söndag 23 januari 2011

Jäklar, vad gott!

DET KLARNADE UPP framåt dagen idag, så det blev en promenad igen för lilla A och mig. Efteråt unnade vi oss rykande varm choklad och något som är såå jäkla gott: pepparkakor med citrusmarmelad. Ännu bättre hade det varit om jag haft blåmögelost hemma, för den kombinationen är extasframkallande ;o)


Sen har det blivit ytterligare ett sockpar färdigt av samma Nalle Mar­jaretki som för någon dag sedan. Ytterligare ett par är på gång; ett par grafitgrå fyrtiotreor åt den givmilde landsortsbon, som lovat hjäl­pa mig med att få upp växthuset i vår.

6 kommentarer:

  1. Hejsan

    Mums pepparkakor men ja har aldrig testat med citrusmarmelad. En delikatess som vi här nere i södra Skåne har är Skånepepparkakor...en mjukare variant av pepparkakor. Mer som segt bröd och kakorna har dimensionen 10kvadrat cm.....goda som f..n.

    Dessa kakor med smör på.....mums

    SvaraRadera
  2. Skånepepparkakorna låter smarriga! Tror du månntro att mor din har recept på såna..?

    SvaraRadera
  3. Håller med: Pepparkakor med blåmögelost = Mums!
    Skånepepparkakor har jag inte ätit på evigheter, måste nog köpa...
    Sockarna är jättefina! Vilken fart du har!
    Kramar, Monica

    SvaraRadera
  4. Och jag måste kolla med Monkan om hon har koll på hur sådana bakas!

    Sockor går såå fort att göra bara man får upp farten, och jag har inte stickat på eviga tider, så det är extra kul just nu. Men jag borde alternera och tillverka några par vantar också ...

    SvaraRadera
  5. Riktigt snygga sockor! Jag stickade på en socka en hel termin i slöjden en gång och fick jättedåligt betyg eftersom det tydligen var kvantitet och inte kvalitet som räknades. Jag har skrattat många gånger åt det under tiden som jag producerat hemsydda dräkter, kappor, klänningar, tröjor, sockor och vantar i en aldrig sinande ström.Men nu har jag , som sagt, lagt av på farten, hahaha!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Jotack, det där känner jag igen! Vi skulle också sticka sockor i småskolan. För min den slutade det med [två olika stora] lovikkavantar, för min lärare gav upp till slut och fick vackert acceptera att jag aldrig skulle lyckas få till någon häl med passform för en mänsklig fot.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!