En smart pryl för äggkokning

TRETTONDAG OCH NU blommar löken, det vill säga min amaryllis. Jag upphör aldrig att fascineras av att en proportionerligt sett liten lök kan rymma så mycket skönhet. Det dröjer inte många veckor nu, innan jag otåligt börjar vänta på att snön ska smälta och de första, gröna spjuten sticker opp: snödroppar, scilla, pärlhyacint, vårlök, nunneört, tulpaner, narcisser och påskliljor. Vad var väl barn­do­mens väntan på tomten jämfört med det?

Men gårdagen bjöd på mer eller mindre oavbrutet snöfall, så idag står skottning på agendan trots att termometern står på av­skräck­ande -13°. Lilla Videung och alla de övriga krabaterna får allt sova lite till. Än så är det långt till vår kan man tycka, fast i min ålder går det fortare än kvickt. Knappt hinner man ställa undan snöskuffaren förrän det är dags för gräsklipparens våröver­syn ...

Allra mest nyfiken är jag på hur den hälft av vitlöksodlingen jag lämnade kvar i jorden i höstas har klarat sig. Eftersom jag satte klyftor på våren och inte, som brukligt, på hösten, hann lökarna bara klyfta sig men inte växa så mycket i omfång. Håller verkligen tummarna för att de som blev kvar i landet inte strukit med, utan tar i med nya tag när våren är kommen. Någon som vet om det är värt att hoppas..?


Igår skrev jag om min husgerådsfetischism. Därför tänkte jag idag visa en annan attiralj som nyligen tilldelats en plats i min låd­hurts: det magiska ”ägget”; en liten tingest som man lägger med i kastrullen vid äggkokningen. Den ändrar färg i takt med att de riktiga äggen kokar och den funkar klockrent!


I mitt snart femtioåriga liv har jag aldrig lyckats få så utom­ordent­ligt kokta ägg som nu. Antingen har de blivit för hårda eller också för lösa, aldrig lagom. Egg-Perfect heter prylen och är sannerligen en makalös manick! Rekommenderas varmt och tilldelas betyget: ˜˜˜˜˜ (av 5 möjliga).

För övrigt är det bara att inse: jag måste ha en genetisk defekt. Eftersom jag hellre lägger en slant på en ny eldfast form än t.ex. ett par fräcka skor, så saknar jag förmodligen pimpinettgenen helt och hållet. Och det, i sin tur, förklarar ju varför karlar i gemen inte finner ”tan­ten” särdeles intressant. – Se där, jag har tydligen äntligen lyckats lösa den gordiska knuten! ;)

”Att hitta sig en rekorderlig karl är svårare än att köpa en bra stekpanna.”