tisdag 31 maj 2011

Vi bygger väl på då..?

IBLAND HÄNDER DET att jag känner mig lite som Bror Duktig när jag skriver mina inlägg. Ja, ni vet, får en känsla av att menigheten börjar få nog av att få alla mina pågående och avslutade projekt skrivna på näsan. Och ändå kan jag inte låta bli, för jag tycker ju det är så himla roligt att göra saker; att använda mina händer och min uppfinnings­för­må­ga till något vettigt – och dela med mig av mina framsteg, miss­lyck­an­den och funderingar i hopp om att kunna inspirera andra till att vå­ga och vilja!

Här, go’vänner, en liten blomma till alla er som fortfarande hänger med. Det är min ljuvligt söta anemon, 'Mr. Fokker', som enligt be­skriv­ningen inte alls ska vara härdig här på Åland. Men han ger sig inte! Det här är tredje eller fjärde året han återkommer i rabatten (fast just här befinner han sig i vatten).


Gårdagen började med regn och rusk men bjöd på eftermiddagen på ett perfekt väder för utomhusarbete. Helt planenligt blandade jag där­för tjära, linolja och terpentin (i förhållandet 40/40/20 %) och gav mi­na nybyggda planteringslådor en omgång. Se, så fina de blev! Själv doftar jag ännu idag som en nytjärad eka, men det är smällar man får ta. Tummen upp för miljövänligt träskydd!



Med denna syssla avklarad kastade jag mig med lika stor fröjd över snickrandet av ett par benbockar till Glaspalatset. Jag hade dragit mig till minnes att jag 2006 tog till vara en bänkskiva från min mammas kök och den ville jag ta i bruk som planteringsbord.

Materialet till bockarna rotade jag fram i min jättehög med spillvirke, men naturligtvis fanns de brädor jag ville ha underst i högen. Vad an­nars? :o/


Ovanpå bockarnas undre tvärslåar la jag ett ”hyllplan” av två gamla plankor, sammanfogade med tre korta bitar av lamellträet som jag sparade när jag bröt upp pallen med växthusglas. Från samma pall kommer de vita plastband som hindrar benstyckena att glida isär. Här snackar vi återvinning på hög nivå, gott folk! Allt är ”skräp” som jag hade hemma :o)

Men det om det. Nu är det dags för morgonens kaffemissbruk och att fundera på vad som ska göras denna sista dag i maj. På min tid slu­tade skolan idag, men som vi alla vet har tiderna förändrats. Om det är till det bättre eller raka motsatsen låter jag vara osagt.

11 kommentarer:

  1. Denna sista majdag ska jag hänga tvätt, skriva lite fågelblogg, hjälpa till med att dela ut föreningsnytt i brevlådor, plantera ut ytterligare lite småplantor, laga lunch osv osv. Och du, kaffemissbruk verkar inte vara så farligt. Det kommer rapporter hela tiden om att man slipper alla möjliga krämpor pga av kaffet. Så drick på du!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Vilket tempo! Hur orkar du? Det är väl snabbkaffe du dricker?

    SvaraRadera
  3. Nej fortsätt du, Syster Duktig, och dikta,snickra, virka och plantera och ge en del av oss andra komplex. Tänk inte på oss! Vi får väl försöka hitta något vi är bra på, som till exempel... Äsch jag kommer nog på något så småningom.

    SvaraRadera
  4. Kerstin:
    *sörplar ouppfostrat och högljutt*

    Sur i Sumpan:
    Nej, bevars! Om jag höll mig till den varan skulle en partikelaccelerator te sig som en sengångare i jämförelse. Slow coffee gör mig stirrig så det räcker.

    SvaraRadera
  5. Cici:
    *gulp!* Nu fick jag ångest ...

    SvaraRadera
  6. Jag håller med Cici, fortsätt och sporra oss andra.
    Lådorna blev väldigt fina, jag skall nog satsa på några sådana nästa säsong.
    Kaffet är avklarat hos oss, nu ska det jobbas lite här med.
    Ha en bra dag
    Monkan

    SvaraRadera
  7. Det bästa med såna här lådor är nog att de är mobila. Man behöver ju dessutom inte odla ätligt i dem! Sommarblommor går alldeles utmärkt och då kan man flytta runt "rabatterna" och ställa dem på lite olika platser som andan faller på.

    Nu är jag också färdigfikad, så det är dags att gå ut och eventuellt ta itu med att lägga den korta plattgång jag ska göra från grusplanen till Glaspalatset. Hej och hå, vad jag ser fram mot att kånka 13,5-kilosstenar igen ... :o/

    SvaraRadera
  8. Här lyser flitens lampa :D Hos mig har den mest lyst med sin frånvaro. Nåja, i söndags blev ju en hel del gjort och du såg ju fyndet jag gjorde. Fast vad det egentligen är jag har fyndat undrar jag också, haha!
    Blotta tanken på tjärdoft försätter mig i ett lyckligt tillstånd. Morfars nytjärade brygga och eka ... Mmmm!

    SvaraRadera
  9. Haha, du är väl periodare, som alla vi andra? Ibland räcker ork och energi till hur mycket som helst, däremellan nätt och jämt till att hålla motorn igång.

    Doften av tjära är bland det bästa jag vet. Dessutom verkar den ha en snärjande effekt på män som är verksamma i träbåtsbranschen ;o)

    SvaraRadera
  10. Tack för blomman, men det var absolut inte nödvändigt! Det är alltid lika kul att kolla upp vilka nya projekt du har på gång! Och det är ett faktum att du inspirerar! Jag har fått en massa idéer om saker jag vill göra här - det gäller bara att få maken med på noterna...
    Dina odlingslådor blev ännu snyggare när de blev tjärade!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  11. Nå, det var ju skönt att höra att det i alla fall finns någon som blir peppad av min framfart :oD Lite avis blir jag bara, eftersom du har en äkta hälft att sätta i arbete. Faktum är, att just nu skulle min rygg inte ha något emot att vara lite gift ;o)

    En pyts tjära kan pigga upp det mesta i virkesväg! Men kulören passar ju förstås inte överallt, även om den djupnar och inte lyser så "orange" efter ett tag.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!