Det var det det

TITTA EN SÅ fin muffinspanna i gladrosa silikon Lilla A gav mig i jul­klapp! Fast jag undrar om den kom med en liten baktanke – haha! – i och med att hennes födelsedag infaller om mindre än två veckor? Nå, strunt samma, för jag, den borna köksattiraljsfetischisten, kommer att ha mycket glädje av den framöver.

Men Lilla A får förlåta, för den roligaste julklappen är trots allt att så många tycks hitta min bok i floden av e-böcker man kan låna via Elib. Hela 137 stycken utlån på en vecka! Det är ju inte klokt!! Men kul. Skitkul.

Skulle det ovanpå det här visa sig att FPA fr.o.m. 1.1.2014 i all tysthet börjar beräkna de finländska bostadsbidragen i enlighet med vad som stipuleras i den årligen utgivna förordningen, ja, då skulle jag känna mig riktigt nöjd med Livet :o)

Meanwhile – och i spänd förväntan på detta eventuella under – fort­sätter jag att göra slut på garnrester. Två par vantar har det blivit un­der julen och nu ska jag ta ett djupt tag i garnlådan och se vad nästa projekt ska bli. Fast en promenad måste det också bli under dagen, en riktigt lång en.

God fortsättning på er allesammans!

Lagom till jul

­
Nu har vi bara en dag kvar
till julefrid och tomtefar.
Med skinkan bytt till käk av färs
blir julen ingen större pärs.

Men det till trots jag unnar er
ett ymnigt bord med mer ... och mer!
För övermått hör julen till,
med lutfisk, gröt och inlagd sill.

Så ät, var glad och njut i frid,
nu står vi inför juletid!
Allt gott till jul jag önskar er
fast ej jag några klappar ger.

Då slantarna är alltför få
blott här ett rim jag bjuder på ...
och så en bild av ett projekt,
i gult och blått - visst är det käckt?

Nästan hundra

DET VAR EXTRAPRIS på blandfärs. Det blir ingen skinka i år, det blir köttbullar. Men inte särskilt traditionella, för smeten smaksatte jag med vitlök, cayennepeppar, stötta korianderfrön, mald spiskummin och finhackad persilja. För att få mina bullar likstora använder jag ett rost­fritt kaffemått :o)

Imorgon är det redan da’n före da’n, men i ”Rucklet” är det inte mycket julstämning. Lilla A jular hos sin pappa i år, så jag nöjer mig med en skål clementiner, en påse åländska äpplen och mina köttbullar. Inte mycket Kirschsteiger över den här julen inte :o/

Men om någon därute har ett hjärta som svämmar över av julig väl­vilja: gå gärna in på Elib och skriv en recension och/eller betygsätt min bok, eftersom böcker med omdömen har mycket större chans att lånas ut. Mer än så önskar jag mig inte i julklapp.

Tur att man är till åren

... OCH GARANTERAT ”SKOTTSÄKER”, för nog blir man lite bebissjuk av att sticka smått.

2-trådigt helyllegarn, stl. 2-4 år

Det tar sig på slutrakan

2013 HAR VARIT ett besvärligt år på många sätt och vis, men nu, pre­cis på sluttampen, verkar det som flytförmågan ökar. Igår fick vi äntligen, efter en dryg månad av pirrig ovisshet, det efterlängtade beskedet: Lilla A har antagits som en av finländska Rotarys ut­by­tes­stu­denter för läs­året 2014-15.

Vart det bär av är ännu öppet, men stort grattis till ungen min! Det kom­mer att bli ett år som ger henne massor med erfarenheter och min­nen för livet, oavsett om det blir Italien, Frankrike eller Spanien :o)

Sen måste jag tillstå, att det känns mycket konstigt att fr.o.m. idag se sin egen bok till försäljning hos Adlibris, CDON m.fl. Lite overkligt, för att ut­trycka det i små bokstäver. Och att det dessutom bara rasslar in bibliotekslån via Elib är minst lika fascinerande. Min bok ..? *ruskar på hu­vu­det*

Ikväll tror jag tammetusan jag ska fira både det ena och det andra med att tillåta mig ett glas rött, oberoende om det erbjuds sällskap till detta eller ej.

Trevlig helg!

Oj, va’ skoj!!

EFTER EN DEL bök: ”60+ och singel” är nu tillgänglig för lån som e-bok i alla bibliotek som är anslutna till Elib, f.n. i Sverige, Finland och på Island. Klicka på bilden för att kolla om just ditt bibliotek finns med bland dessa. Och vet ni vad! Tre lån gjor­des redan inom loppet av en kvart :o)

Imorgon släpps den för distribution till återförsäljare.

Ljudboken kommer också att finnas, men pga Elib:s produktionsteknik dröjer det till v. 2/2014.

RECEPT > Koka stora, vita bönor – på mitt sätt

JAG HAR NOTERAT att många verkar ha problem med tillagning av torkade, stora, vita bönor. Det kan jag mycket väl förstå, om man följer anvisningarna t.ex. på Risentas påsar. Det man blir med är ett bön­mos, föga aptitretande och sannerligen ingen fröjd för ögat.

Så här gör jag istället:

Lägg bönorna i blöt i kallt vatten, gärna 12 timmar.

Skala bönorna och blötlägg dem igen i så mycket nytt vatten att det täcker och salta detta med 0,5 msk salt till 1 liter vatten. Låt bönorna dra i sig sältan i minst en timme. Observera att den skalade bönan delar sig i två halvor.

Koka upp en lika stor mängd vatten som du använde för den andra blötläggningen. Häll av blötläggningsvattnet från bönorna. När vattnet i kastrullen stormkokar häller du i de avrunna bönorna och låter dem sjuda under lock på svag värme c. en timme. Kolla absolut lite då och då om de blivit mjuka, så att du inte i misstag kokar sönder dem.

Av de lagom kokta – och fortfarande hela – bönhalvorna kan du sen göra vad du vill, som t.ex:

• använd dem som soppingrediens, men lägg med dem precis på slutet, så att de bara hettas upp utan att kokas
• marinera dem enligt tycke och smak och servera dem som till­be­hör till annan mat; t.ex. en asiatisk marinad med bl.a. ingefära är jättegott

Fakta om den stora, vita bönan
De bönor som på påsarna kallas för "stora vita bönor" heter egent­ligen limabönor, Phaseolus lunatus. Limabönan härstammar, som nam­net antyder, från Sydamerika och är en art i familjen ärtväxter. Lima­bönan är också känd som jumboböna eller smörböna (på engelska butter bean).

Precis som hos bondbönan, Vicia faba, är skalet egentligen ätligt efter kokning. Men ävenledes i likhet med bondbönan, så är detta tjockt, trådigt och tråkigt. Det är därför mycket godare att ta bort det innan man äter bönan.

Det var då det

Ha en fin luciadag!

Renässans för Ruckelhäxan!

JAG UPPLEVER VID denna sena tidpunkt i livet en renässans när det gäller vantstickning. Anledningen är, att jag lite av misstag snubblade över den formidabla tekniken att sticka små cylinderformer på lååång rundsticka.

Aldrig mer strumpstickor i mina händer! Slut på pillerillet när man stick­ar tummar och fingrar! Yi-HAA!!

”Ruckelhäxan gör en Kirschsteiger” – igen

ALLA SOM NÅGON gång haft en azalea vet vilket !@§ jobb det är med att försöka hålla den i livet. Den får ju liksom aldrig torka ut, inte det minsta lilla.

Nu bär det sig inte bättre än att jag av orsaker jag inte går närmare in på blivit med en sån. Så nu fick man liksom ta och tänka till lite. Vad jag ville åstadkomma var en självbevattning underifrån, enligt samma prin­cip som jag i våras använde för att driva upp basilikaplantor i mitt köks­fönster.

Jag trädde helt enkelt en syntetlina hela vägen genom krukan och lämnade en stump på c. 15 cm hängande under denna. Sen tog jag en genomskinlig plasthink, som planteringskrukan vilade lagom bra i trots att det blev fritt för vattenmagasin sisådär en 10-12 cm. Därefter tog jag borrmaskinen, skruvade på en hålsåg och borrade ut ett lämpligt stort hål för vattenkannans pip med centrum ungefär i nivå med plan­teringskrukans botten.

Då var själva bevattningsanordningen fixad. Men estetiskt blev det ju inte, så det tarvades lite tänk till. Lösningen blev mitt älskade spik­band, av vilket jag konstruerade en ”ytterkruka” lite à la eldkorg. Även om den är gles till konstruktionen ser det riktigt propert ut nu – eller vad tycker ni ..?

På författarfronten har jag förresten också en nyhet. På Mariehamns stadsbiblioteks enträgna begäran håller jag som allra argast på att få in ”60+ och singel” hos Elib, så att den ska gå att låna även digitalt, både som e-bok och som ljudbok. Meanwhile har de fått ett exemplar av ljudboken på cd, om nu någon skulle vara hugad att låna sig lite lyssning till julhelgen.

I grevens tid till julen ...

VAD DEN KOSTAR hos dem vet jag inte, men köper du direkt från mig är priset på Åland 20,50 € och då kan jag skriva en dedikation på fod­ralets baksida om du vill ;o)

Levererad utom Åland blir det skattefria priset 14,35 € + porto.

Har du inte provlyssnat redan kan du göra det HÄR.

Det där med ”bäst före”

NÅGON FÖRÄRADE MIG vid denna tidpunkt ifjol (eller var det rentav för två år sedan?) en flaska Glühwein. Den öppnades, ett glas eller två förtärdes, varefter korken skruvades på och flaskan glömdes bort. Tills igår, då kompisen Y hälsade på och det blev tal om glögg.

– Hm... jag tror faktiskt jag har kvar sen ifjol, sa jag, och dök in i ett underskåp. Strax halade jag fram en öppnad flaska glöggbas samt sag­da Glühwein.
– Ha! jag visste väl det, utbrast jag triumfatoriskt, och höll upp den se­nare till allmän beskådan.
– Men den där går väl inte att dricka mera? undrade Y. Den är ju redan öppnad.
– Äh, den har ju varit ordentligt igenkorkad sen dess, svarade jag, och ställde pavan på diskbänken för framtida kontroll.
– Dessutom finns det inget bäst-före-datum på den heller, kon­sta­te­rade jag efter att jag synat buteljen i sömmarna.

Nåväl, på kvällen skruvade jag med visst besvär av korken. Den hade torkat fast riktigt ordentligt och det behövdes några minuter i hett vat­ten plus ett stadigt grepp med dubbelvikt disktrasa för att få upp den. Men upp gick den.

En olfaktorisk undersökning avgjorde att smaklökarna lugnt kunde få ha ett ord med i laget. Så raskt in med ett glas i mikron för värmning, för Glühwein ska ju i likhet med glögg intagas varmt.

Smaken var det inget fel på, varken på mugg 1 eller mugg 2. And I live to tell. Ikväll blir det en mugg till, för det är ju faktiskt andra advent ;o)

Nu kom den!

DET ÄR VARKEN torrt och fluffigt eller i stor mängd, men nu kom den i alla fall, första snön på riktigt för i år. Mer än så här behöver det i är­lighetens namn inte bli heller, för det är bara det vita jag vill ha och alls inte i ett metertjockt lager.

Annat som kom idag, var mopsen Lucy. Hon tog Lilla A med sig ut på promenad och så hamnade de i ”Rucklet”. Lucy är Lilla A:s brorsas flickväns vovve och en rysligt alert och charmig sak. Men låter som en julgris gör hon, när hon snörvlar sig fram genom tillvaron.

Men nu har jag inte tid att sitta här och lägga ut texten. Strump­stick­orna kallar! Bara så ni vet, så får man av en uppriven damtröja stl. 36-38 ut fem par sockor stl. 40-41 och jag ska just lägga upp för den tionde sockan på raken. Puh ...

Finlands självständighetsdag

Man har så roligt som man gör sig
... när man varken är bjuden på presidentbal eller får nå’n flådig medalj.

En julklapp åt mig själv

ÄNDA SEDAN JAG ”blev med ruckel” sensommaren 2005 – och per au­tomatik också med ett antal äppelträd – har jag suktat efter en me­ka­nisk äppelskalare. Oändligt stora mängder frukt har under åren fått bli kompost, bara för att orken och tiden för att skala, kärna ur och göra något av alltsammans helt enkelt inte har funnits.

Så nu har jag slagit till; gett mig själv en lite tidig julklapp, som för­hopp­ningsvis ska bli till stor nytta och glädje under många år framöver – och som dessutom kan gå i arv till Lilla A, eftersom den knappast blir ut­sliten under den tid som återstår av mitt lilla liv :o)

Skulle jag nu bara till ett överkomligt pris lyckas lägga vantarna på en lika hett eftertraktad mustpress också, då skulle det min själ inte bli mycket äpplen som går till spillo hädanefter!

Snart är det jul ... och ljud

SÅ HAR VI då tagit oss igenom november, en grå och i år osedvanligt blåsig månad. November innebär, förutom äckligt väder, att statsrådet i Finland publicerar sina uppdaterade förordningar om hur bo­stads­bi­dra­gen i republiken ska beräknas. Så även i år, och i den som gäller det allmänna bostadsbidraget finner jag ingenting nytt och re­vo­lu­tio­ne­rande att läsa. Vad den biten anbelangar är det således same pro­cedure as last year (and all the years before that) som gäller.

Sagda förordning applicerar sedan goda vännerna på FPA enligt eget gottfinnande på sina beräkningar av de allra mest utsattas i riket an­hål­landen om hjälp till ett tak över huvudet, som motsvarar vad som stipuleras i Artikel 25 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Den nya förordningen tas i bruk den 1 januari 2014.

Från BJO har det inte hörts ett pip efter att han mottog mitt [senaste] brev i ärendet. Vågar man trots det hoppas på, att en korrigering av det lagstridiga förfarande som FPA år efter år ägnat sig åt, i all tysthet kommer att vara undanröjt när vi vänder årsblad i almanackan ..?

Här på Åland slår man upp i lokalpressen (Nya Åland 03.12.2013), att det i samband med en lagändring begåtts ett fel på det kommunala planet, som negativt berört c. 700 ensamförsörjare vid beräkningarna av deras utkomststöd. Illa nog, men inte lika illa som att närmare 200.000 medborgare i hela landet berörs av en grov feltolkning av lagen. Enligt statsrådets beräkningar erhåller 190.400 hushåll bo­stads­bidrag vid årsskiftet, ytterligare 6.000 vid utgången av 2014.

Så visst hoppas jag för deras vidkommande på ett under, även om jag inte lyfter något bostadsbidrag själv. Men eftersom jag inte anses vara värdig ett svar från justitieombudsmannaämbetet och eftersom t.o.m. den tandlösa, finländska pressen hukande tiger still under den stat­liga, höjda knytnäven ... tja, då det är det bara att inse, att det nya året sannolikt för med sig skrivning av ett klagomål till Europeiska dom­sto­len. För ger upp, det gör jag inte.

Det om det.

Julmånaden rullar på. Någon julstämning har inte infunnit sig i ”Ruck­let”, eftersom jag varit febrilt sysselsatt med att färdigställa ljud­boks­versionen av ”60+ och singel”. Igår kom det efterlängtade med­de­lan­det, att de färdigtryckta cd-skivorna och till dem hörande kar­tong­fick­orna har lämnat pressarna och är på väg. Så får jag drista mig till ett julklappstips och föreslå inköp av en rykande färsk, äktåländsk ljud- bok ..? Ett smakprov på Ruckelhäxans uppläsning återfinns sedan igår på YouTube.

Nu e’ man på G :o)

Om en dryg vecka. Typ.

Ljudbokssläpp!

NU FINNS DEN nedladdningsbara MP3-versionen av ”60+ och singel” i min Etsybutik. Total speltid: 6,6 timmar.

MP3-böcker kan man ju faktiskt rysligt enkelt ge bort som present ock­så, glöm inte det! I så fall skickar jag helt enkelt ljudfilen till en mot­ta­gande e-post­adress du uppger istället för din egen + bifogar en häls­ning från dig. Ett julklappstips kanske ..?

Vill du provlyssna? Gå vidare till YouTube HÄR.

Att jag aldrig lär mig ...

THE STORY OF my life ... är tydligen att inte lära mig av mina misstag. Gång efter annan gör jag om det, kastar mig huvudstupa in i projekt, som jag redan i förväg borde kunna förutse att de kommer att växa till oanade proportioner. Häri finner vi en av de största grundbultarna till min utmattning, detta att jag blir så hejdlöst überengagerad i sånt jag sätter igång med.

Som nu med ljudboksproduktionen av ”60+ och singel”. Nästan precis sju timmar taltid är inte fy skam i sig, eftersom det innebär minst fyr­dubbelt detta i omtagning efter omtagning efter ... men sen är det ju inte ens klart med det. Sen kommer den verkligt arbetsdryga biten, att försöka få till ett kontinuerligt och någorlunda acceptabelt ljud på hela innehållet.

Nu har jag t.ex. den hårda vägen fått lära mig, att min röst va­rierar kraftigt beroende på tidpunkt på dagen. Men, men, sakta men säkert växer ändå en godtagbar ljudfil fram på skärmen. Med lite flyt kommer jag att ha en färdigbränd cd i min hand före jul, för idag borde jag få en av de väsentligaste delarna: ISBN-numren för både cd-skiva och nedladdningsbar MP3-fil!

50 skivor har jag tänkt låta tillverka. Någon (eller några?) ska för­mod­ligen Nationalbiblioteket ha för arkivering. Ett ex, eller ett par, ska jag ha själv och ett ska jag donera till stadsbiblioteket. Men cirkus 40 blir alltså tillgängliga för köp.

Någon som är intresserad ..?

PROVLYSSNA:

Vatten över huvudet – men riktigt bra flyt

DET ÄR INTE många veckor sedan jag till slut fick hem en elektriker, som monterade upp den hett efterlängtade belysningen ovanför ”Ruck­lets” entré. Men säg den lycka som varar, för så här ser samma armatur ut idag, med en skyddskupa fylld med ett par deciliter vatten! Hur i hela h har detta kunnat ske?! Armaturen är klassad IP44 och ska minsann tåla vatten i form av regn!

Varför får man aldrig vara glad någon längre stund ..? Varför ska det alltid hända något som drar ner en på jorden igen?

Som motvikt till detta elände kan jag meddela, att inläsningen av min bok ”60+ och singel” löper på riktigt bra. Jag börjar faktiskt få häng på hur ljudfilerna måste redigeras för att låta vettigt och ska idag ta itu med kapitel 36 av 48, så det närmar sig dessutom fullbordan.