tisdag 29 mars 2011

Om det här med logik, del 2

I LÖRDAGS BLOGGADE jag om hur omöjligt det varit att få kontakt med supporten hos min internetleverantör, Ålcom. Idag, när jag ringt mitt jatack-samtal till sjukhuslabbet, bestämde jag mig för att även sätta mig i telefonkön hos Ålcom. En och en halv vecka utan svar är nämligen mer än jag accepterar.

Sagt och gjort. Efter en låång stunds lyssnande på enerverande vän­temusik fick jag äntligen en människa på tråden. Denne kunde inte hjälpa mig, lämnade mig istället hängande i luren ett bra tag och kopp­lade mig därefter vidare till följande kille.

Ett långt samtal senare var jag inte ett smack klokare. Rådet jag fick var att stänga av min brandvägg och försöka igen, eftersom ”det näs­tan alltid är brandväggen som ställer till det”. Och om inte det hjälpte tyckte han att jag borde installera ett annat FTP-program.

Okej. Jag stängde av. Jag försökte igen. Jag lyckades fortfarande inte överföra filerna med mina krönikor.

Jag surfade runt. Jag hittade ett annat program. Jag installerade det­samma. Jag stängde av brandväggen och försökte igen. Jag lyckades inte med överföringen.

[I det här skedet infann sig ett visst mått av frustration. Nog var det väl självaste fan att man inte kan få hjälp, tänkte jag. Ska det vara så svårt så får jag väl tänka själv!]

*tänka-tänka-tänka*

Tanke: Hm, skulle det kunna vara så enkelt att jag mig ovetande pas­serat den tillåtna lagringskvoten på deras server?

Nää ... enkelt kan det väl inte vara..?

*tänka-tänka-tänka*

Nåväl, lite städning har aldrig skadat, så jag anslöt mig igen och ra­de­rade friskt bland mina filer och mappar.

Utan större förhoppningar om att lyckas bättre med filöverföringen gjorde jag därefter ett sista försök – och lyckades!

Det var alltså så enkelt: jag hade för mycket material upptankat på Ålcoms server. Eller så har de snabbt som ögat åtgärdat ett fel de påstår att de inte hade. Skit samma, egentligen. Huvudsaken är att det går att ladda upp filer. Därmed finns nu – senare än planerat – mina hittillsvarande krönikor i Ålandstidningen från det här året att ladda ner här i den högra spalten.

7 kommentarer:

  1. Hej Nina!
    Jag har nu läst igenom dina tre kåserier. Det var en stunds rolig och intressant läsning.
    Jag tycker du är superbra på att få ut det som jag och flera med mig inte kan få på pränt.
    Jag håller med dig om precis allt du skriver, men det visste du nog innan,vi som är "tvillingsjälar" ha ha.
    Ha en bra dag
    Monkan

    SvaraRadera
  2. Hej, vad kul att "se" dig! Du är så "osynlig" numera att jag börjat fundera på om du och C fått slutgiltigt nog av att våren dröjer och dragit ännu längre söderut.

    Det gläder mig att du gillade mina krönikor. Ibland får jag väl till det lite bättre än ibland, men oftast är jag rätt nöjd. Sen tycker jag förstås det är ypperligt att ha blivit tilldelad ett antal spaltmillimetrar där jag får fritt fram för att uttrycka mina åsikter ;o)

    Här är det pytonväder, så jag hoppas du har det bättre!

    SvaraRadera
  3. Förutom att vara så kreativ, som du är, så är du teknisk också! Grymt imponerad - igen!
    Jag har också läst dina tre artiklar och håller med Monkan - du tar upp bra ämnen och skriver bra!
    Tack för att vi fick läsa det!
    Ha det så gott, kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Teknisk som en bäver, minsann ;o) Nä, skämt åsido är det inte mycket jag kan, även om det kanske låter så. Men det mesta går faktiskt, med mycket envishet och friskt mod.

    Trevligt att höra att du tycker krönikorna har ett läsvärde :o)

    SvaraRadera
  5. Hej igen, ja jag är ganska så osynlig för tillfället. Det händer inte så mycket just nu att ventilera på bloggen med.
    Våren har stannat av och jag har inte kommit ut så som jag velat, det är fortfarande blåsigt och kyligt.
    C har varit krasslig, fick iväg honom till läkare som gjorde alla nödvändiga prover på honom. Det blev en del nya mediciner, men det känns skönt att ha honom under kontroll.
    Yngste sonen står på tur, han ska till kardiologen, men han har inte meddelat sig ännu, (håller tummarna).
    Alltid är det något, eller hur?
    Hoppas allt är okej med dig och lilla A.
    Vi "ses" snart.
    Monkan

    SvaraRadera
  6. Bra krönikor.Du är så bra på att skriva.Tänk om man fått lön för all marktjänst man gjort i sitt liv.Kock,lokalvårdare,barnskötare,tvätterska osv.Jag hade gärna varit bara hemarbetande då.

    SvaraRadera
  7. HA,ha,ha! Det är i alla fall ett ställe i huset där man MÅSTE städa ibland. Datorn alltså! Ska läsa dina krönikor när jag får lite tid över. Har massor som jag måste skriva just nu. Protokoll och referat. Halvroligt!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!