Hot! Hot! Hot!

DET KÄNNS SOM hela Åland har bogserats till tropikerna någon natt när jag sov och inget märkte. Här är hett, hett, hett. Och solen gas­sar, skiner, steker och lyser som aldrig förr.

Själv har jag hållits inomhus och morrat, eftersom jag inte bör vistas alltför mycket i den rådande, kraftiga UV-strålningen. Ända tills jag plötsligt kom ihåg: jag fick ju för ett år sedan mig påprackat ett pa­vil­jong­tak som andra inte hade användning för längre! Ett sånt där par­ty­tält, ni vet, men utan väggar.

*rota-rota-rota fram den dammiga och halvtrasiga kartongen*


Tur att man är lite logisk till sin läggning, för någon bruksanvisning för hur alla rörstumpar skulle fogas ihop för att bilda ett sexkantigt tak fanns det inte. Men hopfogat blev det, och med lite hjälp av M, P och B, som mycket vältajmat tittade in på besök, landade hela här­lig­he­ten även på rätt plats: över mina adirondackinspirerade solstolar på den grusade planen.


Härliga tider! Nu kan jag sitta ute hela dagarna om jag vill, vilket jag också gjorde igår. En hel, lång dag med virkning på filten av hexa­go­ner. Inte ett smack av vikt blev uträttat :o)


Aaah! Färgerna i mitt projekt matchar just nu blomningen i min träd­gård. Bara en sån sak kan lyfta humöret till nya höjder och få snurr på inspirationskarusellen :oD


Det går långsamt fram, men det går ändå fram! För ett tag sedan räk­nade jag ut att jag behöver totalt 305 sexkanter. 145 har jag klarat av, så det är ju nästan hälften. Att det när alla hexagoner är färdiga ytterligare ska virkas en flera varv bred kant runt det hela försöker jag i dagsläget låta bli att tänka på ;o)


Här ser ni förresten anledningen till min solskygghet. Det gör ni väl..? Hm, jaså inte det? Titta noga! Det syns nog, även om plastikkirurgen gjorde att snyggt jobb. (Nej, det är inte näsan, den föddes jag med. Och min flyende haka har jag inte heller gjort något åt, fast somliga sä­kert tycker att behov föreligger. Men åt mig duger den och det är ju ändå jag som ska släpa på den.)


Här är det, på örats ytterkant! För tre år sedan re-opererades jag vid Åbo universitets centralsjukhus i Finland för melanoma in situ, för­sta­dium till malignt melanom, elakartad hudcancer. Det upptäcktes helt av en slump i samband med ett tidigare utfört polikliniskt ingrepp för att avlägsna vad alla trodde var ett helt ofarligt litet födelsemärke. Kirurgen gjorde ett fö­re­dömligt arbete med tanke på vad han hade att jobba med.

Ett varningens ord till alla solälskare: jag pigmenterar utomordentligt bra och blir brun, inte röd. Men en gång – en enda gång – för c. fem­ton år sedan brände jag baksidan av öronen. Det räckte med det. Så använd hatt! Använd solskyddsfaktor! Solen är farlig! En solskada på huden läker aldrig, den är bestående. Har man otur utvecklas det till cancer. Så snälla ni, var försiktiga i sommar!
[tags: crochet, blanket, hexagon, multicolor, colorful]