tisdag 27 september 2011

Ta i trä

IGÅR HADE JAG en riktigt dålig dag. Det började med att jag vaknade alldeles för tidigt efter en alldeles för kort natt. Hela dagen befann jag mig i något sorts zombieläge och det enda jag lyckades åstadkomma var en enkel, ny stege till Lilla A:s loftsäng; ett projekt som pockat på utförande i princip huur länge som helst.

Efter snickrandet av densamma kan jag till den allt längre raden lägga ännu ett bevis för att allt inte är som det ska med mig numera. Jag gjorde en helt absurd felberäkning – och glömde dubbelkolla, något jag alltid bör göra nuförtiden. Det ena stegbenet blev därför kortare än det andra och alternativet att fara och köpa ytterligare 1,5 m dyr, hyvlad furu finns inte på världskartan.


Nåja, det kommer att lösa sig ändå. Jag får helt enkelt limma på en klack på den kortare sidan. Och härmed kan jag till högen med kors­stygnsbonader som befinner sig på planeringsstadiet lägga följande:


[Sen förstår jag ärligt talat inte hur i hela glödheta tio stycken vanliga träskruvar av di­mensionen 4,5x70 mm kan kosta hutlösa 4,12 euro?! Med byggrabatt dessutom. Man borde bli skruvfabrikör, det märker jag det! Eller åtminstone gifta sig med en sån.]

När vi nu ändå är inne på ämnet trä vill jag passa på att visa ett av de få smycken jag numera brukar ta på mig lite då och då: mitt Pommern-halsband designat och tillverkat av Peter Lindberg, en både trevlig och enormt hantverkskunnig människa. Klicka gärna vidare till hans egen sajt Träbiten och se fler av hans vackra träjuveler!



Edit kl. 20:56:
Under dagen fick jag faktiskt till stånd den där klacken till stegen. Vill du se hur det blev kan du klicka HÄR.

Då är det bara målningen kvar. Sen, nån gång.

7 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat tjejen.
    Med lim och ståltråd kommer man långt, brukar jag säga! Silvertejp är också en räddare i nöden.
    Halsbandet var verkligen fint.

    SvaraRadera
  2. Jo, jo, det är inte för inte som den armerade silvertejpen även går under benämningen Jesustejp! ;o)

    Peters smycken är underbara; lena som barnrumpor att ta i och med en otrolig lyster i träet.

    SvaraRadera
  3. Jag är full av beundran för att du TILLVERKAR en stege själv!!! Att det ena benet är aningen kortare är ju en bagatell i sammanhanget!
    Må så gott!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Hej Nina, vilken sabla otur med träbenet, sådant kan ju reta gallfeber på en.
    Skruvarna var ju hutlöst dyra, C köpte 100 st skruv med gummitätning och som är 22mm för 80 kr. De skall vara till våra nya vindskenor. Då var ju de billiga.
    ja ghar tittat på Peter Lindbergs kollektion, de är mycket vackra, jag gillar de mjuka formerna.
    Jag vet att du fixar benet på stegen, men det är ju onödigt jobb ;)
    Vi har fortfarande sommarvärme, det är så skönt. Jag har tittat på dina andra inlägg, som vanligt intressanta. Kul med pippiarna som inventerar dina holkar.
    Vi syns och hörs
    Monkan

    SvaraRadera
  5. VA, BARA en stege! Det skulle ta mig flera dagar att färdigställa en sån och då är det ändå osäkert om benlängderna skulle överensstämma.
    Men det är ju inte bra att du känner dig som du gör. Hur gick det hos neurologen, eller var det var någon stans?

    SvaraRadera
  6. Du skulle se mina dåliga dagar! Då tillverkas det minsann inga stegar. Gifta dig med en skruvfabrikant? Hur var det nu med neurokirurgen eller vad han var. De har också tillgång till skruvar, inte bara tappade sådana.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  7. Monica:
    Du har så rätt, inte spelar längden någon roll. Åtminstone så länge som längdskillnaden sitter i den övre ändan - och när det gäller stegar ;o)

    Monkan:
    Tja, för dig som varit på besök här i skärgården torde det väl knappast vara särskilt förvånande att t.o.m. skruvar kan kosta som de gör..? Av krasst ekonomiska skäl borde man flytta härifrån, men det finns ju så mycket annat som uppväger. Än så länge.

    Cici:
    Jotack, hos neurologen gick det väl rätt okej. Jag har bara inte velat blogga om det, för jag vill inte att mina inlägg ska bli mer "gnälliga" än de redan är ;o) För att fatta mig kort kan jag väl säga som så, att hon i alla fall inte tror att Schysta C är något att oroa sig för. Inte heller tror hon att cystan är orsaken till mina övriga besvär/symptom, så i och med det är vi tillbaka på ruta ett :o/

    Kerstin:
    Neurologen var en späd liten kvinna, så jag satsar på fabrikören istället. Fast det är tunnsått med såna här i skären, så jag förblir utan tvekan ogift. Med många lösa skruvar (och en asymmetrisk stege) ;o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!