vän­ligt själva fordonet är; gamla bilar (som Röda Faran) får pynta lite ext­ra, medan sprillans nya hybrider av årets modell har en lägre tariff.

Fast det här resonemanget låter väl lite för enkelt för att det ska kun­na fungera ..? Och det är väl lite mycket begärt av ett samhälle där barnbidraget fortfarande inte kan divideras med två och gireras till två skilda betalningsmottagare?

Istället har staten fr.o.m. i år infört en förändring som innebär att alla fordon beskattas enligt koldioxidutsläpp. Och om inga siffror finns för detta för din gamla bil, då beskattas den enligt totalmassa istället. Men fortfarande ska jag som kör bara lite betala lika mycket som den som kör jättemycket.

Äh, fanken också! Nu blev jag så sur så jag bannemej drar till skogs för att jaga kantareller istället. Och jag tänker inte köra den kortaste vägen, för lite valuta för pengarna vill jag allt ha ;o)

(Det sista var ett skämt, om inte alla förstod det. Naturligtvis tar jag den genaste vägen dit jag ska!)