Ännu bättre blev det i samband med måltiden då lilla A plötsligt konstaterade: ”Meeh, det e ju gott med kållåda!” och slevade åt sig påfyllning.
(Jag är uppfödd med kållåda som benämning på den här rätten, men kokboken säger kålpudding.)
Igår lagade jag passionsfruktsglass och det blev förstås äggvitor över. Kakburken är sedan tidigare full med maränger, men trots det bestämde jag mig för att göra en sats till. Däremot tog jag bara hälften av receptets sockermängd och tillsatte istället en knapp deciliter kokosflingor och en tesked brandy i smeten. De blev förbannat goda, om jag får säga det själv, och rekommenderas :o)
Gudars, vad jag tycker det är kul att experimentera i köket! Månntro jag bär på en hittills okänd Per Morberg-gen..?
Kållåda ÄR gott! Tur att humöret blev bättre med god mat i magen. =D
SvaraRaderaDen där kållådan ser ju fantastisk ut på bilden! Om jag bara kunde övertyga min kålhatande man om hur gott, och nyttigt, det är med kål...
SvaraRaderaDina nya maränger verkar ju inte helt fel, heller!
Kram, Monica
Pipi:
SvaraRaderaOnödigt gott, faktiskt. Man (läs: jag) tenderar att äta för mycket ...
Monica:
Du kan ju alltid laga kål bara åt dig och låta gubben dina äta något annat, om han är så svårövertygad som du säger. Vem vet, han kanske ändrar sig om han får smaka av frugans smaskiga portion? ;o)
Kål är ju, i alla sina former, nyttigt som bara den och alldeles för underskattat i vårt moderna, noriska kök! Mer kål åt folket!
Kokos- & brandymarängerna visade sig vara otrevligt goda att grovkrossa och strö över en portion glass.