tisdag 17 augusti 2010

För packad

VID TVÅ TILLFÄLLEN under de allra senaste veckorna har jag blivit infernaliskt irriterad på att trenden tycks gå åt rakt motsatt håll mot det förväntade. Den ena gången hos min hittillsvarande hu­vud­le­ve­ran­tör i byggvarubranschen och den andra i en livsmedelshall i min närhet.

Jag har i min outsägliga enfald inbillat mig att dagens miljösträvanden går mot att minska förpackningshysterin, men så tycks det inte alls va­ra. Tydligen raka motsatsen.


Till mitt nyligen avklarade terrassprojekt behövde jag summa tre (3) längre och grövre skruvar för att fästa en skruvregel mot min hus­vägg. För samma än­da­mål tarvades även summa tre (3) för upp­gif­ten lämpliga pluggar till borrhålen.

Piece of cake – förr. Förut (läs: inom det senaste året) har såväl skruv som plugg kunnat inhandlas styckevis, skruv på lösvikt och plugg pris­satta per enhet. Enkelt, miljövänligt och framför allt praktiskt, när man inte är i behov av mer än ett litet antal, eller rentav bara en, av någonting.

Döm om min förvåning när jag glad i hågen travar fram till rätt hyll­sek­tion och upptäcker att någon vettvilling fått för sig att förpacka allt, precis allt, antingen i jätteförpackningar på flera hundra alternativt i små plastpåsar med bara några stycken.

Den minsta tillgängliga förpackningen med de grova och inte helt bil­liga skruvar jag behövde innehöll inte tre utan fem skruvar. Jag be­höv­de tre. Summa överkonsumtion: två. Jag morrade för mig själv, tog den lilla påsjäveln och började leta efter plugg av rätt storlek.

Plastpluggarna jag behövde fanns bara att köpa i förpackningar om fyra. Jag behövde tre. Summa överkonsumtion: en. I det skedet mor­rade jag inte bara inombords utan så högt att bygglada herrar i min närhet nervöst sneglade åt mitt håll och fick något hetsat i blicken.

Där stod jag alltså med två skruvar för mycket, men bara en över­lopps plugg. Detta betyder, som var och en med den mest ru­di­men­tä­ra matematiska insikt förstår, att nästa gång jag eventuellt behöver skruva och plugga någonting har jag inte plugg så det räcker till mina två återstående skruvar. Och detta innebär att jag än en gång måste köpa en lite påsjävel med fyra pluggar, för att därefter plötsligt inte bara ha en för mycket utan tre!

För att inte få blodstörtning var jag tvungen att snabbt ta mig till kas­san, förstöra dagen för en stackars sommarextra kassör med mina utläggningar om förpackningsvansinnet och lämna lokalen med mina fem skruvar och fyra pluggar.

***


Det gick en tid och det blev dags för årets kräftskiva och lite mat­lag­ning. Matlagning som bland annat tarvade 150 gram av en särskild sorts lokalproducerad ost. Lika optimistiskt glad i hågen som vid mitt tidigare inträde hos bygghandlar’n uppsökte jag Ålands största mat­mark­nad och styrde kosan mot ostdiskarna.

Piece of cake – förr. Förut har ost kunnat köpas i en manuell ostdisk. Man har kunnat få smakprov och förse sig med en li­ten bit av den här och en liten bit av den där, till exempel till en festlig ostbricka. Enkelt, mil­jö­vän­ligt och framför allt praktiskt, när man inte är i behov av mer än måttliga bitar av någonting.

Jag var naturligtvis inte förvånad när jag stod vid ostdisken och kons­taterade att minsta vacuumpackade bitar av den sort jag ville ha vägde över 400 gram. Det som förvånade mig – och än en gång fick mig att morra – var det motstånd jag mötte när jag bad om att få 150 gram av en sådan bit. ”Bryter vi förpackningen förkortas produktens hållbarhet med flera veckor.”

Och?! Inte mitt problem! Det var jag som skulle betala och mitt behov var 150 gram, inte mer, inte mindre. Dessutom skulle det säkert dyka upp någon annan kund som gärna tog den kvarvarande biten. Någon ensamstående pensionär till exempel, som aldrig på tiden skulle kom­ma på tanken att köpa en närapå halvkilotung bit av denna svindyra ost, men som gärna unnade sig ett par hundra gram. Någon som jag.

Det som får mig att fatta absolut ingenting är att man i samma affär säljer charkuterier över disk. Charkvaror har ju mycket kortare håll­bar­het än ost, så svinnet i den disken måste enligt all logik vara mång­dub­belt jämfört med det i en manuell ostdisk. Att köpa en skiva av en sorts skinka och en av en annan går alltså fint, men icke en ostbit tillskuren för mitt behov.

Fem minuters argumentation senare gick jag dock därifrån med­fö­ran­de en stympad ost. Må vara att biten vägde 220 gram istället för 150, men jag hade fått min vilja igenom! Faktum var, att jag kände mig lika stolt över denna bedrift som om jag nedlagt mitt livs första tio­tag­ga­re. Jag, den lilla människan, hade övervunnit förpackningsmaffian! Åtminstone den här gången.

Att min kundanpassade lilla bit blivit helt fel prismärkt och vid drag­ning­en i kassan hade samma pris som den stora ori­gi­nal­för­pack­ning­en, tja, det är en heeelt annan historia. Men jag hör till den sorten som alltid kollar kvittot innan jag lämnar butiken – och speciellt i den butiken.

10 kommentarer:

  1. Ha, ha. Det här var kul. Du uppvisar tydliga tecken på "gnällkärringsfenomen". Det är bara att inse att du börjar bli äldre och gaggig.
    Men en sak förstår jag inte; Om du får två skruvar över i en förpackning. Vet du då var du har dom när du ska skruva nästa gång?? Det verkar ju så och då blir jag imponerad;-))

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Har man en kärringblogg så har man. Och är det att vara gnällig om man vill slippa köpa och betala för mer än man behöver? I så fall är jag utan tvekan det. ;o)

    Och ja, här har vi inga skruvar lösa. De är samtliga ordentligt sorterade i olika askar enligt dimension, dock utan åtskillnad på pozidrive och torx. Där drar t.o.m. en gnällkärring som jag gränsen för organisatoriskt tänkande.

    SvaraRadera
  3. BRAVO! Stå på dig! Jag önskar att många fler gjorde som du, då hade vi kanske sluppit alla dess förpackningar.
    Men faktum är, att på Bauhaus, kan man köpa just skruvar och sånt i "lösvikt" till "kilopris"! Bra!
    Och än så länge köper vi ost över disk i vår affär.
    Ha en bra dag, kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Bra rutit! Jag tror fenomet kallas rationell marknadsföring -
    köp fem när du behöver tre - kan vara bra att ha.
    Ha det bra!
    Kram Viola

    SvaraRadera
  5. Jag är så glad att vi fortfarande har en liten butik som säljer både kött, ost och korv i lös vikt. Det är alltid kunder där!!Jag kan spä på din förpackningsaggressivitet lite. Det finns förpackningar som inte går att öppna utan att ta fram verktygslådan!!
    Mina trädgårdshandskar som håller åtminstone nästan en hel sommar är av märket Town&Country och ganska dyra men jättebra.För mig som har lymfödem i höger arm och ska akta mig för infektioner är de värda varenda krona. Nu ska jag fixa middag med hjälp av mina nya gröna skålar. Kul att arbeta med fräscha färgglada redskap.
    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Kerstin:
    Jotack, sådana förpackningar är det gott om numera! De listskruvar jag använde till ribbväggarna under terrassen var förpackde på det sättet. Det tarvades skalpell för att forcera det tjocka, svetsade plasthölje som omgav dem :o(

    Arbetsredskap - i köket, trädgården och wherever - SKA vara bra! Roligt att du hittat handskar som funkar med ditt ödem :o)

    SvaraRadera
  7. Jag håller med dig, det är slöseri med alla förpackningar, som dessutom är hopplösa att öppna.
    Har ingen erfarenhet av skruvar och dylikt, men paketerad ost är ingen höjdare. Som tur är har vi ett flertal butiker där vi kan handla både ost, kött opaketerat.
    Osten måste man ju provsmaka, annars vet man ju inte vad det är som hamnar på bordet.

    Just nu ringde yngste, de var i Karesuando nu, kör över Finska gränsen i morgon mot Nordkap.

    SvaraRadera
  8. Tyvärr har det blivit så här på Åland att det finns bara ett fåtal livsmedelsaffärer där man kan handla kött, korv och ost över disk. Ibland blir jag så trött på detta, att det alltid är för stora mängder färdigpackat för ett enpersonshushåll; jag är ju helt solo varannan vecka och gillar inte att behöva klämma frysen full med "den andra hälften" mest hela tiden :o(

    Jösses, att de redan hunnit så långt upp, telningen din med sambo! Hoppas nu bara att det inte blir några incidenter under resan. Även om man själv kör lugnt och försiktigt finns det alltid galningar i farten som kan ställa till det. Men det ska säkert gå bra :o) Hälsa dem om de ringer igen!

    SvaraRadera
  9. Önskar att jag "vore lite mer som Dej"....

    Jag köper och muttrar tyst bara när det är något "fel".

    Men det vore ju helt klart smartare att packa SAMMA ANTAL med skruv och plugg i sina påsar!?!?

    Ost köper jag helst förpackad....
    Jobbade under en KORT period i charken här på bygden i vår DÅVARANDE lanthandel.
    Fick nog av "snusket" och sa opp mej!
    (besparar er detaljer...)

    Kram på Dej!
    Jenny

    SvaraRadera
  10. Nåja, hördu, det är väl som Göran säger längre upp, att jag håller på att utvecklas till en äkta gnällkärring. Inget att ta efter! Tiga och lida är säkert bättre för alla parter, men det funkar skitdåligt för mig ;o)

    Manuella diskar, oavsett om det är chark eller ost, måste naturligtvis skötas med rigorös hygien för att det ska vara okej. Tacksam för att du besparar oss en närmare beskrivning av hur det kan gå till. Det man inte känner till lider man inte av ;o)

    Ha en fin dag och kram tillbaka!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!