torsdag 10 mars 2011

Solveig seglar mot Stockholm

FÖRSTA MANUSBUNTEN IVÄG! Herregud, så mycket en trave pap­per väger ... Men med osedvanlig tur i oturen vägde vi med ett nöd­rop in under viktgränsen 1.000 gram, så Solveigs första resa klarade sig undan med ett porto på ”bara” 7,00 euro. Hade hon vägt mer än ett kilo hade det stigit till 11,50. Svindyrt. Tror fan det, att folk inte skriver och skickar vanliga brev numera :o/


Eftersom jag varken hade vanligt, brunt omslagspapper eller lämpligt stora kuvert hemma fick det bli vad jag hittade: ett schangdobelt papper med blodröda rosor, som varit emballage för någon vintrig tulpanbukett. Men det kanske piggar upp den luttrade redaktören på Bonniers..?

Gårdagens två generösa och högst oväntade tillskott till portokassan har för övrigt banat väg för ytterligare två postningar! Så medan jag idag printar ut manus nummer två och tre ska jag fundera på vilka förlag som ska få den äran. Eventuellt får det bli Norstedts och kan­ske Wahlström & Widstrand.

Bortsett från ovanstående klassificerar jag för ovanlighetens skull går­dagen som en riktigt dålig dag. Jag mår inte särskilt bra, så enkelt är det. För att skingra tankarna och trots allt känna mig lite nyttig gjor­de jag som jag brukar när livet känns motigt: jag bakade.

Två surdegar blev det den här gången, men för att variera mig gräd­da­de jag bara den ena degen som ett stort bröd på min granithäll. Resten skar jag före gräddningen slarvigt upp i lämpliga frallbitar. Det funkade bra det med.


När andra är ur slag shoppar de skor, väskor, kläder eller prylar, trycker i sig onyttig mat eller tonvis med choklad, dricker sig redlösa eller sparkar katten, hunden, frugan eller karln – eller gör något annat lika tokigt.

Jag bakar.

Tänk ändå, så olika vi är vi människor.

9 kommentarer:

  1. Nu håller jag tummarna för din bok. Bortkastat? Nej det är inte mer bortkastat än alla frön man köper som aldrig gror. Det ger spänning, förväntan, framtidsvisioner så länge det varar. Nej du, jag tänker inte lämna min ö. Maken ska på turné med kören framåt höstkanten
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Tråkigt att höra att du inte mår bra, men det kan ju faktiskt vara så simpelt som en enkel förkylning som är på gång.
    Annars tycker jag att du verkar ha tagit ett par pinnsteg upp från depparhålet. Fortsätt så.
    Jag önskar verkligen att jag var så där duktig på att baka som du är för det ser för himla gott ut.

    SvaraRadera
  3. Jag fortsätter att hålla tummarna! Men hur ska du göra om nu alla förlagen vill ha din bok?
    Nu ska jag också baka, trots att jag inte är deppad...
    Ha det så bra, snart är du en berömd författare!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Kerstin:
    Nä, du har väl rätt i det, att det inte är värre än sticklingar som dör eller frön som aldrig blir nåt.

    Trodde för ett ögonblick att ni kanske är på väg till Madeira igen, men så roligt var det alltså inte ;o)

    Cici:
    Någon förkylning är det inte, icke heller deppighet. Möjligen kan det vara mitt livs första magkatarr i kombination med ett thyroxin i obalans. Jäkla jobbigt är det vad det nu än är för något.

    Konstigt nog smakar de små frallorna helt annorlunda än det stora brödet trots att degen är precis densamma. Det är väl som med makaroner och spaghetti, som jag som barn stenhårt hävdade smakade helt olika.

    Monica:
    Haha! Nädu, det scenariot har jag ingen anledning att oroa mig för. Om jag mot alla odds lyckas hitta ett förlag som kan tänka sig att ge ut Solveig får jag allt vara glad!

    Det är f.ö. inte deppighet jag lider av. Se svaret till Cici här ovan.

    SvaraRadera
  5. Trevlig resa Solveig! Fattar inte heller hur portona kan vara så dyra. Försöker skicka grejer till Ryssland, men en "skokartong" med kläder o annat kan gladeligen skena iväg mot 20-25 euro. Det är ju inte särskilt långt till St Petersburg, så vad är det som kostar? Synd är det i alla fall. (De "fria" finns på bloggen nu:-)

    SvaraRadera
  6. Du är i alla fall jätteduktig trots att du mår tjyvens. jag håller tummarna för Solveigs resa....

    SvaraRadera
  7. Jag skulle gärna ha varit hos dig å fikat ditt goda bröd.Men det är ju inte tvärs över vägen precis.Kram på er

    SvaraRadera
  8. Jag som inte begriper något. Blir det inte svårt att få den publicerad när du redan har lagt ut den på din Blogg? Annacarin

    SvaraRadera
  9. Gunilla:
    Ja, vet du, i den takt som Posten Åland höjer sina porton blir det snart förmånligare att betala resan och själv fara och överlämna sina försändelser personligen :o/

    Ska genast susa vidare till din blogg och plocka åt mig receptet! Tack! :o)

    ingersord:
    Solveig hälsar och tackar ;o)

    Stickmamman:
    Nä, det är ju inte det precis. Men om det hade varit det hade du varit välkommen!

    Annacarin:
    Njä, inte svårare än om den inte varit det. Jämför gärna med skrivarsajten Kapitel 1, som för ett par år sedan anordnade Bok-SM. Där fanns under tävlingstiden samtliga bidrag fullt tillgängliga, eftersom man måste kunna läsa böckerna för att rösta på dem. Vinnaren, Sara Lövestam, fick därefter sin bok publicerad hos Piratförlaget och en annan tävlingsdeltagare utkom med sin bok på samma förlag en kort tid därefter.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!