Jag fick ett mejl ...

MINNS NI SOLVEIGMANUSET till Bonniers, som jag postade den 10 mars, det vill säga för tjugo dagar sedan? Räknar vi bort ett par da­gar för postgången har det således bara gått arton dagar.

Nu drar jag slutsatsen att det nog inte blivit läst överhuvudtaget. På webben hos dem står det nämligen så här:

”Vi strävar efter att inom tre månader ge besked om bo­ken an­ta­gits för utgivning eller inte, men ibland tar det längre tid.”

Är det då någon – med Bonniers’ egna ord i minnet! – som ens i sin vildaste fantasi kan tro på att just mitt lilla manus lästs och bedömts och ett svar avsänts efter mindre än tre veckor..? Jag gör det i alla fall inte.

Lik förbannat kom det ett mejl idag:


Effing bullshit, säger jag bara! Säg mig, någon som vet, vad vitsen är med att lägga ut 10 euro på att få iväg en manusbunt om inte ens de första 30-40 sidorna blir lästa? Efter det här tror jag ärligt talat att jag högaktningsfullt skiter i några vidare försök att få kärringen ut­given :o[

Eller ... vänta nu! Var det inte Bonniers, de pappskallarna, som i ti­dernas morgon refuserade kära Astrid?

*grunnar på saken en stund*

Jomenvisst, det var det ju! Hm, kanske jag inte ska kasta yxan i sjön riktigt ännu, utan nöja mig med att doppa den i en smält­vat­ten­pöl? En riktigt grund sådan. Och dessutom är jag tydligen i gott säll­skap ;o)