Inlägget ifråga handlar blott och bart om mig själv och mina egna funderingar, inte om någon annan eller någon annan specifik blogg. Se det för jösse namn för vad det är: en allmänt hållen reflektion runt min
Och ja, jag har haft som målsättning att försöka uppnå en relativt god standard såväl vad inläggens innehåll beträffar som deras layout och det rent språkliga. Det sticker jag inte under stol med. Varför skulle jag be om ursäkt för att jag försöker göra någonting bra..?
Och ja, jag står för att jag inte gillar och inte följer/läser/kommenterar bloggar som inte lever upp till mina förväntningar. Jag läser inte Hänt i veckan eller Se & Hör heller, möjligtvis fem minuter hos frissan, en gång om året.
But hey, it's a free world, och den som medvetet väljer att missförstå det jag tidigare skrev är bara att beklaga. Jag har inte förmågan att leva upp till andras förväntningar, men jag kan – och tänker – försöka leva upp till mina egna.
För övrigt är det bara att konstatera: den här bloggen är lika lite som någon annan belagd med lästvång. And with this said I rest my case.
Förstår till fullo!
SvaraRaderaKram, återkommer, Monica
Oj,,,,,här var det många färger :)
SvaraRaderaHåkan
Ja, det är minsann inte "bara en lek" det där med bloggandet.
SvaraRaderaFlera gånger har man råkat ut för människor som gärna vill missförstå både det ena och det andra.
Och det ÄR lätt att "fastna" i detta bloggberoende....
Man kommer ibland på sej själv med att sitta och stirra in i skärmen där man tryckt på "nytt inlägg"..
Och där sitter man ...och funderar på vad man vill, kan, bör skriva om.
Och egentligen kanske man inte alls har något som man vill skriva just då?
"Skriv-förstoppning" typ...Haha!
Och ändå skriver man till sist något. Helknäppt egentligen, när man istället kunde gått ut i trädgården och lukta på blommorna ....*ler*
Och ju längre tiden går i bloggvärlden, ju mer väljer man vad man VILL läsa och vad som kan ge en ett visst utbyte av tankar och ideér.
Inte sjutton kan man av "artighet" hålla ett genuint intresse levande när man i själva verket kanske inte alls är på "samma våning"!?
Naäe....där tycker jag att Du har helt rätt!!
Man ska skriva för att man vill och tycker det är roligt och "ger en något", och läsa det man finner intressant!
Hellre några få av KVALITE än en lång "radda" med flyktiga artigheter!
Så tycker jag i alla fall.
Och ja.....jag tycker fortfarande jättesynd om mej för att jag inte kanske får läsa dina dagliga inlägg i sommar....Men jag har tålamod, och väntar gärna på att Du får tid och lust åter, för då finns jag här!
Var så säker!
Och "IRL-livet" ska jag ju själv försöka ge lite mer tid nu.
Bara det ville sluta spöregna....Hehe!
Jag tror att det är ett sunt tänk!
(För HUR roligt är det att kratta/städa hönsgård/hönshus i hällregn med en ilsken tupp i hasorna egentligen? Undra på att man längtar in i värmen och kaffekoppen och en timme framför datorn!)
Men nu är det gjort!
Kram på dej!!
Jenny
hej
SvaraRaderajag håller fullt och fast med dig med. Bloggandet skall inte bli till maní och att svara på kommentarer måste man ju känna för. jag svarar inte heller alltid på sådant jag inte intresserar mig för eller bara för att jag måste. Både att skriva till andra och blogga själv är ju hur man själv känner, tycker och mår.
Om den ena är bättre än den andra eller skriver bättre eller finare foto....strunt samma....vi alla är olika personer med olika personligheter......så därför är det ju nice att bloggarna är så olika. Vi kan ha samma eller olika synvinkel och syn på samma sak, det beror ju på hur och vem vi är.
Stjärnkraft.....fortsätt vara den Stjärnkraft du är....va stolt över det.....det är i alla fall den Stjärnkraft jag tycker är bra och intressant....
Vänligen Skånegrabben
Sommaren bör upplevas IRL utan krav på fotografering av diverse tilldragelser!
SvaraRaderaInga krav och inget tvång!!!
Ha en underbar sommar!!!
Kramelikram från zooet och mig i skogens djup!
Man läser det man vill och skriver det man vill med begränsningen att inte såra eller baktala andra. Och man fotograferar när det känns roligt och låter bli när man inte har lust.Men det är inte så lätt som det låter. Skriver du en mening kan det finnas tio olika tolkningar av just den texten.Men det är risken vi får ta när vi skriver offentligt vare sig det handlar om böcker, tidningsreferat eller blogg. Men fokusera på allt positivt och kom igen när du känner att lusten återvänder. Jag ser fram emot det.
SvaraRaderaKram
Kerstin