söndag 17 mars 2013

”Det tar sig”, sa pyromanen

DET ÄR SPÄNNANDE det här med färger. Jag märker så väldigt tydligt att mina färgval är intimt sammanknippade med mitt humör. Är jag glad dras jag mot sprakande, klara nyanser i rött, orange, violett, turkos osv. Men känner jag mig låg, då går det åt andra hållet.

Gårdagens dubbla mormorsgrytlapp kanske kan sägas vara nå­gon­stans mittemellan..? Inspirationen kom från omslaget på min konst­närs­hand­bok, som råkade ligga framme på vardagsrumsbordet.


Utomhus envisas det fortfarande med att vara -10°, denna söndag den 17:e mars 2013, då min pappa skulle ha fyllt 103. 36 år har han redan varit borta, så det är knappt det känns som jag någonsin haft en far.

Något annat som också borde vara dött och begravet är mitt lilla oliv­träd. Efter förra vintern såg det totalkolavippat ut och jag lyfte ut det på backen, för vidare befordran till trädgårdskomposten. Men hur det nu kom sig så hann jag inte med, och nästa gång jag kastade ett öga på det lilla livet, ja, då grönskade det!

Den här vintern har det gått bättre, trots den minimala mängd ljus som letar sig in i mitt ouppvärmda källarförråd. Gott om gröna kvistar:


Till och med inne i köket går det rätt okej just nu. Jag brukar aldrig lyckas hålla liv i såna där krukor med basilika från livsmedelsbutiken, men si, med ett nytt knep tycks det funka den här gången!

Plastkrukan står i ett högt och smalt glas med vatten ända upp över halva krukan. Hela härligheten står sedan i en ogenomskinlig burk, så att rötterna, som så småningom letar sig ut genom krukbotten, skyd­das för ljus. Plantan är ett par månader gammal vid det här laget, så jag har slagit personligt rekord!

I den höga kristallvasen står resterna av en bukett rosor. Stjälkarna började få så mycket gröna skott i varje bladveck att jag helt enkelt inte nändes slänga dem när blommorna vissnat. Kanske går de t.o.m. att sticka ner i jord så småningom, så att de får rötter..?


Till höger om basilikan står ett annat bevattningsexperiment. Genom jorden i den svarta plastkrukan löper en stump nylonlina, typ lite gröv­re än persiennsnöre, som slutar i en nedhängande bit under krukan. Syntetmaterial måste det vara, för t.ex. bomull murknar.

Krukan står ovanpå en vattenreservor, där vattnet inte får nå upp till själva krukan. Via linan kommer kapillärkraften att suga vattnet uppåt, så jorden i krukan hålls konstant fuktig.

Och ja, det fungerar utomordentligt bra. Nu håller jag på att klura ut ett listigt förkultiveringskärl för min kommande vårsådd, som jag tänkt bevattna på samma sätt, för att utan ständig passning kunna hålla en jämn fuktighet i sådden.

6 kommentarer:

  1. Hej

    Fina färger i bilden med penslarna. Ett inlägg som är färgglatt och som blommat upp.

    Ja här är våren seg också. Vi har just nu en blandning av sol, vårkänsla, isande kyla och bitvis snö.

    A jobbar, jag är ledig och Emma ligger bredvid och släpper sig.....haha. Hoppas du mår ok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det väl en för j*klig vinter vi har i år?! Den vill ju aldrig ta sluuuut!! I skrivande stund, onsdag morgon den 20.3 kl. åtta (lokal tid), sitter jag vid köksbordet och betraktar snön som ymnigt faller där ute. Scheisse, skulle en tysk säga :o/

      Just nu mår jag hyfsat. Hanterligt med "snurr i skåpet" och värken i lederna är för tillfället borta. Gud give, att detta är ett tillstånd som kommer att vara - alternativt till och med förbättras ännu mer!

      Hoppas allt är okej med dig också, om vi nu bortser från Emmas odörer ;o)

      Radera
  2. Så mycket man skulle vilja... dåligt samvete för virkprojekten som ligger o väntar, snart dags för odling (vilket jag aldrig får till innan det blir för sent)och jag bara sitter med pennan... Men nu ska jag ta mej ut i solen i alla fall. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. När inspirationen rinner till - oavsett område - ska man aldrig tillåta sig att känna dåligt samvete för sånt man tvingas lägga åt sidan medan flödet pågår! Skriv på, för det är det du ska göra NU! Virka och odla hinner du med sen. Kanske inte i år, men sen, när det är tid för det :o)

      Radera
  3. Ja här försöker jag just nu sköta alla små skyddslingar på bästa sätt. Samtidigt har jag gått och tänkt på ditt förra inlägga om ettårsgräns för alla sjukdomar och skulle gärna höra fortsättningen. Är man frisk då eller död? Eller kanske rent av frisk och död om man får tro alla medier. Tja, inte vet jag. Den som inte lever får se! Hahaha!
    Kram, kram /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Din humor är verkligen för überskön, vet du det? Har du aldrig övervägt möjligheten att slå dig på stand up comedy..? Jag anar nämligen en dold talang där borta på söderön!

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!