Några meter bomullsgarn, en ljusstump att vaxa det med, lite blandade glaspärlor och några gamla knappar. Voilà, vårfina bijouterier åt Lilla A:
Stipendieansökan för tryckpengar till ”60+ och singel” gick in idag, men lika fort som jag lämnat den ifrån mig ångrade jag mig. Vad får mig att tro att jag ska bli av med ens en så liten upplaga som 50 ex? Vem tror jag egentligen att jag är?
Och mest av allt frågar jag mig så gott som dagligen varför jag ids hålla på. Jag kommer ju ändå ingenstans, möjligtvis ytterligare ett steg bakåt, om det nu kan sägas röra sig i någon riktning alls.
Jävlar i det, vilket gott humör jag är på.
Och det där var ironi, om det nu gick någon förbi.
Så är livet!
SvaraRaderaTänk på dom saker som är bra och då allra främst din dotter!
Det är en lycka, som inte alla förunnas...
Förlåt om jag låter klämkäck!
Kramar, Monica
Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge..låter kanske gammeldags men så rätt den gamle skalden hade! Vi skrev om den där en gång i något sammanhang...bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig våga någe... Fortsätt våga!!
SvaraRaderaKram
Kerstin
Det är den 17 jag som var efter i datum.Kram
SvaraRaderaDå är det bäst att jag muntrar upp dig med ett privat mail!!
SvaraRaderaDet är klart att du får din bok såld - jag kan t.o.m. tänka mig 3 stycken!
SvaraRadera