torsdag 10 juni 2010

Ett steg bakåt

UNDER DE SENASTE dagarna har jag börjat anlägga en ny rabatt i trädgården. Att gräva, skaka och sålla jord ger en hel del tid för att fundera. Och jag har funderat mycket. På ditten och datten och allt­emellan på det här med min blogg.

Idag mognade tankarna fram till en insikt och ett beslut. Det jag kom fram till där bland jordkokorna är nämligen att jag har ett liv. Ett liv utanför sajberspejs, alltså. Jag inser att jag på sistone har låtit mitt bloggande ta alltför mycket av min tid. Tid som jag hellre lägger på i första hand min dotter, min trädgård, lilla ”Rucklet” och – icke att för­glömma – mina vänner i levande livet. Vänner att dela glädje, glada skratt och intelligenta diskussioner med, men även vänner som går igenom tuf­fa tider och som jag kan finnas till för in real life.


Därmed är det dags att ta ett steg bakåt, så att jag inte en dag vak­nar till och märker att jag utvecklats till ännu en i raden av blog­go­ho­lis­ter; en stackare som inte kan resa hemifrån utan att veta att det garanterat finns tillgång till bredband, och som bloggar redan innan båten lämnat Åland ...

... och/eller inte kan gå på fest utan att dubbelkolla att jag verkligen har med mig kameran så jag kan blogga om det nästa dag

... och/eller tappar omdömet totalt och skriver inlägg efter inlägg utan att ha något vettigt att säga.

Kort sagt: jag tar en kreativ paus. Hur lång eller kort den blir får tiden utvisa. Någon liten blänkare dyker det säkert upp då och då – för­ut­satt att jag anser att jag har något annat än strunt att komma med eller visa i bild.

Under de senaste månaderna har jag fått många trevliga ”vänner” här i bloggvärlden. En del faller garanterat bort, men de som har ett genuint intresse förstår hur jag tänker och dyker förmodligen upp igen när jag själv gör det. I mån av möjlighet kommer jag att fort­sät­ta läsa och kommentera andras skriverier, fast kanske inte lika re­gel­bun­det som hittills.

Livet är som en maskrosboll ... och dagarna flyger iväg som frön för vinden. En efter en seglar de sin kos och till slut finns ingenting kvar. Det är sommar, det är sol, det finns en riktig värld där bortom bild­skärmen! Logga ut, stäng av, gå ut och njut av världen! Lika säkert som solen går ner på kvällen kommer det en höst och vinter igen. Då är det bloggtid, inte nu.

Hej svejs och på återhörande! Nu går jag ut och luktar på lite blom­mor istället, eller kanske och metar :o)




PS. Veckans Vanartiga Vers rullar på som hittills, med en ny limerick var­je måndag. Så har jag ”programmerat” det och så får det förbli.

14 kommentarer:

  1. Jag förstår, det finns saker i livet som är viktigare än blogga. Tiden framför datorn går fruktansvärt fort och det gör den härliga tid framöver också, håller med dig, man ska ta vara på den. Även jag ska dra ner på bloggandet, men som du vet gör vi en hel del utflykter så de kommer att finnas på min sida. Mina barnbarn slutar skolan i morgon och jag vill ha tid över för dem, precis som du vill för lilla A.
    Ja, och trädgården kräver en hel del tid, den ska man dessutom njuta av nu i fulla drag, då är det inte lätt att gå in och sätta sig framför datan för att blogga.
    Men jag hoppas att vi ses framöver, när mörkrets makter åter lägrar sig över oss.
    Ha en skön simmar Nina, jag kommer ändå att sakna dig. Många kramar.

    SvaraRadera
  2. Ja, här är i alla fall en, som kommer att sakna dig!!! Men jag förstår, förstås! Du finns med på min "bloglovin"-lista, så jag ser när du kommer tillbaka!
    Ha en skön sommar!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Ja...kreativ paus. Jag har också funderat på om det inte är dags för det. Får se hur jag gör. I alla fall så blir det säkert så när jag tar semester. SEMESTER från allt så även bloggen.
    På återhörande när vi hörs.
    Somriga soliga varma kramar och önskan om lycka och en underbar sommar till dig Nina.
    Ha´t pent som vi säger här i Hunnebostrand.

    SvaraRadera
  4. Jag har full förståelse för ditt beslut. Moget tycker jag. Är själv inne på samma tanke faktiskt. Det är helt sjukt hur fort tiden går när man sitter och bloggar. Det blir nästan som en drog. Du gör helt rätt. Kommer helt klart att sakna dina komiska och lättsamma inlägg. Men du kommer tillbaka när det börjar mörkna ute. Ha det nu riktigt skönt! Fyll batterierna och ideerna.
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Så talar en klok gumma!

    Lev livet, njut. Sedan tar vi en koppa kaffe i september. :)

    SvaraRadera
  6. Förstår precis din tanke. Ibland känns det som att man lägger ner på tok för mycket tid framför datorn och glömmer bort det verkliga livet.
    Nu är det sommar. De själsliga baterierna ska laddas med hjälp av trägård, sjö och hav, långa härliga samtal i ljusa sommarnätter..
    Ta vara på dig själv, Nina! Och ha en underbar sommar!

    SvaraRadera
  7. Klokt beslut! Jag kommer dock att kika in här då och då för att kolla läget. Men känn ingen press! Njut av verkligheten ett tag. Man behöver det.

    SvaraRadera
  8. Jag kommer att få abstinensbesvär redan i morgon. Ha en skön sommar. Annacarin

    SvaraRadera
  9. Egoistiska tankar flyger genom skallen.....
    "-Var ska jag gå och läsa nu då?"

    För Din blogg har ju kommit att bli en av mina absoluta favoriter!?!?!??
    *tycker synd om mej...Haha*

    Men jag förstår. Man HAR ju ett IRL-liv också, trots allt?

    Jag försökte ju verkligen TA en riktig paus för ett litet tag sedan, men jag fick ju SJÄLV abstinens av att inte få "klottra av mej".
    Och jag är ju så förbenat nyfiken på vad alla "där ute" har för sej...Alla nya vänner man skaffat sej.
    Jaja....jag KAN inget annat än att önska Dej den skönaste av alla somrar!
    Med blommor och solsken. Med glass i favoritstolen ute. Med en god kopp te i skymningen tillsammans med alla fåglar och humlor och nyckelpigor och gråsuggor och rävar och.....ja, du vet.

    Men när DU får en stund över och när regnet öser ner....ja....hoppas kan man väl få?

    Megajättekramen på Dej och Du.....
    Du får nog ett brev med snigelposten någon gång i slutet av nästa vecka.
    //J

    SvaraRadera
  10. Jag håller helt med i din åsikt,särskilt sommaren är till för att vara ute,kolla på datorn kan man göra när det blir 20 minus.
    Höra på fåglar å lösa korsord mellan blommor å ogräs är skönt.I morgon åker jag norrut när jag har vaknat.Där har dom ingen värme som här nere.Jag ska ta med värmen upp.

    SvaraRadera
  11. Tack allesammans för era rara kommentarer och för visad förståelse! Helt och hållet slipper ni mig förmodligen inte, men några dagliga inlägg blir det åtminstone inte tal om.

    Antagligen kan jag inte hålla mig från att lägga upp t.ex. några foton, om jag lyckas få till något jag känner mig särskilt nöjd med. Eller om inspirationen rinner till och jag tillverkar något nytt eller knåpar ihop en haiku.

    Men tugget på tomgång ska jag bespara er en tid framöver, det får andra bestå er med ;o)

    Ha nu en riktigt fenomenofantastisk sommar, så "hörs" vi mer frekvent när höststormarna skakar lilla "Rucklet" i sina grundvalar och mörkret lägrar sig över skärgården!

    STÖRSTA KRAMEN TILL ER ALLA, GO'A MÄNNISKOR!

    SvaraRadera
  12. Du är en av dem som jag med glädje tittar in till för att se vad du skriver om. Härliga kloka tankar som får mig att tänka till. Jag kan vänta på ditt nästa inlägg.
    Du vet, den som väntar på något gott....
    Många kramar Annika

    SvaraRadera
  13. Skönt för dig, tråkigt för oss. Ha det nu riktigt skönt så får vi se hur lång tid det tar innan bloggbehovet har fyllts på igen.
    Kram till dig och lilla dottern
    Kerstin

    SvaraRadera
  14. Tack för de orden, Kerstin! Vi "ses" så småningom :o)

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!