Fina fisken! Eller..?

IGÅR KVÄLL BEGAV jag och lilla A oss till stans kvällsöppna liv­sme­dels­hall för att fylla på förråden, och som vi gick där drabbades jag plötsligt av ett akut behov av färsk fisk. Konstigt nog är fisk en brist­vara här, mitt i Östersjön, och utbudet i färskdisken fick mig nästan att börja böla.

DEN ÅLÄNDSKA FÖDANS FORT KNOX

Där fanns norsk, odlad lax, gladröd, odlad forell, blåmusslor från Långt­bortistan, några trötta, svenska torskfiléer, sej från avlägsna, kalla vatten och ett gäng riktiga långresenärer i form av hälsovådliga pangasiusfiléer från Vietnam. Modet sjönk och när hoppet nästan var ute fick jag syn på lokalt fångad (tror jag i alla fall) hel sik. Valet blev enkelt, det blev sik.


Men priset ... 11,30 euro/kg (c. 109 SEK) för hel, ofilead vildfisk från närregionen! När man samtidigt kan köpa odlad, vietnamesisk, filead firre för 7,99/kg (77 SEK). Man blir ju mörkrädd ...

Näpp, det är nog dags för tanten att vårrusta spinnspö och ström­mings­pilk, för med sådana här oxfilépriser på färsk fisk är det en eko­nomisk omöjlighet att på naturlig väg få i sig tillräckligt av det livs­vik­tiga D-vitaminet. Tursamt nog är det fritt fiske på stadens gäddrika vatten, som finns fem minuters maklig promenad från ”Rucklet”. Och vid stadens gästhamnar lär man kunna pilka strömming från pon­ton­bryggorna.

Hm. På något vis känns det som om trenden håller på att vända mot ett större mått av självhushållning. Kanske jag borde satsa på en egen ko också..? Och plöja upp gräsmattan för att sätta potatis.