DET ÄR BARA att ta skeden i vacker hand: tiden vill sedan senhösten 2014 inte räcka till mera. Att år ut och år in ha gått på vad jag nu begriper varit mer än hypervarv tar nu, när stressen låångsamt avtar, ut sin rätt och det drabbar bl.a. bloggen. Inläggen har successivt glesats ur och steget från att tänka: Det här borde jag blogga om! till att verkligen göra det är numera obegriipligt långt.
Det kommer sannolikt att dyka upp något då och då, men utan desto mer regelbundenhet. Därför är den som vill fortsätta att "hänga med" välkommen att ta del av mina offentliga inlägg på Facebook istället. För ja, jag föll till sist till föga och insåg vilket utmärkt redskap FB de facto är när man vill nå många, snabbt.
Men varken jag eller bloggen är slut! Vi bara vilar lite, på obestämd tid.
tisdag 9 juni 2015
måndag 18 maj 2015
Blekfisigt
IDAG LYFTE JAG undan den stora zinkbalja jag haft vält över mitt ena rabarberstånd. Långa, snygga och bleksiktiga stjälkar har det blivit. Till helgen blir det årets första rabarberpaj :-)
torsdag 14 maj 2015
Om ett fruktsamt försök och en überbillig uteplats
FÖR NÅGRA VECKOR sedan fick jag plötsligt för mig att prova pollinera mina Phalaenopsisorkidéer. Bara för att det ska gå, inte för att jag ställt in mig på att börja odla i stor skala. Och si, det gick! Ungefär hälften blev faktiskt befruktade och är nu gravida. Det är skaftet som blomman sitter på som ombildas till en frökapsel om det lyckats.
Sedan väntar jag med spänning på att hela den stora drös med pelargoner jag fick överta under senvåren ska bekänna färg. F.n. har jag inte en suusning om vad de har för kulörer; vet inte ens vad det är för sorter. Knoppbildningen är i alla fall i full gång nu, så det dröjer inte länge tills jag får visshet.
Sen måste jag bara visa vad som går att åstadkomma med en trave avlagda lastpallar, spillvirkesbräder, några meter ribbor och lite färg! En kompis som hyr det lilla hus hon bor i ville få till en uteplats, bl.a. som skydd för sina krukodlingar. Men bor man på hyra avsätter man inte en massa pengar på att rigga till det – om man nu överhuvudtaget skulle få värdens tillåtelse. Här var vi nästan färdiga med hopskruvningen av det hela. Visst blev det rätt okej ..?
Den som tittar noga ser att det finns två spaljéer i vardande också. Vid fotograferingen fattades bara hönsnätet.
Sedan väntar jag med spänning på att hela den stora drös med pelargoner jag fick överta under senvåren ska bekänna färg. F.n. har jag inte en suusning om vad de har för kulörer; vet inte ens vad det är för sorter. Knoppbildningen är i alla fall i full gång nu, så det dröjer inte länge tills jag får visshet.
Sen måste jag bara visa vad som går att åstadkomma med en trave avlagda lastpallar, spillvirkesbräder, några meter ribbor och lite färg! En kompis som hyr det lilla hus hon bor i ville få till en uteplats, bl.a. som skydd för sina krukodlingar. Men bor man på hyra avsätter man inte en massa pengar på att rigga till det – om man nu överhuvudtaget skulle få värdens tillåtelse. Här var vi nästan färdiga med hopskruvningen av det hela. Visst blev det rätt okej ..?
Den som tittar noga ser att det finns två spaljéer i vardande också. Vid fotograferingen fattades bara hönsnätet.
onsdag 6 maj 2015
”Välkommen till sjukvård på Åland. Tryck 1 för 'pest' eller 2 för 'kolera'.”
UNDER DEN DRYGT sju år långa perioden av mitt liv jag ägnade åt att få rätt diagnos har jag trots innehavet av en privat sjukkostnadsförsäkring i princip uteslutande varit patient hos den samhällsfinansierade vården på Åland. Där har det nämligen på senare tid gått att få till en viss kontinuitet i vilken läkare du träffar, ett nog så viktigt kriterium när det handlar om en mångfacetterad och snårig problematik. Men på gott och ont, eftersom vårdorganisationen ständigt har inbesparingsbilan hängande över sin hals och följden blir att din läkare ofta tvingas välja den billiga istället för rättare vägen.
Den som är tät som ett troll eller åtminstone har betalat dryga premier för en privat sjukkostnadsförsäkring kan (upp till en i försäkringsavtalet angiven ålder) välja att istället vända sig till den privata sjukvårdssektorn när behovet av medicinsk handräckning uppstår. För en vanlig, dödlig är vård hos en privatläkare likvärdigt med ett utdraget, ekonomiskt självmord. Här följer ett exempel:
... och så vidare. Notan har redan i det skedet hunnit bli över 500 euro och du har inte fått särskilt mycket för det du betalat. Jag opponerar mig storligen mot att debiteras 23 euro för att få veta resultaten av labprover som tagits på min egen begäran och bekostnad pga att ”de får inte jag ge dig, dem måste du få av doktorn”.
Jag opponerar mig ännu mer mot att den doktor jag borde få dem av inte finns på plats tillräckligt ofta för att jag alltid ska kunna ha kontakt med just honom. För att uppnå den kontinuitet man förväntar sig att kunna få inom den privata sektorn tvingas man alltså betala för ytterligare en telefontid, med rätt person.
Och, ärligt talat, om jag ska hosta upp den summan pengar för ett samtal på några minuter då ska tidsspannet inom vilket doktorn kommer att ringa upp vara max 30 minuter, inte som nu fyra timmar! Går jag till privatläkare förväntar jag mig privatläkarservice och inte att doktorn ringer ”någon gång mellan kl. 15:00 och 19:00” – och absolut inte att han, när han slutligen hörs av, ringer kl. 19:07. Jag menar, vem fan vill råka stå vid grönsaksdisken på S-Market och tvingas diskutera t.ex. sina hemorrojder?! Inte jag i alla fall.
Eftersom jag älskar paralleller kan jag inte undgå att göra en jämförelse med en bilverkstad. Inte tusan betalar du extra för att de ringer och berättar vilket felet är! Kostnaden för det telefonsamtalet är inbakat i timarvodet de tar för att reparera ditt fordon. Så minsann, här på Åland är det verkligen ”pest eller kolera” som är melodin inom vården. Penningen är den som står vid rodret och det handlar antingen om att försöka göra av med så lite som möjligt eller att vinstmaximera. Om det bara gick skulle man säkert välja att rationalisera bort de besvärliga patienterna också.
Den som är tät som ett troll eller åtminstone har betalat dryga premier för en privat sjukkostnadsförsäkring kan (upp till en i försäkringsavtalet angiven ålder) välja att istället vända sig till den privata sjukvårdssektorn när behovet av medicinsk handräckning uppstår. För en vanlig, dödlig är vård hos en privatläkare likvärdigt med ett utdraget, ekonomiskt självmord. Här följer ett exempel:
| BETALNINGSPOST | euro |
| 20-minuters läkarbesök hos allmänläkare A (obs! inte specialist) | 64,00 |
| expeditionsavgift för detta | 14,50 |
| laboratorieprov | 310,00 |
| arvode för telefontid för att få veta svaren (av allmänläkare B; inte ”din” doktor) | 24,00 |
| arvode för telefontid till allmänläkare A för planering av fortsatt utredning | 24,00 |
| nytt 20-minuters läkarbesök hos densamme | 64,00 |
| expeditionsavgift för detta | 14,50 |
| fler laboratorieprov | ?? |
... och så vidare. Notan har redan i det skedet hunnit bli över 500 euro och du har inte fått särskilt mycket för det du betalat. Jag opponerar mig storligen mot att debiteras 23 euro för att få veta resultaten av labprover som tagits på min egen begäran och bekostnad pga att ”de får inte jag ge dig, dem måste du få av doktorn”.
Jag opponerar mig ännu mer mot att den doktor jag borde få dem av inte finns på plats tillräckligt ofta för att jag alltid ska kunna ha kontakt med just honom. För att uppnå den kontinuitet man förväntar sig att kunna få inom den privata sektorn tvingas man alltså betala för ytterligare en telefontid, med rätt person.
Och, ärligt talat, om jag ska hosta upp den summan pengar för ett samtal på några minuter då ska tidsspannet inom vilket doktorn kommer att ringa upp vara max 30 minuter, inte som nu fyra timmar! Går jag till privatläkare förväntar jag mig privatläkarservice och inte att doktorn ringer ”någon gång mellan kl. 15:00 och 19:00” – och absolut inte att han, när han slutligen hörs av, ringer kl. 19:07. Jag menar, vem fan vill råka stå vid grönsaksdisken på S-Market och tvingas diskutera t.ex. sina hemorrojder?! Inte jag i alla fall.
Eftersom jag älskar paralleller kan jag inte undgå att göra en jämförelse med en bilverkstad. Inte tusan betalar du extra för att de ringer och berättar vilket felet är! Kostnaden för det telefonsamtalet är inbakat i timarvodet de tar för att reparera ditt fordon. Så minsann, här på Åland är det verkligen ”pest eller kolera” som är melodin inom vården. Penningen är den som står vid rodret och det handlar antingen om att försöka göra av med så lite som möjligt eller att vinstmaximera. Om det bara gick skulle man säkert välja att rationalisera bort de besvärliga patienterna också.
lördag 25 april 2015
Äntligen vårkänslor!!
IDAG VAKNADE JAG och kände med ens att nu är det faktiskt vår. Det firar jag med att fr.o.m. idag och t.o.m. 31 maj ge 25 % rabatt på de virkade filtarna i min Etsybutik.
onsdag 22 april 2015
Hurusom ett problem lika fort blir till ett annat
DOTRA HAR BLIVIT stor. Därmed uppstår en omdisponering av boendet och här har precis fyndats två stycken beg. resårsängar. Gott så, men nu står jag inför problemet hur i helskotta jag ska få hem dem. Det kan nog bli liite bökigt att en och en ta hem dem från centrum av stan på skottkärran, så är det någon som känner sig hugad att bistå en osteoporotisk tant med handräckning i form av en mindre släpvagn ..?
Jag säger bara det: det ska fan vara utan såväl takräcke som dragkrok – eller kurant benstomme, för den delen :-/
Jag säger bara det: det ska fan vara utan såväl takräcke som dragkrok – eller kurant benstomme, för den delen :-/
torsdag 16 april 2015
onsdag 15 april 2015
Hej, vad det går!
IBLAND GÅR DET som bekant bättre än ibland, men jag har aldrig förr varit med om att ett parti Wordfeud startar med tre raka rullningar. Man borde kanske satsa på en Lottoruta till veckoslutets dragning?
Om hur det alltsomoftast blir dyrt att köpa billigt, även inom sjukvården
VARFÖR TA DEN pålitliga vägen när det går att ta den billiga? Idag har jag fått ett handfast bevis för hur den samhällsfinansierade vården ”sparar” pengar. Istället för att skicka mig på en diagnostiskt säkrare provtagning i form av s.k. PCR-analyser av förekomsten av Chlamydophila pneumoniae (TWAR) och Mycoplasma pneumoniae togs det härförleden blodprov för att kontrollera förekomsten av antikroppar; en analys som – om antikroppar påträffas – egentligen inte verifierar mer än att patienten har haft en bakteriell infektion. Dessa prover kostar c. 40 €/st.
Om man istället tar det säkra för det osäkra och går på PCR-analys direkt, som avslöjar om det faktiskt finns bakterier och en aktiv infektion, är prislappen en annan: 250-300 € ... per bakterie som ska analyseras.
Visst, jag har tjatat mig till ett recept på antibiotikum, men inte tänker jag peta i mig det förrän det är verifierat att det behövs! Mitt nojs bottnade i att jag, i min enfald, inbillade mig att den skattebetalda vården skulle säkerställa behovet först, men si, så var inte fallet. Nu får jag istället plocka >600 € ur egen ficka för att få förekomsten av bakterier utesluten/verifierad. Så imponerad jag blir.
Nåväl, om en vecka vet vi. Är svaret positivt blir det behandling. Om inte, tja, då får privatvården take it from there, för nu tackar jag för mig hos primärvården. Och i väntan på bu eller bä försöker jag, med högst varierad framgång, fröjda mig åt att våren trampar på i ullstrumporna. T.ex. börjar mina plantor med julrosor efter några år här på gården bli riktigt välväxta!
Om man istället tar det säkra för det osäkra och går på PCR-analys direkt, som avslöjar om det faktiskt finns bakterier och en aktiv infektion, är prislappen en annan: 250-300 € ... per bakterie som ska analyseras.
Visst, jag har tjatat mig till ett recept på antibiotikum, men inte tänker jag peta i mig det förrän det är verifierat att det behövs! Mitt nojs bottnade i att jag, i min enfald, inbillade mig att den skattebetalda vården skulle säkerställa behovet först, men si, så var inte fallet. Nu får jag istället plocka >600 € ur egen ficka för att få förekomsten av bakterier utesluten/verifierad. Så imponerad jag blir.
Nåväl, om en vecka vet vi. Är svaret positivt blir det behandling. Om inte, tja, då får privatvården take it from there, för nu tackar jag för mig hos primärvården. Och i väntan på bu eller bä försöker jag, med högst varierad framgång, fröjda mig åt att våren trampar på i ullstrumporna. T.ex. börjar mina plantor med julrosor efter några år här på gården bli riktigt välväxta!
tisdag 14 april 2015
Tallinn t/r på drygt 24 h
FÖR PRECIS TVÅ veckor sedan var jag för första gången i mitt liv till Tallinn. Väninnan P och jag gjorde en sån där kortkryssning, där man stiger på i Mariehamn på natten, anländer till Tallinn på förmiddagen och äntrar kryssningsbåten för hemresa på kvällskvisten, för ankomst till Mariehamn vid den hiskeliga tiden kl. 04:50 på morgonen.
Inte hann vi ju med så mycket vid detta mitt gråmulna premiärbesök till Estlands huvudstad, men vi hann i alla fall leta upp garn- och hobbybutiken Karnaluks! Det gjorde vi allra, allra först och bytet blev 1,8 kg italiensk merinoull.
Butiken hittar man bakom en väldigt anonym husfasad och genom att trava upp genom ett ännu anonymare trapphus. Men när dörren öppnas förflyttas man i expressfart till paradiset. Jag har aldrig upplevt någonting liknande, för där finns allt. Och det finns mycket av allt. Så är du det minsta handarbetsintresserad och ska till Tallinn, gå dit! Avståndet från Terminal D är inte heller långt; en promenad på i runda slängar 20-30 minuter:
På väg tillbaka till hamnen gick vi genom gamla stan, som väl inte direkt vimlade av liv och rörelse så här under lågsäsong.
Sen passade vi också på att slinka in på en sushibar för att få oss något till livs, eftersom vi inte ätit något sedan frukosten ombord. Här snackar vi konkurrenskraftiga priser! Vi valde det dyraste på lunchmenyn: set nummer 5 med fjorton bitar (ja, fjorton!) för ytterst facila 5,50 €. Rekommenderas!
Hade det inte varit för att jag insjuknade i värsta influensan direkt ovanpå resan hade jag varit riktigt nöjd med det hela. Tallinn vill jag verkligen åka till igen. Men meanwhile får jag gotta mig åt garnet och att jag i god tid kunnat förse mig med en liter Absolut Vodka för sensommarens traditionella likörtillverkning.
Inte hann vi ju med så mycket vid detta mitt gråmulna premiärbesök till Estlands huvudstad, men vi hann i alla fall leta upp garn- och hobbybutiken Karnaluks! Det gjorde vi allra, allra först och bytet blev 1,8 kg italiensk merinoull.
Butiken hittar man bakom en väldigt anonym husfasad och genom att trava upp genom ett ännu anonymare trapphus. Men när dörren öppnas förflyttas man i expressfart till paradiset. Jag har aldrig upplevt någonting liknande, för där finns allt. Och det finns mycket av allt. Så är du det minsta handarbetsintresserad och ska till Tallinn, gå dit! Avståndet från Terminal D är inte heller långt; en promenad på i runda slängar 20-30 minuter:
På väg tillbaka till hamnen gick vi genom gamla stan, som väl inte direkt vimlade av liv och rörelse så här under lågsäsong.
Sen passade vi också på att slinka in på en sushibar för att få oss något till livs, eftersom vi inte ätit något sedan frukosten ombord. Här snackar vi konkurrenskraftiga priser! Vi valde det dyraste på lunchmenyn: set nummer 5 med fjorton bitar (ja, fjorton!) för ytterst facila 5,50 €. Rekommenderas!
Hade det inte varit för att jag insjuknade i värsta influensan direkt ovanpå resan hade jag varit riktigt nöjd med det hela. Tallinn vill jag verkligen åka till igen. Men meanwhile får jag gotta mig åt garnet och att jag i god tid kunnat förse mig med en liter Absolut Vodka för sensommarens traditionella likörtillverkning.
lördag 11 april 2015
Och plötsligt blev det vår.
DET ÄR JU ett herrans under att naturen fortsätter sitt eviga kretslopp även när ens eget hjul snurrar trögt. Hostan från helvetet hemsöker mig fortfarande och påskhelgens feberdvala har tömt mig på allt som skulle kunna liknas vid vårlig energi. Herregud, det är redan 11 april och jag har t.ex. ännu inte sått så mycket som ett endaste litet frö!
Det här blir sannolikt ett år då jag inte gör någonting mer än det allra nödvändigaste på ”Rucklets” gård. Om ens det. Men i rabatterna spirar det oavsett om jag blandar mig i det eller ej.
Det här blir sannolikt ett år då jag inte gör någonting mer än det allra nödvändigaste på ”Rucklets” gård. Om ens det. Men i rabatterna spirar det oavsett om jag blandar mig i det eller ej.
måndag 6 april 2015
Påskhelgen som försvann
PÅSKEN BLEV EN riktigt bedrövlig tilldragelse den här gången. Knappt hade jag slagit upp mina grusiga på skärtorsdagsmorgonen och hunnit tänka: Usch, så jag mår! förrän febern steg till >39°. Någon Blåkullaflygning blev det således inte i år. Istället ägnade jag torsdag-söndag åt att driva in i och ut ur feberdimmorna. Idag vaknade jag äntligen feberfri, men oerhört slut. Hög feber i fyra dygn ovanpå åtta genomlidna veckor med vad nu det kan ha varit är mer än min redan överbelastade lilla kropp pallar med.
Framåt lunchtid kände jag mig tvungen att skala av mig lager efter lager med svettiga, stinkande paltor för att ta en snabb dusch och tvätta bort feberresterna. Det borde jag inte ha gjort. Det vara bara rena turen att jag tog mig ur duschkabinen med alla bensköra skelettdelar intakta, för så fort jag lyfte armarna i axelhöjd svartnade det för ögonen och knäna hotade att vika sig. Efteråt var jag tvungen att sitta ner i tio minuter för att överhuvudtaget orka torka mig.
Men är man av finsk härstamning ska man väl för kattsiken ha lite finsk sisu! Så varför nöja sig med ett litet svimningsanfall i duschen? Nej, bädda rent måste man ju göra! Och varför stuva ner smutstvätten i korgen och vänta på vigulantare tider, när det går att trava en våning ner och dra igång maskinen på stuberten?
Ner gick bra. Uppåt var det värre. Kallsvetten bröt ut i pannan, jag var så andfådd att en svimning ännu en gång kändes hotande nära, hjärtat slog som besatt och efter halva trappans längd var jag så skakig i knäna att jag nätt och jämt tog mig hela vägen upp.
Så påsk må det ha varit, men inte i ”Rucklet”. Resten av denna första feberfria dag har jag inte gjort mycket mer än att efter fyra dygns nästintill totalfasta försöka få i mig något lite mer än yoghurt. En diet bestående av c. 2,5 dl sådan per dag är nog ingenting min dietist skulle jubla över, men hon ska vara tacksam för att jag råkade ha en oöppnad liter hemma när jag kroknade. Utan den hade jag svårligen fått i mig mer än vatten och någon enstaka tugga banan.
Hur sjuk jag än kan ha varit tidigare i livet har jag aldrig råkat ut för att mat skulle ha smakat rent ut illa. Det gjorde den nu. Riktigt så där så att jag fick kväljningar av allt jag stoppade i munnen. Ja, utom joggisen då. Den som tog slut igår ...
Framåt lunchtid kände jag mig tvungen att skala av mig lager efter lager med svettiga, stinkande paltor för att ta en snabb dusch och tvätta bort feberresterna. Det borde jag inte ha gjort. Det vara bara rena turen att jag tog mig ur duschkabinen med alla bensköra skelettdelar intakta, för så fort jag lyfte armarna i axelhöjd svartnade det för ögonen och knäna hotade att vika sig. Efteråt var jag tvungen att sitta ner i tio minuter för att överhuvudtaget orka torka mig.
Men är man av finsk härstamning ska man väl för kattsiken ha lite finsk sisu! Så varför nöja sig med ett litet svimningsanfall i duschen? Nej, bädda rent måste man ju göra! Och varför stuva ner smutstvätten i korgen och vänta på vigulantare tider, när det går att trava en våning ner och dra igång maskinen på stuberten?
Ner gick bra. Uppåt var det värre. Kallsvetten bröt ut i pannan, jag var så andfådd att en svimning ännu en gång kändes hotande nära, hjärtat slog som besatt och efter halva trappans längd var jag så skakig i knäna att jag nätt och jämt tog mig hela vägen upp.
Så påsk må det ha varit, men inte i ”Rucklet”. Resten av denna första feberfria dag har jag inte gjort mycket mer än att efter fyra dygns nästintill totalfasta försöka få i mig något lite mer än yoghurt. En diet bestående av c. 2,5 dl sådan per dag är nog ingenting min dietist skulle jubla över, men hon ska vara tacksam för att jag råkade ha en oöppnad liter hemma när jag kroknade. Utan den hade jag svårligen fått i mig mer än vatten och någon enstaka tugga banan.
Hur sjuk jag än kan ha varit tidigare i livet har jag aldrig råkat ut för att mat skulle ha smakat rent ut illa. Det gjorde den nu. Riktigt så där så att jag fick kväljningar av allt jag stoppade i munnen. Ja, utom joggisen då. Den som tog slut igår ...
onsdag 1 april 2015
”Dr Backlund does it again!”
DAGEN EFTER BRÖLLOPET jag bevistade på Kimitoön den 31.1 insjuknade jag med vad som först kändes som en vanlig förkylning, men som aldrig ville "bryta ut". Istället började slemhinnorna i övre luftvägarna och bihålorna producera enorma mängder sekret. Tiden gick utan att "förkylningen" gav med sig och X antal hushållspappersrullar och en dryg månad senare bestämde jag mig för att det var dags att låta en läkare titta på det hela och mejlade min egenläkare. "Skulle Chlamydia pneumoniae eller någon annan, bakteriell 'skit' kunna ligga bakom det hela ..?" frågade jag. [Chlamydia pneumoniae-infektion är detsamma som TWAR.]
Tantens besvär klassades förstås inte såsom tarvande akutvård, så inte förrän ytterligare tre veckor senare fick jag läkartid den 25.3. Vid besöket hade jag fortfarande samma "förkylning" – då inne på åttonde veckan. Dagen efter läkarbesöket togs en radda laboratorieprover. Idag fick jag svaren. Mycket riktigt! Min egen diagnosticering var än en gång en fullträff; jag har antikroppar för Chlamydia pneumoniae. Men inte nog med det! Jag också antikroppar för Mycoplasma pneumoniae, så två flugor i en smäll med andra ord.
Bingo, alltså ... Jag har/har haft TWAR + har/har haft en mykoplasmainfektion. Men så fiiiint ... Inte fan undra på att min stressintolerans och det som envist rubricerats som utmattning aldrig ger med sig, för med en sannolikt kronisk bakterieinfektion i kroppen går ju immunförsvaret på högvarv hela tiden och det är minst sagt påfrestande för både det ena och det andra. I sammanhanget är icke att förglömma den obehandlade borreliosen jag släpade på åren 2005-2012, med stor sannolikhet parallellt med någon av – eller båda – dessa andra bakterieinfektioner.
Börjar ni fatta varför jag tjurskalligt vägrat gå med på den för medelålders kvinns enkla diagnosutvägen Utmattningsdepression och därmed sammanhängande lyckopillerbehandling ..? Såvitt jag vet hjälper varken Prozac, Cipralex eller något annat tjohej i den vägen mot infektioner förorsakade av bakterier.
Tantens besvär klassades förstås inte såsom tarvande akutvård, så inte förrän ytterligare tre veckor senare fick jag läkartid den 25.3. Vid besöket hade jag fortfarande samma "förkylning" – då inne på åttonde veckan. Dagen efter läkarbesöket togs en radda laboratorieprover. Idag fick jag svaren. Mycket riktigt! Min egen diagnosticering var än en gång en fullträff; jag har antikroppar för Chlamydia pneumoniae. Men inte nog med det! Jag också antikroppar för Mycoplasma pneumoniae, så två flugor i en smäll med andra ord.
Bingo, alltså ... Jag har/har haft TWAR + har/har haft en mykoplasmainfektion. Men så fiiiint ... Inte fan undra på att min stressintolerans och det som envist rubricerats som utmattning aldrig ger med sig, för med en sannolikt kronisk bakterieinfektion i kroppen går ju immunförsvaret på högvarv hela tiden och det är minst sagt påfrestande för både det ena och det andra. I sammanhanget är icke att förglömma den obehandlade borreliosen jag släpade på åren 2005-2012, med stor sannolikhet parallellt med någon av – eller båda – dessa andra bakterieinfektioner.
Börjar ni fatta varför jag tjurskalligt vägrat gå med på den för medelålders kvinns enkla diagnosutvägen Utmattningsdepression och därmed sammanhängande lyckopillerbehandling ..? Såvitt jag vet hjälper varken Prozac, Cipralex eller något annat tjohej i den vägen mot infektioner förorsakade av bakterier.
måndag 30 mars 2015
It was an itsy, bitsy, teeny beanie ...
ELLER RÄTTARE SAGT flera stycken. Jag virkade för något år sedan en poncho av ett riktigt grovt garn från Eirantukku som heter ”Sudan”, men som den varken kommit till användning eller blivit såld tog jag mig för att repa upp hela härligheten. Av garnet blir det nu istället ett antal virkade s.k. beanies. Med 7 mm virknål går det undan och mössorna dekorerar jag med blommor jag virkade och tovade för bra länge sedan de med.
Recycling rules! :-)
Recycling rules! :-)
onsdag 25 mars 2015
Årets andra ”Tadaa!”
JAPP, NU ÄR den också färdig, min andra filt virkad av Drops ”Alaska” (den till vänster i bild).
Yes, now it too is finished, my second afghan crocheted from ”Alaska” from Drops (the one to the left in the picture).
Yes, now it too is finished, my second afghan crocheted from ”Alaska” from Drops (the one to the left in the picture).
tisdag 24 mars 2015
Lyckotal
7 PÅSTÅS JU vara ett lyckotal eller hur? Och sju varv är precis det jag har kvar på min andra vågiga filt innan den är färdig. Se fram mot en tadaa-bild vilken dag som helst!
måndag 23 mars 2015
Fresta lite ..?
Nybakade chokladmuffins med chokladtopping och en fyllning av hemlagad jordgubbs- och rabarbersylt. Passar bra en skitkall och blöt måndag i slutet av mars!
söndag 22 mars 2015
Ruckelhäxan har blivit Pelargontanten
NÄR MAN MINST av allt anar det öppnar sig himlen och det regnar manna! Jag hade preciiis hunnit börja fundera på hur i helskotta jag skulle få till lite pelargoner till gården i år när det i en annons i Facebookgruppen Ålands köp och sälj ploppade upp en hel låda under rubriken ”Bortskänkes”
Så sedan igår är jag adoptivmamma till arton – ja, arton! – krukade plantor och efter morgonens vårstädning av dessa har jag en rejäl bukett med sticklingar också.
Ibland blir det nästan lite för mycket av det goda. Jag vet i alla fall med säkerhet vad jag ska använda morgondagen till: om- och sticklingplantering.
Däremot har inte sålusten infunnit sig i år. Rätt vad det är blir det bara pelargoner i Glaspalatset denna säsong ...
Så sedan igår är jag adoptivmamma till arton – ja, arton! – krukade plantor och efter morgonens vårstädning av dessa har jag en rejäl bukett med sticklingar också.
Ibland blir det nästan lite för mycket av det goda. Jag vet i alla fall med säkerhet vad jag ska använda morgondagen till: om- och sticklingplantering.
Däremot har inte sålusten infunnit sig i år. Rätt vad det är blir det bara pelargoner i Glaspalatset denna säsong ...
lördag 21 mars 2015
”Money for Nothing”
JAG BÖRJAR ALLTMER förstå hur det kommer sig att Posten Åland är en företagsverksamhet som går strålande. Idag har jag för andra gången på ett halvår varit tvungen att själva kånka hem ett s.k. DPD-paket, för vilket avsändaren har erlagt en summa för att mottagaren – dvs jag – skulle få det otympliga kollit levererat ända hem till dörren.
Ankomstavin anlände i torsdags och jag förtullade försändelsen on-line samma eftermiddag, varefter tullen per omgående meddelade att paketet överlåtits åt Posten Åland. Men tror ni någon körde ut det dagen efter, dvs igår? Än mindre ringde/mejlad någon mig för att kontrollera att jag skulle vara hemma vid leveransen.
Men vet ni, det är ju faktiskt ett utomordentligt smart sätt att hösta in pengar utan att behöva motprestera. Så, som sagt, inte undra på att det går bra ekonomiskt för Posten Åland. Fast skämmas borde de. Rejält.
Ankomstavin anlände i torsdags och jag förtullade försändelsen on-line samma eftermiddag, varefter tullen per omgående meddelade att paketet överlåtits åt Posten Åland. Men tror ni någon körde ut det dagen efter, dvs igår? Än mindre ringde/mejlad någon mig för att kontrollera att jag skulle vara hemma vid leveransen.
Men vet ni, det är ju faktiskt ett utomordentligt smart sätt att hösta in pengar utan att behöva motprestera. Så, som sagt, inte undra på att det går bra ekonomiskt för Posten Åland. Fast skämmas borde de. Rejält.
fredag 20 mars 2015
Rocka sockorna!
JAG ÄR EN stor vän av att tillåta individualism. Därför ställer jag självfallet upp och deltar i evenemanget Rocka sockorna idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
