tisdag 3 maj 2011

Sköna maj Kaj, välkommen!

IGÅR FÖRMIDDAG RINGDE jag. ”Jag hör av mig när jag har möjlighet att komma”, sa Kaj, vilket var helt okej för mig. Kanske blir det imor­gon eller eventuellt i övermorgon, tänkte jag, och satte igång med andra saker.

Kl. 16:04 ringde han. Strax före 17:00 var det klart, med den bort­gräv­da jorden undanskaffad och allt, och jag stod vid mitt nygrävda hål och funderade på hur lång tid det här hade tagit för lilla mig, en spade och en skottkärra. Särskilt det närmare 15 meter långa diket som mås­te grävas för markröret för eldragningen hade tagit tid, eftersom det skulle grävas i gårdsplanens tunga krossgrus.



Idag har exet lovat komma med sin släpvagn och köra hem de begag­na­de markstenarna jag fått tag på via Mariehamns stads gatuavdel­ning. Efter det fattas det bara en dryg kubikmeter grus före jag kan börja lägga grunden för växthuset! Men den frakten får jag nog för­söka tigga mig till av någon med större släp, så att jag får hem allt­sammans på en körning.

En liten muta i form av rulltårta med en fyllning av citronkvarg, blöt­lagda, finhackade russin och hackad mandel kanske kan hjälpa till..?

6 kommentarer:

  1. Att slippa gräva är värt mycket. Jag såg ett trädgårdsprogram igår där en dam i Dalarna tröttnat på att gräva i hård lerjord och börjat anlägga rabatter ovanpå gräsmattan. Tidningar, trädgårdens avfall, gödsel, halm och massor av vattning blev en ny rabátt och allt växte ofantligt. Måste testa det!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Härligt! Nu är växthuset, det efterlängtade, verkligen på gång! Klokt av dig, att ta någon som grävde! Och så snabbt det gick!
    Lycka till med resten!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  3. Skönt att du fick hjälp med gräveriet! Nu blir det spännande att se om det blev nån växthuseffekt av det hela ;D

    SvaraRadera
  4. Kerstin:
    Det där lät intressant! Inte för att jag har tung och svårgrävd lerjord, tvärtom. Men kan man vara lat så ska man väl..?

    Monica:
    Ja, fatta hur bra det känns!!! Vet inte varför jag hade så svårt att få tummen ur, lyfta luren och få igång det hela. Men nu är det i alla fall gjort, även om det dröjde onödigt länge.

    Anki:
    Såå skönt! Just nu har jag redan utan grävning något tjall med ett muskelfäste i vänster axel och ont som s-tan i höger handled; lite grävning ovanpå det skulle säkert fått min slitna lekamen att klappa händerna av lycka.

    Nu har jag fått upp ångan inför det här projektet, så bara allt flyter på ska det inte dröja länge innan huset är uppe. Tror jag. Eller, ja, hoppas jag i alla fall. Rättare sagt: vill jag.

    SvaraRadera
  5. Ja, det är bevisat igen - Kaj kan man lita på!
    Saija

    SvaraRadera
  6. Japp, den mannen är en trygg klippa att luta sig mot :o) Snabbt, snyggt och till ett vettigt pris. Som vanligt.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!