Efter kyrksamheten bjöds det på kaffe och mäktig chokladmarängtårta hos exet. Presenter fanns det som synes inte i överflöd ...
... men ett halssmycke fick hon av mor sin, gullklimpen. Korset är svensktillverkat och semiantikt men kedjan är av finländsk produktion och ny, så på så vis får hon ett minne både av sin konfirmation, tidigare generationer och det delade ursprung hon faktiskt har.
Själv känner jag mig med ens riktigt urgammal. Men det är förstås den helt naturliga följden av att avkomman växer till sig.
Ja Nina nu har du "stor" flicka...Men de e skönt enligt med min utsago att dom inte bli myndiga föränn 21-års ålder.. :)Häls.Ella..
SvaraRaderaJadu, om det skulle ha varit "förr i världen" hade hon ju nu blivit vuxen nog att få fara på "bonndans". Men med dem är det ju slut sedan länge (som tur är).
RaderaSå söt hon är och så stolt hon ser ut där hon står i den vita "särken". Ingen av mina barn har velat döpa sig eller konfirmeras och det passar mig bra. Men jag måste påpeka att jag uppmuntrade dom att gå och läsa för alltid lär man sig nåt, men icke.
SvaraRaderaApropå kommentaren från Ella: blir man inte myndig på Åland förrän man är 21?
Jag måste tillstå att jag är lite förvånad över att hon var så övertygad om att hon skulle konfirmeras. Men valet var fritt och alltid har hon väl lärt sig något, får jag hoppas ;o)
RaderaNädå, nog blir man myndig vid 18 även här på Åland. Då får man rösta, köra bil och köpa öl och vin på Alko. Starksprit är det dock 20 års åldergräns på, liksom även för att bli insläppt på krog i vissa sammanhang.
Är ni baptister eftersom hon skulle döpas nu, eller är det vanligt med vuxendop ändå på Åland?
SvaraRaderaBaptister? Haha, nädu! Den sorts -ist det funnits i "Rucklet" är en tvättäkta ateist, dvs. moi.
RaderaDet är inte så ovanligt att folk numera avstår från att döpa sina barn när de är små och låter dem välja själv när de är stora nog att ta beslut. Lilla A är det typiska resultatet av ett sånt tänk.
Så fin hon är din "lilla" A. Du får nog börja kalla henne mellan A nu:) Otroligt vackert kors!
SvaraRaderaJo, du har rätt, det är ingen liten A längre. Men här på bloggen kan hon ju inte bli Mellan A mitt i allt, så här får hon fortsätta vara liten i all evighet ;o)
SvaraRaderaKorset är faktiskt fint, det tycker t.o.m. jag. Det dumma är att jag bara vet att det är gammalt, inte hur gammalt. Det är nämligen inte stämplat med annat än den svenska ädelmetallstämpeln och 750/1000, som säger att det är 18 karat. Normalt brukar det ju finnas en årsstämpel också, men den lyser med sin frånvaro.
Hon är betydligt gladare på det här fotot, väldigt söt.
SvaraRaderaDet är inte vi föräldrar som blir gammla det är barnen som kommer ikapp oss.
Ett väldigt fint kors,det där med konfirmation kommer å går.Kramar
Det andra fotot, det från dopet, tog jag medan hon stod och lyssnade på dopförrättare. Därav den allvarliga minen :o)
RaderaJag gillar ditt sätt att se på åldrandet! För inombords är jag inte mycket äldre än Lilla A, även om utsidan börjar bli lite luggsliten.
Vi diskuterade faktiskt det här med att det från år till är mer eller mindre "modernt" att bli konfirmerad. Någon påstod t.ex. att det inte är så vanligt i Sverige just nu som det var för några år sedan. Stämmer det?
Urgammal? Vårt äldsta barnbarn tog studenten förra året...
SvaraRaderaKram, Monica
Tja, du vet, allt är ju relativt. Är man, som jag var, sen med reproduktionsstarten, då får man skatta sig lycklig om man hinner vara med om barnens studentexamen, haha! ;o)
RaderaTänkte nästan vara fräck och skriva: Du ÄR urgammal, men jag kunde hålla mej! ;)
SvaraRaderaNå, det var väl ändå en salig tur att du kunde det! ;o)
Radera