Lethal Weapon 1:
OOOPS, I DID it again ... Vaknade ännu en morgon med sladden till walkmanhörlurarna runt halsen, och två varv denna gång. Det är med andra ord inte helt otänkbart att denna min fäbless för att lyssna på audioböcker vid sänggåendet kommer att bli min förtida död – och jag kan redan se löpet:
”Kvinna strypt av deckare”
Eller så får det kanske tjäna som inspiration till något eget litterärt alster? Fast det lär i så fall dröja. Jag väntar nämligen otåligt på att gå igång igen. Men personalen på hjärnkontoret verkar fortfarande vara på semester; en lååång sådan. F-n vet, om de inte mig ovetande tagit alterneringsledigt också ...
Ärligt talat börjar jag tycka riktigt synd om Solveig, huvudkaraktären i min humorroman Livet leker, liket lever. Det är nu långt mer än en månad sedan jag tryckte på pause-knappen och hennes framfart i dejtingsvängen stoppades. Vi skriver fjärde januari idag och är sedan två veckor på rätt sida om mörkret. Vågar jag hoppas på att inspirationen kommer att återvända i samma takt som ljuset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!