torsdag 21 juni 2012

Tid, ett tänjbart begrepp

SÅDÄRJA, NU KAN vi konstatera att uttrycket ”om ett par veckor” är likvärdigt med 19 dagar. Och när det senkomna samtalet väl kommer råkar man naturligtvis stå med ändan i vädret bland tomaterna i Glas­palatset.

Minnesanteckningarna ligger inomhus, bland andra papper ... någon­stans. Det man noterat att man måste komma ihåg att diskutera är som bortblåst och när det avslutande klicket av att linjen bryts ekar i det tomrum som man tillfälligtvis upplever att man har mellan skall­be­nen, då, men först då, drar man sig till minnes vad man skulle ha sagt.



Känns det bekant..? Visst har ni varit med om liknande?

Det är av precis den här anledningen jag inte tål oförberedda telefon­kon­takter med medicinmän. De är minsann förberedda, eftersom det är de som ringer upp. Själv befinner man sig kanske i kassakön i mat­affären och ska precis betala – eller sitter, om det vill sig riktigt illa, med käftamentet på vid gavel hos tandläkaren.

Men okej, jag lyckades framföra att jag inte tål den medicin jag ordi­nerats för min osteoporos, att jag avbrutit behandlingen och vad jag vill prova med som ett alternativ. Jag kom också ihåg att fråga om hur pass väsentligt det är att genomgå en gastroskopi, när inga som helst laboratorieprover på minsta sätt antyder att jag lider av en försämrad näringsupptagning som skulle förklara mina vitaminbrister (och i för­läng­ningen min nydiagnosticerade, grava benskörhet).

Men ... det blev inte av att berätta om hur den fläckvisa hudreaktionen jag fått successivt ökar i omfång. Därmed inte heller att diskutera om jag verkligen ska använda den superdupersalva som Snälle Doktorn inom primärvården skrivit, när det i bipacksedeln står att den inte får användas i böjveck. Knäveck är böjveck, och det är där reaktionen är som värst. Snälle Doktorn skulle kunna svara, men han försvann på en må­nads semester i fredags.

Någon ny planerad tid för nästa telefonkontakt fick jag naturligtvis inte heller, bara beskedet: ”Jag hör av mig igen när du varit på gastro­sko­pin.” Den ska göras 25 juli, så tills motsatsen är bevisad får jag leva i tron att herr doktorn faktiskt ringer före han själv går på semester i augusti. När det är tänkt att jag ska på ett riktigt återbesök, för att möjliggöra okulär besiktning av kärringen, är ännu höljt i oviss­he­tens dunkel. För det glömde jag förstås också bort att efterhöra.

*suck!*

***

Men dagen slutade som tur var bättre än den började! Utåt kvällen fick jag trevligt besök av Anki (+ medföljande äkta hälft); en både skärpt och rar brutta, som jag inte haft den äran att träffa förut annat än blogg- och mejlledes.

På programmet stod kaffe och ”vilig” kladdkaka med rabarberkompott smaksatt med färsk körvel och kanel, lätt­vispad grädde och rostade solroskärnor, efterföljt av ett par glas sydafrikanskt Two Oceans och prat. Från min sida förmodligen alldeles onödigt mycket av det senare. Jag bör nog se över min brist på regelbundna sociala kon­takter, för jag märker hur jag tenderar att babbla ihjäl folk när jag väl får chansen :o/ Lessen för det, Anki och A!

Av Gulle-Anki fick jag förresten en hel kasse med alla möjliga sorters härliga garner, som hon påstod att hon aldrig på tiden skulle hinna med att göra slut på själv. Det var en gest som verkligen värmde mitt hjärta och innehållet i det paket jag förberett åt henne kändes med ens väldigt futtigt. Men visst är det ju tanken som räknas?

8 kommentarer:

  1. Det låter ungefär som sjukvården här...
    Dagen verkar i alla fall ha slutat på ett trevligt sätt i gott sällskap!
    Trevlig midsommar, kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, det verkar som den allmänna vården är sjuk åt vilket väderstreck man än vänder sig. Därför ska det nu som omväxling bli privatkonsultation istället, kosta vad det kosta vill.

      Besöket av Anki och hennes "Gubbas" (som hon kallar maken) var himla mysigt. Det är lika förvånande var gång det händer, att man på något kufiskt vis kan "känna av" varandra genom bloggandet och i förväg vara så gott som 100 på att man kommer att gilla varandra även in real life.

      Radera
  2. Tänk att det alltid är så roligt att läsa din blogg fast den mest handlar om elände! Försök nu att tillgodogöra dig lite häftigt näringsintag under den stundande helgen och välj ut de trevligaste doktorerna att härja runt i din hjärna. Det var väl någon där som var extra trevlig!? Glad midsommar på dig!önskar Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det måste utan tvekan vara något som felas frun, om hon kan finna något nöje i att läsa mina litanior om alla fallgropar och oväntade gupp som min väg genom snårskogen Livet tycks vara nedlusad med! Men jag måste nog ta och se över vad jag skriver i framtiden. Det är ju alls inte bra om helhetsintrycket börjar bli "jämmer och elände" :o/

      Jag började faktiskt mitt midsommarfirande med att sätta mig ner och försöka sammanställa en överskådlig, kronologisk bild åt doktoranden från Uppsala universitet, som ska få se över mitt ärende. Men efter det har jag försökt stänga alla spöken i vita rockar ute från hjärnkontoret. Inte ens Snälle Doktorn, han den trevlige och empatiske, har fått komma in. Och så märkte jag att ett par glas likör på ett föredömligt gott sätt tar udden av en muskelvärkande ländrygg! Det är ju dumt att man inte kan låta den typen av medicinering bli en vana :o(

      Radera
  3. Jag hoppas att du kan släppa alla jobbiga tankar om sjukvården nu i midsommarhelgen och i stället bara koppla av och må bra. Sen ska solen förstås skina på dig, Rucklet och gGaspalatset.
    Förresten hur firar man midsommar på Åland?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och visst sken solen på ruckel, glaspalats och det övriga Åland! Men idag, midsommardagen, har det regnat och regnat och regnat. Hela långa dagen.

      Den åländska midsommaren firas nog snarlikt den i Sverige. Det är sill, nypotatis och nubbe. Det är midsommarstång och "Små grodorna" runt densamma. Det är jordgubbar och glass. Och så är det en del fylleri förstås, både av tonårs- och vuxensorten, om man tillhör kategorin som tycker att sommaren ska firas på det sättet.

      Jag har inte hunnit surfa runt och läsa hur alla andras midsommarafton blev, så i skrivande stund kan jag bara hålla tummarna för att den i Norrlångträsk blev bra :o)

      Radera
  4. Söta du! Tack för den godaste kladdkaka (alltså den viligaste) jag å gubbas nånsin tryckt in i våra gap. Jäääääsiken så god den var! Sällskapet var det minsann inte heller fel på ska du veta. Hade du inte pratat hade jag blivit fundersam och kanske trott att du känt dig obekväm ;D
    Promenaden tebax till Arken gick utmärkt och skavsåren uteblev. Dock blev det inte mycket bevänt med sömnen för mig eftersom A behagade snarka å det grövsta. Jag sa "sluta snarka" med ett oändligt antal olika tonfall och jag hann med att fota soluppgången innan jag somnade ... Håhåjaja ...
    Jag höll mig tills jag kom hemhem innan jag öppnade paketet och det må jag säga att jag blev både överraskad och glad! Jag anar att de är egentillverkade och det tilltalar mig alldeles extra. Väldans fina och de föräras en hederplats intill inom synhåll från min stickefåtölj!
    Jadu Nina, om du bara visste vilka mängder garn det finns (kvar) här ... det du fick var väl max 5% av den befitliga stashen ... Jag är garnoholist serru ...

    Ha nu en alldeles kanonbra midsommarafton! A ska jobba och jag ska sova så länge jag bara kan ;D

    Kram å kram!

    (Det kan ju tänkas att det görs ett blogginlägg endera dagen ...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äääh ... nu blir jag ju generad ju ... *rodnar missklädsamt* Men väldigt trevligt att ni uppskattade den med omsorg tillkladdade kakan. Jag nämnde väl aldrig att jag var tvungen att stoppa den i frysen en knapp timme för att alls kunna dela den i portionsbitar? Kladdkoefficienten var aaningen hög, om jag så säger.

      Vilken tur att A klarade sig undan skavsår! Var han så smart att han faktiskt plockade av sig "potatissäckarna" han hade på sig på fötterna i skorna? Men så trist att du inte fick en ostörd natts sömn.

      Jovars, nog var paketets innehåll av modellen "ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden" - och som med allt hemkört jag strör omkring mig är det helt fritt fram att låta det vandra vidare om man så tycker. "Varan ska vandra", sa alltid min salig mor, och det är nog bland det smartaste hon sagt.

      När du säger att den proppfulla kassen motsvarar endast 5 % av din totala stash med garn blir jag mer än nyfiken på huuur stort ditt lager faktiskt är. Kan du inte, bara för skojs skull, plåta och visa..? En bild på förrådet skulle lindra andra garnhamstrars dåliga samvete, förstår du ;o)

      Jag hade fruktansvärt ont i ryggen hela midsommaraftonen, så idag, midsommardagen, har jag legat raklång nästan hela dagen. Med en klocka som nu hunnit bli sex på kvällen är det hög tid att få ändan upp från madrassen! Och den tänkta promenaden får jag nog företa i gummistövlar och under paraply, för det bara regnar och regnar :oS

      En blöt men varm midsommarkram!

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!