tisdag 1 juni 2010

Årets första fiskelycka

DET HAR BLIVIT något av en tradition i min lilla familj att några gång­er per sommarsäsong ägna kvällen åt mete. Det hela tog sin början när Lilla A var ungefär sex. Idag är hon drygt tretton och tycker fort­farande det är lika skoj.

Förvånansvärt nog är det alltså bara lite daggmask, eventuellt några skalade räkor, enkla metrevar med flöten och en hink för eventuell fångst som be­hövs för att roa några tonårstjejer ett par, tre timmar.


Vid det här laget är de unga damerna härdade fiskare som agnar själva och i görligaste mån tar loss fångsten också. Självaste av­daga­tagandet får dock den förhärdade modern (ja, det är jag det) tills vi­dare ta hand om. Mest av humanitära skäl, för jag är lite blödig till min läggning och vill inte att abborrpinnarna ska behöva lida alltför länge.

Tummen in i fiskgapet och så ett rejält kläm bakåt tills ryggraden går av, sen är det hastigt go’natt! De små ”näbbgäddorna” har liksom inte fått in riktigt den rätta knycken ännu.



Kvällen började nere vid Sjökvarteret i Mariehamn, på samma pir där galeasen Albanus ligger förtöjd. Där visade sig sjön vara rena öknen och det enda som ”nappade” var en ruvande mås som rett sig sitt bo längst ute på piren.

Tre vackra ägg låg hon på, måshonan, och hade absolut ingenting emot att vara med på bild. Med det valet av hemvist har hon säkert blivit rätt härdad när det gäller mänskliga kontakter.



Efter en halvtimme gav vi upp och bytte brygga. På vägen passerade vi Ångbåtsbryggan Äventyrsgolf vid vars uteservering allt med vingar hittat stans bästa fast food-ställe. Skratt- och fiskmås, tärnor och bam­siga trutar slogs som strykarkattor om ett par halvätna hamburgare som personalen ännu inte hunnit plocka undan.

(Jag är ju lite till åren kommen, så Alfred Hitchcock dök inte helt ovän­tat upp i mina tankar. *ryser*)


På plats på pontonbryggan bakom restaurangbåten F.P. von Knorring gick det bättre! Lilla A halade omgående upp en halvstor abborre och strax därpå fick kompisen M upp två småttingar på raken. De senare fick däremot prova på livet som flygfisk och återvända till sitt rätta element, alltför små för att duga till annat än tillväxt.


Slutsummeringen för kvällen blev m.a.o. summa en (1) firre, nu ren­sad och instuvad i frysen. Ensam räcker den inte till något, men så vadå? Här ska minsann metas fler gånger!


Du kan se så gott som alla bilder i större format
om du klickar på dem.

12 kommentarer:

  1. Hejsan


    Härligt skrivet och härliga bilder. Ja fiske har varit mitt största intresse som ung, men ännu i dag kan jag gilla det skarpt. Fiskade förr i sjön vid stugan hos mormor och morfar, då gädda och aborre. Men här i Malmö har vi en lagun där man kan agna krokarna med räkor och har man sänke på också så får man Skrubbor...då har jag sänke ytterst och sedan 3 silverkrokar med ett par decimeter mellan dom. jag har fått upp till 5 Skrubbor på en timme. Lite större än en handflata men många små är även det en god middag.

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag börjar "med lust och fägring stor", vilka underbara blomfoton.
    Så till dagens inlägg. Så fint fotat och berättat att jag har känt det som om jag varit med. Varje semester, när pojkarna växte upp, så var det fiske som gällde.
    Tyvärr blev det mycket gädda. I den kan man tala om fiskben. Jag malde ofta fisken och gjorde fiskbiffar, vilket var populärt.
    Abborre är en delikatess om den är filèad.
    Ha en fortsatt trevlig vecka.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  3. Skånegrabben:
    "Skrubbor"? Måste väl vara samma sak som vi här i Ålands hav kallar flundror..? Det har jag faktiskt aldrig hört att man kan ta på vanlig rev med krokar! Däremot är det väldigt allmänt att pilka strömming den här tiden på våren. På strömmingspilkarna är det 5-6 små, blanka krokar och ett tungt sänke i ändan av reven - måste väl vara ungefär som det redskap du fiskar skrubbor med?

    Fiska är kul! Förr om åren brukade jag fiska mycket med spinnspö, men nuförtiden blir det väldigt sällan. Mest beroende på att jag inte har tillgång till båt (eller fiskevatten ...)

    Viola:
    Roligt att du gillar "grönsaksmotiven" :o) Det är kul att plåta blommor, även om det i förlängningen blir lite svårt att variera sig med vinklar och så där.

    Gäddor är ena riktiga nålbrev, hördu. Gäddfiske är mäkta populärt här på Åland och det kommer faktiskt folk hitresande enkom för det. Till stor del är det fråga om catch and release-fiske; en "sport" jag ärligt talat inte har mycket till övers för. Enligt min åsikt ska man inte ta upp mer än man har för avsikt att äta, inte bara fånga för fångandets skull.

    Gäddqueneller (gäddköttbullar) är rena gourmetmaten precis som abborrfiléer. Dessvärre är tillgången på färsk, lokal fisk inte stor numera, så fisk står faktiskt inte på menyn tillräckligt ofta i "Rucklet".

    Ha en fin första junivecka du också!

    SvaraRadera
  4. Hej N, jag har fiskat sedan jag var liten, då mycket uppe i Hunnebostrand i Bohuslän. Vittling, torsk och makrill.
    När mina föräldrar byggde sitt sommarhus alldeles vid en sjö, skaffades det en eka och i den bodde jag nästan. Därifrån metades aborre för det mesta, skitkul.
    Mamma stekte och vi åt, mums.

    SvaraRadera
  5. Vilken härlig barn- och ungdom du måste ha haft :o) Och så fint att även dina barn haft möjlighet att uppleva samma paradis, på samma plats.

    Ikväll är det däremot inte tal om mer fiske. Trädgården pockar! Det sista som skall sås på kalljord ska i jord och så är det den vanliga rensningen. Men, men, omväxling förnöjer ;o)

    SvaraRadera
  6. Gratulerar till fiskelyckan!
    Abborre har jag nog aldrig ätit, men det beror nog på att när man är härifrån väst i Sverige så blir det havsfisk.

    Just nu har makrillen gått till så igår fick vi nyfångad stekt makrill och det är ju så gott!

    Vi agnar inte med mask utan med spirr eller stagg, som är småsill. Också råräkor och ibland sockersaltar man dom för att de skall hålla ihop.

    Ibland lägger vi nät och då får vi ibland skrubbor, som jag också tror är flundror på andra ställen. Plattfisk med ruggligt skinn är det i alla fall.

    Ha det gott!
    Agneta kram

    SvaraRadera
  7. Vilket levande och härligt inlägg!
    Och bilderna......I like!!!

    Här utanför på västkusten (åtminstone i vår vik och området runt omkring..)råder det numera till och med fiskeförbud från småbåtarna....):
    Så vi får väl nöja oss med att ligga i båten och äta äggmackor och vifta på tårna!?
    Ganska skönt de me, men lite nyfångad hade ju inte suttit fel!

    Hehe.....förstår att tankarna gick till Alfred Hitchkocks "fåglarna" när du såg alla dom där! Huvva!

    Kram på dej!
    Jenny

    SvaraRadera
  8. Agneta:
    Oj, vad det skulle vara kul att prova på riktigt havsfiske nån gång! T.v. har jag ju bara sett på tv hur det går till när man fiskar makrill till exempel. Som jag skrev i en kommentar hos Gafflan har jag heller aldrig ätit färsk makrill, bara sån som finns i tomatsås på burk. Men den är i alla fall god :oD

    *kram-kram*

    Jenny:
    Va? Får ni inte ens husbehovsfiska där nere?! *ruskar på huvudet* Ur led är tiden, minsann ...

    Bilden med fåglarna säger ingenting om hur det verkligen var. Det var knökfullt med vitfågel, full slagsmål mellan varven och ett jäkla kackalorum. Säkert fem, sex jättetrutar höll resten av fågelligan på tårna hela tiden.

    Kvällskram tillbaka! Nu ska jag ut och klippa moss- & gräsmattan ;o9

    SvaraRadera
  9. Är uppfödd på Gös å Aborre,fick ro en läckande eka med min far när han skulle vittja näten,Vi metade ofta som barn både från båt å land,vi bodde ju så nära vattnet.

    SvaraRadera
  10. Gös är nog snudd på den godaste fisk jag vet! Så vit och mjäll i köttet så det bara smälter i munnen. Å gud, nu blev jag ju jättesugen på färsk gös ... *suck!*

    SvaraRadera
  11. Ååååh att få sitta i solnedgången på en tjärdoftande brygga eller en ljummen klippa och META ... Det är livet! Det spelar banne mig ingen roll om man får fisk eller inte (joo, roligare då såklart). Det är känslan. Stillheten, dofterna ... Mmmmmm!

    SvaraRadera
  12. Jodu, det går utanpå det mesta :o) Det är något meditativt med mete. Man blir liksom hypnotiserad av det där guppande flötet och av vågornas kluckande.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!